Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johnson, Amandus - Johnsson, 1. Wiking - Johnsson, 2. Harald (Bengt Bernfeldt, Robinson Wilkins) - Johnsson, Ivar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHNSON
kom som barn till Amerika och blev 1908 fil.
dr vid Pennsylvania-univ., där han sedermera
verkade som lärare i germanska och
skandinaviska språk. Han blev 1923 hedersdr i Göteborg,
1938 i Uppsala. J:s forskningsinsatser ligga till
största delen utanför hans ämnesområde som
lärare. De ha inriktat sig på att utforska den
svenska befolkningens i Amerika historia och
dess förbindelser med det gamla hemlandet. 1911
utgav J. det grundläggande arbetet ”The
Swe-dish settlements on
the Delaware”, 1—2,
som skildrade den
svenska
kolonisationens historia fram
till 1664. Arbetet blev
inledningen till en
intensiv verksamhet för
främjandet av
utforskningen av den
svenska bosättningen men
samtidigt av
förbindelserna mellan Sverige
och
svenskättlingarna i Amerika. En
översiktlig
framställ
ning, ”The Swedes in America 1638—1900” kom
1914 (sv. övers. 1923), och 1921 följde ”Swedish
contributions to American national life”, där
svenskarnas stora insatser för den amerikanska
kulturen betonades. J. är initiativtagare till
American Swedish Historical Foundation, som
förvaltar American Swedish Historical Museum och
ger ut en årsbok. JrR.
Johnsson. 1) Hans Olof Wiking J.,
industrimän (f. 27/g 1878). J. avlade bergsingenjörsexamen
1900, anställdes efter studier i USA och Tyskland
som överingenjör vid Kohlswa järnverks ab. 1907,
dir. för Smedjebackens valsverks ab. 1914—23,
dir. i Svenska handelsbanken och chef för dess
industrirevision 1923—35, verkst. dir. i
Jernkonto-ret 1936—46. J. var fullmäktig i Jernkontoret
1918—49, ordf, i Järnverksföreningen 1928—45, i
Järnbruksförbundet 1930—45, i
Brukstjänsteman-naföreningen 1918—26, vidare var han under
många år led. av styrelserna för Sveriges
industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen och
Sveriges allmänna exportförening samt ordf. el. led.
av styrelserna för ett flertal industriföretag. J.
tillhörde 1927 års besparingsnämnd och var medl.
av Järnvägsrådet samt invaldes 1942 i
Ingeniörs-vetenskapsakad. L.Vr.
2) Karl Olof Harald J., den föreg:s kusin,
författare (1886—1936), utgav utom ett flertal
förströelseromaner (sign. Bengt Bernfeldt)
och ett 30-tal detektivhistorier (sign. R o b i n s o n
W i 1 k i n s) lyrik, noveller, barnberättelser samt
en allmogeroman från Göinge, ”Sven Ådal” (1932),
med god psykologisk analys.
Johnsson, Ivar Viktor, skulptör (f. 12/’ 1885).
Redan under uppväxten började J. forma figurer.
Senare fick han en icke betydelselös inblick i olika
konsthantverksgrenar vid Kulturhistoriska museets
i Lund skola, där han närmast utbildade sig inom
möbelkonsten. Samtidigt studerade han på
Glyp-toteket i Köpenhamn fransk skulptur och
grundläde en varaktig beundran för Rodin. J. fortsatte
som skulptör vid Högre konstindustriella skolan
i Stockholm 1906—08 och vid Konsthögsk. till
1911; han utmärkte sig genom en i kamratkretsen
enastående kännedom om materialbehandling, som
skulle ge särskild vikt åt hans lärargärning vid
dekorativa avd. 1918—20, sedan han utökat sitt
kunnande under studievistelser i Frankrike,
Italien och Danmark. Efter studieresorna blev J.
stadigvarande bosatt i Stockholm. — J:s första
arbeten i ädelt material äro från åren 1911—12,
delvis tillkomna i
Paris, ss. de formfasta
bronserna
”Fransyska” (byst) och
”Parisflicka” (huvud) samt
Göteborgs museums
skarpt karakteriserade
”Kvinnohuvud” i
eben-holts. 1914 högg J.
i granit, resp, kalksten
två halvt draperade
kvinnogestalter av
elegant, något
Milles-aktig rytmik:
fontänfiguren ”Skogsrå” för
Kungsparken i
Göte
borg samt den 65 cm höga statyetten
”Segra-rinna”, vars svala linjemelodi i ett lugnt glidande
gångmotiv tydligen påverkats av antikstudier.
Från den lyriska, spröda stiliseringen i sistn., nu
Malmö museum tillhöriga statyett och den
påtagliga arkaismen i Tierps altartavla (polykrom
trärelief, 1915) kom J. in på en
arkitektursmyc-kande, förenklad men icke tomt dekorativ
granitstil, samtidigt vilande och rörlig, i en rad figurer
för Tekniska högsk., t.ex. den mjukt rundade
”Flickan på delfinen”, samt i Sveriges allmänna
hypoteksbanks kärvare portalfigurer,
symboliserande solen, som befruktar jorden (1920). Om
J. dittills i viss mån följt Milles’ utvecklingsgång,
tog han med bronsstatyn ”David” (1921, sedan
rest i Hälsingborg och belönad med Grand prix
i Paris) upp en helt avvikande stillinje, grundad
på hans i Italien väckta intresse för den
florentinska ungrenässansens realistiska bronsmästare,
särsk. Donatello. Med sin ranka, genomarbetade
silhuett och sin detaljmodellering, framhävd
genom ciselering efter gjutningen, återspeglar
figuren ungdomlig segervilja och idealitet; dock har
den ej en Donatello-hjältes omedelbarhet, därtill
är posen för utstuderad. Denna
klassisk-realistiska bronsstil fortsattes i den melodiskt
komponerade, nästan sirliga gruppen ”Afrodite med den
döende Adonis” (1923, i Göteborgs och Malmö
museer) samt mera monumentalt i ”Den vrede
Apollon” (1927, i Norrköpings museum). Av
övriga verk från 1920-talet må nämnas
Nationalmuseums bronsstatyett ”Uppvaknande Venus”
och krederade trästaty ”Moder och barn”, båda
präglade av lugnt behag liksom den stora
”Flickan med fågeln” i förgyllt trä, samt vidare
gavelgruppen i kalksten på Uppståndelsekapellet,
Skogskyrkogården, och stuckfrisen ”Iliaden” i
StadsbibLs entréhall, Stockholm. J. arbetade nu
även med konsthantverk, ss. möbler och
skulpterade järn- och bronsurnor. I slutet av 1920-talet
restes i Pildammsparken, Malmö, som minnesmo-
— 29 —
— 30 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
