Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johansen, David Monrad - Johansen, Svend - Johansen, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANSEN
nostycken, t.ex. ”Norske folkeviser” och ”Fra
Gudbrandsdalen”, där folkliga norska vändningar
komma till uttryck, blev i fortsättningen hans
skapande alltmer tyskbefryndat. Liksom Wagner
sökte han sin inspiration i de gamla sagorna och
myterna. Kantaten ”Ignis ardens” (den brinnande
elden) besjunger universums kraftspel, den
symfoniska dikten ”Pan” är en hyllning till
naturen, i ”Voluspa” får Eddans sierska berätta om
världens födelse och Ragnarök, om en ny värld,
byggd på minnena av den gamla. Dessa väldiga
ämnen fordrade ständiga experiment, förändringar
och nyheter i den musikaliska fakturen, som
dock genomgående var homofont anlagd.
Genom denna
tonsättar-gärning blev J. den
främsta
musikpersonligheten i Norge efter
Grieg och erhöll
nyckelposter som ordf, i
Tono och kritiker i
”Aftenposten” (1925).
Vid 50 års ålder tog J.
det häpnadsväckande
steget att börja
studera kontrapunkt för
Grabner i Leipzig.
Detta ledde till en
ny stilförändring, som
fick sitt första mu-
sikaliska uttryck i den polyfona ”Symfonisk
fantasi”. Beundran för J. blev allt intensivare, då i
okt. 1941 det norska musiklivet fick en oerhörd
chock: dess idol hade 14 dagar efter det att Hitler
förkunnat Rysslands definitiva krossande gått in
i Nasjonal samling. J:s stora uppskattning av
tysk musik, som bl.a. kommit till synes i den
stora boken om Grieg (1934), var säkerligen
orsaken till detta steg. Sedan J. efter kriget avtjänat
fängelsestraff, frigavs han 1948. Naturligtvis har
J. svårt att återvinna sin ställning. Viktigare är,
att man åter börjat intressera sig för hans musik,
som tillhör det mest betydelsefulla, som skapats
inom modernt norskt kulturliv. — Litt.: C. Berg
i ”Röster i radio”, 1941; H. J. Hurum, ”Musikken
under okkupasjonen” (1945). P.L.
Johan’sen, S v e n d, dansk målare (f. 1890).
J. började som stafflimålare, efter studier på
Teknisk Skole och Kunstakademiet, i en mot
burlesk-makaber, färgrik fantasieffekt tenderande
moderniststil. Påverkan från norrmannen P. Krohg
och i mindre grad från svensken I. Grünewald
spårades tydligt, då J. på Kustnernes
Efteraars-udstilling 1917 visade målningar som den
mario-nettspelsaktiga parodien ”Kriget” med luften full
av projektiler och den fauvistiskt färgflödande
”Rasputins mördare med gemål i en teaterloge”.
J. bildade 1921 tills, med A. Salto, V. Lundström
och K. Larsen gruppen ”De fire” efter att ha
lämnat de mest uppsluppna och kapriciösa
bidragen till den av Salto startade konsttidskr.
Svend Johansen: Dekoration till ”Melodien, der blev
væk”.
i
”Klingen” (1917—20). J. blev 1933 medl. av
”Grön-ningen”. Den barocka linjen fortsattes efter
1920 huvudsaki. i J:s dekorations- och
kostymskisser för teatern; samtidigt fick hans
stafflimåleri på 1920-talet, då han ofta vistades i Paris,
en avsevärt mera normal, verklighetsbetonad
hållning, följande kursen hos Grünewald och delvis
Matisse. Den deformerande ”dysmorfism” (jfr
Salomonsen, Carl), som en tid avfördes från J :s
stafflimåleri, återuppstod o. 1930, särsk. i en rad
kostymskisser med äventyrligt utsvävande
lemmar men även i t.ex. ridån för Nörrebros teater.
Vissa av J :s tecknade teaterfigurer tyckas karikera
rytmen i Matisses bronsstatyett ”La serpentine”.
Men under påverkan av surrealistiska former blir
figurstilen stundom rent grotesk, ss. i
dekorationen ”Kämpande vikingar” för Viking Bar, Hotel
Mayfair, London (1935). Den drastiska
krulligheten har dock ej helt fått dominera J:s
dekorationer till revy, balett, operett, opera och
fantastisk komedi. Här finns även ett stramare, ev.
kubistiskt element, t.ex. i en scenbild för
Odense-uppförandet av Abells ”Melodien, der blev væk”.
Ett lysande uppbåd av hög kolorit och lekfull
humor utgöra J:s krokan- och karamellfantasier
i Riisager-Abell-baletten ”Slaraffenland”, framförd
på Det Kgl. Teater 1942. J:s insats som
teaterdekoratör kan jämföras med Grünewalds i
Sverige. — Litt.: O. Geisted, ”S. J.” (1937). H.Ge.
Johan’sen, Paul, dansk-baltisk historiker (f.
1901), född i Reval av danska föräldrar, fil. dr
1924, bitr, stadsarkivarie i Reval s.å., ord. 1934—
39, prof, i historia i Hamburg sedan 1940. J. har,
förutom dr-avh. ”Siedlung und Agrarwesen der
Esten im Mittelalter” (1925), lämnat värdefulla
bidrag till Estlands agrar- och kulturhistoria
under medeltiden, bl.a. ”Die Estlandsliste des Liber
census Daniae” (1933), samt publicerat en rad
viktiga aktsamlingar i ”Publikationen aus dem
Revaler Stadtarchiv” (1923—39). C.
— 1265 —
— 1266 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
