Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Befolkning och bebyggelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIEN
har L i fråga om folkmängden gått förbi både
Frankrike och England med Wales.
Ett av I:s allvarligaste problem är landets
överbefolkning, som har varit orsaken till den
sedan länge pågående starka emigrationen.
Därav motiveras också I:s strävan att skaffa sig
kolonier, till vilka folköverskottet kunde ledas.
Men I. har härvidlag kommit för sent; det har
blott lyckats erhålla i stort sett ofruktbara
stäpp-och ökenområden i Afrikas n. subtropiska zon.
Utvandringen gör sig framför allt gällande i de
nästan enbart på jordbruk levande syditalienska
landskapen. Emigrationen har spelat en stor roll
särsk. under 1800-talets sista decennier och i
början av 1900-talet. 1901—13 översteg antalet
temporära och definitiva emigranter 600,000 pr
år. Under 1 :a världskriget gick utvandringen
tillbaka, men efter kriget steg den ånyo. Den
transoceana bruttoutvandringen från I. 1921—30
slutade med en summa på 1,145,000 personer.
1930—33 emigrerade o. 180,000 årl. Siffrorna
skulle helt visst ha varit åtskilligt högre, om icke
emigrationen inskränkts genom amerikansk
lagstiftning (jfr Förenta staterna, sp. 1099) och
fascistregimens befolkningspolitik. 1938 uppgick
antalet emigranter blott till 61,548 och efter 2:a
världskriget 1946 till 48,979, därav 41,901 till
europeiska och endast 7,078 till utomeuropeiska
länder. Redan 1911 bodde o. 5,5 mill. italienare
utanför I:s gränser. F.n. uppskattas deras antal
till c:a 10 mill., de flesta i USA, Brasilien,
Argentina och Frankrike.
I:s folktäthet är i medeltal 153 inv. pr
km2 (1948, 137 1936), men medan så stor
folktäthet överallt i det övriga Europa hänför sig
till industridistrikten, präglar den i stora delar
av I. även rena jordbruksområden. Detta är ett
av de mest egendomliga dragen i I:s
kulturgeografi och sammanhänger dels med den starka
naturliga tillväxten, dels med italienarens stora
förnöjsamhet och vana vid umbäranden.
Inom I. är dock folktätheten mycket växlande
från trakt till trakt. Tab. 2 visar regionernas areal,
folkmängd och genomsnittliga befolkningstäthet 1948.
Tab. ger emellertid ej noggrannare uppfattning om
befolkningstätheten inom mindre områden (jfr karta
Tab. 2. Regionernas areal, folkmängd och folktäthet
1h 1948.
Areal km2 Folkmängd Inv. pr km2
- 815 -
vid Europa, sp. 1164). I medeltal har Poslätten tack
vare sin bördighet liksom kustslätterna den största
folktätheten (ofta över 250 inv. pr km2). Där
industri kommer till, ss. kring Milano och Turin,
överstiger siffran 500. Att det bergiga Ligurien
kan livnära 280 inv. pr km2, förklaras blott av
dess blomstrande industri. Stora delar av mell.
I. äro relativt glest befolkade. T.o.m. Latium
med Rom har blott 187 inv. pr km2, Abruzzo e
Molise och Umbrien endast m, resp. 93 pr km2.
I det fruktbara Kampanien (312 inv. pr km2)
överstiger folktätheten på slätten Campania felice
mellan Neapel och Capua 500—700 pr km2. Detta
kustområde är Europas och ett av jordens
tätast befolkade jordbruksområden. Sicilien har i
sin helhet 171, Sardinien däremot blott 50 inv.
pr km2. Utom det sistn. äro Trentino-Alto Adige
och Valle d’Aosta relativt glest befolkade (< 50
pr km2), överallt gör sig f.n. gällande en
förtätning av befolkningen till de lägre områdena,
vilket delvis sker på bekostnad av de högre
belägna områdena. Denna nedflyttning av
befolkning, den s.k. spopolamento della montagna, d.v.s.
bergstrakternas avfolkning, har under de senaste
decennierna ökat i intensitet som följd av
trans-humancens tillbakagång och I:s industrialisering.
Även bebyggelsen, som i s. I. och på Sicilien
under orostider och skeden med extensivt
lantbruk lokaliserades till höjderna, har under
freds-förhållanden och med intensifiering av
lantbruket visat tendens till spridning och nedflyttning
till lågområdena. — En mycket stor del, omkr.
hälften, av I:s befolkning bor i städer och
stadsliknande orter. 1947 funnos 23 städer med
100,000 inv. och däröver. Tillsammans hade de
ett inv.-antal av 8,852,577 (1931 7,165,360) el.
19,4 °/o (1931 17,4%) av hela I:s befolkning. De
största äro Rom (1,573,994 inv.), Milano
(1,267,550), Neapel (977,946), Turin (712,983) och
Genua (649,367). Den största staden på Sicilien
är Catania (277,178 inv.) och på Sardinien
Ca-gliari (133,962). Utom storstäder finnas ett
oerhört antal småstäder. 1947 funnos i I. över 600
städer med 10,000 inv. och däröver. Av de mindre
städerna och stadsliknande samhällena befolkas
många, liksom annorstädes i s. Europa, av
bönder och lantarbetare. Mellan sådana
”lantbrukar-städer” (cittå rurali) och mestadels agglomererade
byar förefinnes en gradvis, omärklig övergång.
Orter med ända upp till 40,000 inv. kunna till
4A vara bebodda av bönder och lantarbetare. Dessa
lantbrukarstäder sakna ofta den för städer
karakteristiska inre differentieringen med avseende
på kvarterens och stadsdelarnas olika karaktär av
bostäder, affärslokaler o.d. I:s lantbebyggelse
karakteriseras över huvud taget av koncentration.
1936 bodde av I:s hela befolkning o. 3/4 (74%)
i agglomererade samhällen, och den spridda
bosättningen (popolazione sparsa) omfattade endast
V4 (26%). Inom områden i det subtropiska I.,
där jorden utnyttjas genom trädgårdskultur, är
bebyggelsen i regel mer spridd och icke
lokaliserad till höjder utan belägen inom
odlingsom-råden. Den spridda bosättningen är talrikast
(>50%) i Umbrien, Marche, Emilien-Romagna
och Venetien. I Apulien, på Sicilien, i Lucania
och Kalabrien är bebyggelsen starkast koncen-
— 816 —
Piemonte ....................... 25,400 3,485,000 137
Valle d’Aosta .................. 3,260 92,000 28
Lombardiet ..................... 23,790 6,324,000 266
Trentino-Alto Adige ............ 13,600 692,000 51
Veneto ......................... 18,380 3,878,000 211
Friuli-Venezia Giulia .... 7,630 925,000 121
Ligurien ........................ 5,410 1,509,000 279
Emilien-Romagna ................ 22,110 3,500,000 158
Toscana ........................ 22,980 3,111,000 135
Umbrien ......................... 8,470 785,000 93
Marche .......................... 9,690 1,356,000 140
Latium ......................... 17,170 3,210,000 187
Abruzzo e Molise ............... 15,230 1,688,000 m
Kampanien ...................... 13,590 4,240,000 312
Apulien ........................ 19,340 3,056,000 158
Lucania (Basilicata) ............ 9,980 602,000 60
Kalabrien....................... 15,090 2,034,000 135
Sicilien ....................... 25,700 4,407,000 171
Sardinien ...................... 24,080 1,216,000 50
Hela Italien ................. 300,900 46,110,000 153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
