Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kanontillverkning - Kanontorn - Kanonviska - Kanoper - Kanopos - Kanot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANONTORN
hört, sträva de yttre skikten att åter
sammanpressa de inre, varigenom vilspänningar uppstå
på likartat sätt som vid vanlig mantling:
tryckspänningar i de inre skikten, dragspänningar i
de yttre.
Lavetter tillverkades i gamla tider av trä,
de äldsta genom urholkning av en stock (fig. i).
Mot slutet av 1400-talet började man sammansätta
lavetterna av 2 på högkant ställda, sinsemellan
förenade plankor (lavettsidor), vilande på en axel
Fig. 4. Längdsnitt av eldrör med en mantel.
av trä med 2 hjul. Vid början av 1800-talet
infördes järnaxel, och efter 1900 tillverkas alla
lavetter helt av stål: nitade, pressade plåtar
samt smidda och stålgjutna delar (jfr pl. vid art.
Artilleripjäs). Moderna svetsningsmetoder
medgiva tillverkning av betydligt lättare lavetter med
samma styrka och säkerhet, som de tyngre,
nitade (samt smidda och gjutna)
lavettkonstruktionerna besutto. Mot slutet av 1800-talet medförde
eldrörsrekylens införande, att k. kom att omfatta
tillverkning av rekylbromsar med hydraulik,
fjädrar och luftframförare (se Rekyl).
Riktmedlen utgjordes i äldre tider av
kvadrant samt på eldröret fastsittande sikte och
korn. Senare tillkom en enkel uppsättningsstång,
som i vår tid utvecklats till ett optiskt
precisionsinstrument med prismakikare, vattenpass och
noggrant graderade skalor, vars tillverkning omfattar
såväl bearbetning av stål och lättmetall som
framställning, slipning och hopsättning av
glasprismor, linser m.m. Se Riktning.
Kanongjuterier. Redan tidigt götos
kanoner i Sverige vid s.k. ”byssegjuterier”, bl.a. i
Stockholm,
Älfs-borg, Kalmar,
Nyköping och Stora
Kopparberget. 1587
erhöll Finspångs
styckebruk
privilegier att tillverka
kanoner. På
1600-talet och senare
an-lades ”styckebruk”
el. ”kanongjuterier”
bl.a. vid Åker, på
Julita kungsgård,
vid Huseby och i
Örebro, vid
Tove-hult, Svärta, Ehren-
dal, Hellefors, Stavsjö, överum och Bofors.
Småningom ha dessa bruk, utom Bofors, nedlagt k.
(Finspång* 1913). Ab. Bofors* har efter i:a
världskriget blivit en av de förnämsta
verkstäderna för k. i världen. Av andra europeiska
firmor må nämnas: Krupp och Rheinmetall-Borsig
i Tyskland (k. sannolikt helt nedlagd efter 2:a
världskriget), Schneider i Frankrike,
Vickers-Armstrong i England, Skoda i Tjeckoslovakien
samt Tampella i Finland. [R.SbglP.O.S.
Fig. 5. Tvärsnitt av eldrör med
en mantel med spänningar
utritade.
Kano’ntorn, se Pansartorn.
Kano’nviska (jfr Viska, vapentekn.), bot., art
av släktet Hedych’ium*.
Kanoper [-nå’-] (efter den forna egyptiska staden
Cano’pus [lat.], Kan’obos [grek.]), de stenkärl, till
antalet 4, som i egyptiska gravar innesluta den
dödes vid balsameringen urtagna inälvor. På ett
av dessa kärl har locket form av ett
människohu-vud; de övriga locken prydas av djurhuvuden. —
Under 1700-talet utsträcktes termen att gälla även
de gravurnor med människohuvuden, som äro
funna i trakten av Chiusi i mellersta Italien. Jfr
Ansiktsurna.
Kanopos [-nå’-], lat. Cano’pus, grek. Kan obos,
stad i det gamla Egypten vid v. nilmynningen
n.ö. om Alexandria, för vars invånare den var
en omtyckt utflyktsort. —
Kanoposdekre-t e t, en på egyptiska (i såväl hieroglyfisk som
demotisk skrift) och grekiska avfattad text,
innehåller ett beslut om gudomlig dyrkan av
Ptole-maios IV och V och har varit av grundläggande
betydelse för studiet av den egyptiska skriften.
Kano’t (fra. canot, ytterst ett indianord). För
sportändamål använda k. kännetecknas
liksom indian- o.a. naturfolks kanoter (se sp. 717) av
att vara små, vanl. för en person avsedda
farkoster, som äro spetsiga i båda ändar. K. framdrivas
medelst paddel el. segel. P a d d e 1 n är en slags
åra med blad i båda ändar och tillverkas vanl. i
2 delar, så att de båda årbladen vid paddling i
motvind kunna vridas i rät vinkel mot varandra.
Segelkanoter ha vanl. 2 master med det större
seglet på den förliga masten. För tävling avsedda
k. indelas i följ, klasser: I paddelkanoter,
II segelbara paddelkanoter (hit räknas
även s.k. kanadensiska k., som äro
odäcka-de, försedda med högt uppdragna och insvängda
ändar och framdrivas med enkelpaddel [i-bladig]),
III och IV segelkanoter och V
kanotkryssare. De 4 första klassernas k. få ej
ha större längd än 5,20 m. I klass I, enmanskanoter,
skall största bredden vara minst 0,51 m och i klass
IV minst 1,30 m samt segelarean högst 10 m2,
fördelad på två segel, av vilka det större ej får
överstiga 7 m2. Segelkanoterna äro försedda med
centerbord. Kanotkryssare, som bilda en övergång till
segelbåtar, ha en största längd av 6,oo m, en största
bredd mellan gränsvärdena 1,20—1,30 m och en
segelarea av högst 13 m2. De flesta av ovannämnda
klasser äro uppdelade i underavd. med olika
särbestämmelser, och för att k. skall kunna klassas
enl. Svenska kanotförbundets regler måste även
förbundets byggnads- och utrymmesbestämmelser
vara uppfyllda. Man skiljer härvid på r i b b k
a-n o t och k. med hel bordläggning. Å
de förra utgöres bordläggningen av segelduk,
spänd över glest placerade, långskeppslöpande
ribbor; å de senare bygges bordläggningen av
tunt trä på kravell, praktiskt taget tät, varefter det
hela överklädes med duk och målas. — Ang.
hopfällbara k. se Faltbåt. — Kanotidrotten är
frisk och härdande och har förmåga att ofta för
hela livet hänföra sina utövare. Sverige är även
med sina många insjöar, floder, åar och skärgårdar
ett paradis för kanotister. Se vidare Kanotpaddling
och Segelsport.
— 715 —
— 716 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
