- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 15. Johansfors - Kimon /
61-62

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jones & Laughlin Steel Corporation - Jonescu, Take - Jonförening - Jongen, Joseph - Jongitter - Jongkind, Johann - Jonglera - Jonglör - Jongmans, Willem - Jon Hafthoressön - Jonien - Jonier - Jonin - Jonisation, jonisering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JONISATION

ugnar samt 5 mill. t stål i 40 martinugnar och
5 bessemerkonvertrar. De flesta slag av
järnprodukter tillverkas. Aktiekapitalet är 126 mill. $.

Jonescu, T a k e, statsman, se lonescu.

Jonförening, fys., se Molekyl.

Jongen [jåsfzan], J o s e p h, belgisk tonsättare
(f. 1873), elev vid konservatoriet i Liége. J.
erhöll 1898 Rompriset för kantaten ”Comala” och
bedrev senare studier i Italien och Tyskland. 1903
blev han teorilärare vid Liégekonservatoriet.
Under 1 :a världskriget vistades J. i England men
återvände 1919 till Belgien, där han 1920 blev
prof, i kontrapunkt vid Brysselkonservatoriet,
vars dir. han blev 1925. J. har som tonsättare
varit mycket produktiv (en symfoni o.a.
orkesterverk, violin- och violoncellkonsert,
stråkkvartetter, violin- och violoncellsonater m.m.). Han
anknöt tidigare närmast till César Franck men har
under sin utveckling påverkats av Debussys
impressionism. Utmärkande för J:s musik är en
mjuk, tonalt svävande harmonik. [G.JnJS.E.S.

Jongitter, fys., se Gitter.

Jongkind [jåqTint], Jo hann Bartold,
holländsk målare och raderare (1819—91), elev av
Shelfhout och Isabey, stod med ömsesidigt utbyte i
kontakt med de franska impressionisterna, ehuru
han i mots. till dessa lade stor vikt vid
kompositionen. J. skildrar huvudsaki. sin hemtrakts landskap
i en allt mera förenklad och känslig teknik.

JongleTa [Jåxj- el. jåg-], uppträda som jonglör*:
bolla med kulor, tallrikar o.d.; göra konststycken,
i överförd betydelse även: bolla med ord o.d.

JonglöT [Jåü- el. jåij-] (fra. jongleur, av ffra.
jogleor, av mlat. jocula’tor, till lat. jocula’ri, skämta,
leka), i det medeltida Frankrike: vandrande
musikant och sångare; sedan: gycklare, taskspelare,
tusenkonstnär; i överförd beteckning också om
person, som bollar med ord e.d. Jfr Lekare.

Jongmans [jårf-], Willem Joseph,
holländsk paleobotanist och geolog (f. 1878), fil. dr
1906, konservator vid Rijksherbarium i Leiden
1907—19, avd.-chef vid geologiska undersökningen
1919—24, dir. för Geologisch bureau voor het
mijngebied 1924—46, prof, i paleobotanik vid univ.
i Groningen sedan 1932. J., som intar en
framskjuten ställning inom sitt fack, har utg. ett stort
antal arbeten, särsk. rörande karbonväxter och
karbonstratigrafi.

Jon Hafthoressön, norsk storman (d. efter

J. B. Jongkind: Skridskoåkning på kanal i Holland.
Tate Gallery, London.

1395), son till Hafthore Jonsson och konung
Håkon Magnussons dotter på sidolinjen, Agnes.
J. var en av sin tids största jorddrottar i Norge
och besatt även med sin svenska gemål, Birgitta
Knutsdotter, betydande egendomar i Sverige. Han
hade deltagit i stormannaupproren 1333 och 1337
men tillhörde sedan Magnus Erikssons anhängare;
som medl. av riksrådet nämnes han ännu 1380
och möter sista gången i källorna 1395.

Jo’nien (grek. Ioni’a, lat. Jo’nia), det antika
namnet på mell. delen av Mindre Asiens v. kust
och öarna utanför. Hit invandrade vid slutet av
den mykenska tiden greker från olika trakter av
moderlandet, vilka här kallades joner och bildade
ett förbund av 12 städer med
Poseidon-helgedo-men på udden Mykale som religiöst centrum.
Den mest betydande staden var Miletos; andra
medl. av förbundet voro Efesos, Priene, Chios,
Samos och Smyrna. J :s storhetstid var den
arkaiska tiden (se Grekland, sp. 1205 ff.), då
Miletos var den grekiska världens förnämsta
stad och J. gick i spetsen för den kulturella
utvecklingen i Grekland, upptagande och
förmedlande impulserna från Orientens gamla
kulturländer. För de orientaliska folken blev också
jonernas namn (hebr. jawan) beteckning för
grekerna i allm. I J. fingo de homeriska dikterna
sin nuv. form, där framträdde de första grekiska
filosoferna och de första historieskrivarna.
Politiskt utsattes J. under 600-talet f.Kr. för ett
allt starkare tryck från den lydiska stormaktens
sida, och städerna på Mindre Asiens fastland
erkände efter hand alla utom Miletos de lydiska
kungarnas överhöghet. Efter lyderrikets fall (o.
540 f.Kr.) kom J. under Persien men gjorde 500
f.Kr. uppror, som dock slutade med Miletos’
förstöring och J :s förnyade underkastelse under
perserna (494 f.Kr.). Det joniska upproret blev
upptakten till de ryktbara perserkrigen*, som
ledde till att J:s städer 478 f.Kr. anslöto sig
till Aten. J. hade emellertid nu upphört att spela
någon självständig historisk roll, kom efter den
atenska stormaktens fall (404 f.Kr.) ånyo under
Persien och förblev persiskt, till dess den
grekiska världen genom Alexander den store fick
en helt förändrad struktur. K.H.

Jonier, se Joner.

Jonin, japansk präst och målare (förra hälften
av 1200-talet). Vid sidan av Yamato-ye, som
utgjorde huvudriktningen i Kamakura-tidens måleri,
utvecklas särsk. inom de esoteriska sekterna en
mer meditativt uttrycksfull stil, trol. tack vare
impulser från Sung-måleriet. Den utbildades av
präster, vana vid att kopiera ur modellböcker
och oberoende av Yamato-ye-traditionen. J. var
en av de mest betydande av dessa präster.

Jonisatio’n, j o n i s e r i n g, sönderfallande el.
uppdelning i joner*. Om en elektrolyt upplöses i
vatten el. vissa andra lösningsmedel, sönderfaller
den mer el. mindre fullst. i joner. Detta slag av
j. plägar kallas elektrolytisk dissociation (se
Elektrokemi). Av annan art är den j., som
gaserna kunna undergå; härvid uppkomma
huvudsaki. atom- el. molekyljoner samt fria elektroner.
Sammanträffar en positiv jon med en negativ jon
el. en elektron, kunna neutrala atomer, molekyler
el. molekylkomplex återbildas. Denna process
kal

— 61 —

— 62 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 13 11:50:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-15/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free