Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jansson, Fridolf, i Benestad - Jansson, Sven (industriman) - Jansson, Sven (språkforskare) - Janssno, Valter - Janson, Kristofer - von Janson, August - Jansson, Karl Emanuel - Janson, Paul - Janson, Ture - Janssen - Jansson - Janthina - Jantzen, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JANSON
har tillhört de statliga utredningarna om
jordbrukskredit och om samjordbruk.
Jansson, Sven Gustaf, industriman (f. 16/io
1904). J. intar en ledande ställning inom
bryggerinäringen i Värmland som disponent och verkst.
dir. för ab. Wermlandsbryggerier, Karlstads
bryggeri ab. och Färjestads bryggeri ab. i
Karlstad, Bryggeri ab. Fryksdalen i Torsby och
Kristinehamns bryggeri ab. samt som styrelseled. i ab.
Sveabryggerier i Filipstad. Han tillhör även
ledningen för flera andra betydande industriföretag i
Värmland, främst Storbrohyttans ab. i Filipstad.
Jansson, Sven Birger Fredrik, språkforskare
(f. 19/n 1906), fil. dr 1945, doc. i nordiska språk
vid Stockholms högsk. 1944, antikvarie vid
riksantikvarieämbetet 1947. J. har utom en rad smärre
runologiska uppsatser publicerat en viktig
textfilologisk undersökning, ”Sagorna om Vinland. 1.
Handskrifterna till Erik den rödes saga” (1944),
och utger sedan 1943 tills, med E. Wessén
”Upplands runinskrifter” (i Vitterhetsakad:s serie
”Sveriges runinskrifter”). Han var univ.-lektor i
svenska i Greifswald 1933—34, i Reykjavik
1936—38. B.
Jansson, Erik Valter, språkforskare (f. 22/s
1907), fil. dr och doc. i nordiska språk i Uppsala
1934, prof, i svenska språket där 1947. J. har utom
smärre etymologiska och språkhistoriska arbeten
publicerat den grundläggande filologiska
undersökningen ”Fornsvenska legendariet. Handskrifter
och språk” (1934; dr-avh.), en viktig undersökning
av ”Eufemiavisorna” (1945), en mångsidig och
vitträckande monogr. över ortnamnen på -vin(i)
(1949) och påbörjat en utgåva av ”Fornsvenska
legendariet” (1938). L.
Janson, Kristofer Nagel, norsk författare
(1841—1917). J. tog som ung starka intryck av
Björnsons bondenoveller och landsmålsrörelsen.
Efter teologisk examen framträdde han 1866 med
en saml. noveller ”Fraa Bygdom”, som följdes av en
rad romaner, noveller och dikter, alla på landsmål.
1869—78 verkade J. som folkhögskollärare. 1881
blev han präst för de skandinaviska unitarierna i
Minneapolis. Återkommen 1892 till Norge
grundade han en unitarisk församling i Kristiania 1895.
Av hans rika produktion kunna ytterligare nämnas
”Vore Bedsteforældre” (1882), ”Præriens Saga”
(1885) och "Normænd i Amerika” (1887). E.
von Janson, Rudolf August, tysk militär och
författare (1844—1917), officer vid inf. 1862,
generalmajor 1892, generallöjtnant 1899, general av inf.
1913. J. deltog med utmärkelse i 1866 och 1870—71
års fälttåg, varunder han blev svårt sårad vid
Wörth. Han var en synnerligen flitig militär förf,
och utgav bl.a. ”Der Dienst des
Truppengeneral-stabes im Frieden” (1899), ”Geschichte des
Feldzuges 1814 in Frankreich” (2 bd, 1903—05),
”Das Zusammenwirken von Heer und Flotte im
russisch-japanischen Kriege 1904—05” (1905) och
”Der Überfall über See als Feldzugseinleitung”
(1909). E.Bz.
Jansson, Karl Emanuel, finländsk målare
(1846—74), elev av Boklund i Stockholm och
Vau-tier i Düsseldorf. Huvudarbeten: ”Flicka vid
spinnrocken” och ”Kortspel i en åländsk kajuta” (båda
i Konstföreningens galleri, Helsingfors). — Litt.:
B. Hintze, ”K. E. J.” (1926).
Janson [zaDsåt)’], Paul Emilie, belgisk jurist
och liberal politiker (f. 1872), var efter att ha
innehaft olika ministerposter konseljpresident
1937—39 och justitieminister i belgiska
exilregeringen i London 1940—44.
Janson, Ture Ludvig, finländsk författare (f.
1886), student 1905, tidningsman i Helsingfors
och från 1929 i Stockholm, anställd i
”Stockholms dagblad” och
”Stockholms-tidn.” till
1931 och därefter i
”Aftonbladet” till 1946.
J. har som förf, dels
i tillspetsad kåsörstil
tecknat interiörer och
stämningar ur
Hel-singfors-livet (bl.a. i
saml. ”Knock me
down”, 1914,
”Journalisten Bergman”,
1915, ”Clown utan
mask”, 1924, i
dikt-saml. ”Mitt
Helsingfors”, 1913, och i den
resonerande ”Boken om Helsingfors”, 1926), dels
i noveller och smärre romaner belyst
svårigheterna att hävda personlighetens rätt och
humanitetens krav i hårda och oroliga tider.
Motsättningen mellan individen och tidsandan har
J. ofta ställt i samband med problemet om
Sveriges förhållande till det svenska Finland. Detta
problem skymtar i debutboken ”Inga
medmänniskor” (1911) och återkommer i ”De ensamma
svenskarna” (1916), ”Far till son” (1922;
Ålandsfrågan) och ”Maskinmänniskan” (1924) samt i
skådespelet ”Sveaborg” (1928). Individen, som
uppställer människovärdets krav mot sitt
yrkes fordringar, skildras i ”Verkligheten” (1923;
läkaren) och ”Vänskapsbyn” (1926; officeren).
Humanitetskravet dominerar novellsaml. ”Jag är
en konung” (1930). Diktsaml. ”Egypti land”
(1935) innehåller en knapp och intensiv
bekännelselyrik. J :s utpräglade stil med dess
beräknade effekter kan ge hans människoskildring
ett stereotypt drag, och den låter hans känsla
endast medelbart komma till uttryck. — Litt.: E.
Kihlman, ”Svensk nutidsdikt i Finland” (1928);
J. Landquist, ”Modern svensk litteratur i
Finland” (1929). [H.Sm]E.
Janssen, se Jansen.
Jansson, se Janson.
Janthi’na, zool., se Violsnäckor.
Jantzen, Hans, tysk konsthistoriker (f. 1881),
fil. dr 1908 för Adolph Goldschmidt i Halle, doc.
1912, lärare i medeltidens och nyare tidens
konsthistoria vid univ. i Freiburg i.Br. 1916, verksam
vid univ. i Frankfurt a.M. 1931—35, prof, i
konsthistoria vid univ. i München 1935. J. har gjort
sig känd främst som förf, till avhandlingar rörande
den tyska medeltida konsthistorien. Bland hans
arbeten märkas ”Niederländische Malerei im 17.
Jahrhundert” (1912), ”Deutsche Bildhauer des 13.
Jahrhunderts” (1925), ”Über den gotischen
Kir-chenraum” (1928), ”Deutsche Plastik des 13.
Jahrhunderts” (1941) och ”Ottonische Kunst”
(1947). E-C-
— 1027 —
— 1028 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
