Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isotoper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISOTOPER
[-Kärn-ladd-nings-tal Grundämne-]
{+Kärn- ladd- nings- tal Grund- ämne+} Massa Ymnighet •/.
moment, som beror av molekylernas massor.
Effekten är vid molekylernas spektra avsevärt
större än vid atomspektra. En teori för effekten
har utvecklats främst av R. S. Mulliken. Den
bandspektroskopiska metoden är överlägsen alla
andra metoder vid stabila i., då det gäller att
påvisa i., som förekomma i endast ringa mängd.
Förhållandena mellan i:s massor kunna noga
bestämmas; däremot kan metoden ej användas
för att bestämma massornas absoluta värden.
Genom studium av bandspektra ha icke endast
många tidigare på annat sätt funna i. kunnat
återfinnas, utan också flera nya i. ha påvisats.
De viktigaste av dessa äro kolisotopen 13C,
kväveisotopen 15N och de båda syreisotoperna 17O
och 18O. Upptäckten av syrets isotopi var
värdefull därigenom, att man på grund därav kunde
fastställa, att den kemiska och den fysikaliska
atom-viktsbasen ej sammanfalla, då näml, den
fysikaliska skalan baserar sig på i. 16O, vars atomvikt
sättes = 16, medan den kemiska skalan sätter
syreisotopblandningens atomvikt = 16. I. 17O
och 18O förekomma emellertid i så små
mängder, att skillnaden mellan atomvikterna i de båda
skalorna är mycket liten. För att beräkna de
kemiska atomvikterna ur de fysikaliska måste
. . .. , , 15,9965 T .
man multiplicera de sistn. med —-—. l:s
rela-i6
tiva ymnighet kan bestämmas såväl
masspektro-grafiskt som ur atomernas linjespektra och
molekylernas bandspektra. Genom
kärnsprängnings-försök är det även möjligt att utföra noggranna
mätningar av i:s massor. Om t.ex. fyra
partiklar deltaga i en kärnreaktion och för tre av
dem massorna äro kända, kan man med
kännedom om reaktionsenergien, vilken uppmätes,
beräkna massan av den fjärde partikeln. Denna metod
ger mycket noggranna resultat, och ett stort
antal i.-massor i sht vid de lägre elementen ha på
detta sätt kunnat bestämmas med hög precision.
Antalet f.n. kända i. är c:a 1,000, varav c:a
300 äro stabila. Medan vissa grundämnen, ss.
beryllium, fluor, natrium, fosfor och guld, endast
ha en enda stabil i., äger tenn 10 och xenon 9
stabila i. De mängdförhållanden, vari de olika
i. ingå i ett element, äro synnerligen konstanta
och oberoende av från vilken del av världen
grundämnet härrör. Dessa mängdförhållanden
avspegla förhållandena vid solsystemets
uppkomst och ha därefter så att säga ”infrusits”.
Avvikelser från denna regel om
mängdförhållandenas konstans ha emellertid iakttagits och i
sht på senare tid varit föremål för studium. Att
sådana avvikelser måste uppträda vid de
radioaktiva elementen och vid element, som stå i
genetiskt samband med dessa, är tydligt. Så är
t.ex. fallet med bly (se ovan) och helium.
He-liumisotopen med massan 3 förekommer i mycket
mindre proportion i heliumgaskällor, där
helium-förekomsten antages härröra från radioaktiva
sönderfallsprocesser, förbundna med
a-partikelemis-sion, än i atmosfärisk luft. Gränser för
konstansen av i:s relativa ymnighet ha emellertid
konstaterats även vid andra element, ss. väte, kol,
kväve och syre, och ha i dessa fall kunnat
återföras på i naturen förekommande
separations-processer. Förhållandet mellan de relativa
förekomsterna av XH och 2H varierar mellan 5,000
och 6,000. Detta kan sättas i samband med den
på jordytan ständigt förekommande
avdunstning-en av vatten, i det att det tunga vattnet har
något lägre ångtryck än det lätta. På så sätt
har t.ex. småningom en anrikning av den tunga
väteisotopen ägt rum i Döda havets vatten. En
anrikning av kolisotopen 13C har kunnat
konstateras i kalksten och tillskrives det
förhållandet, att reaktionsjämvikten, då koldioxid
reagerar med vatten under bildning av kolsyra,
ligger förskjuten längre åt kolsyresidan för 13CO2
än för 12CO2.
Av de radioaktiva i. äro c:a 40 naturligt
radioaktiva. De övriga ha framställts på konstgjord
väg genom kärnreaktioner, vanl. endast i mycket
små mängder. Deras antal befinner sig i
ständigt stigande. De karakteriseras främst genom
sin halveringstid samt genom den strålning de
utsända (se Radioaktivitet). De ha på senare tid
fått alltmer växande användning som spårelement
inom medicinen, biologien, tekniken o.s.v.
Då enl. nyare uppfattning om atomkärnornas
byggnad dessa antagas vara sammansatta av
protoner och neutroner, ha de olika i. av ett
element samma antal protoner men olika antal
neutroner. Vid varje kärnladdningstal (proton-
— 773 —
— 774 —
78 Pt I92 O,B
194,04 30,2
195,04 35,3
196,04 26,0
198,05 7,2
79 Au 197,04 100
80 Hg 196 0,15
198 10,12
199 17,04
200 23,25
201 13,18
202 29,54
204 6,72
81 TI 203,05 29,5
205,05 70,5
AcC" 207
ThC" 208
RaC" 210
82 Pb 204,05 1,5
RaG 206,05 22,6
AcD 207,05 22,0
ThD 208,05 52,3
RaD 210
AcB 211
ThB 212
RaB 214
83 Bi 209,05 c:a 100
RaE 210
AcC 211
ThC 212
RaC 214
84 Po 210
AcC’ 211
ThC’ 212
RaC’ 214
AcA 215
ThA 216
RaA 218
85 At —
86 An 219
Em Tn 220
Rn 222
87 AcK 223
88 AcX 223
ThX 224
Ra 226
MsThr 228
89 Ac 227
MsTh2 228
90 RdAc 227
RdTh 228
lo 230
UY 231
Th 232,11 c:a 100
UXi 234
91 Pa 231
UX2 234
92 UII 234 0,000
U 235 0,720
U 238,12 99,274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
