Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Geologi och terrängförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA
Kina, kin. Chung-kuo (Mittens rike), republik i
Östasien mellan i8° och 530 n.br. och mellan
900 och 1340 ö.lgd. K. omfattar förutom
Egentliga K., d.v.s. de 18 gamla provinserna, även de
3 prov. Chahar, Suiyüan och Ninghsia i Inre
Mongoliet samt kinesiska Tibet (prov. Chinghai
och Sikang). Till den kinesiska republiken hör
dessutom Manchuriet. Däremot är K:s
överhöghet över Sin-kiang el. östturkestan endast
nominell. Till K. hör också ön Formosa. De 18
historiska prov, ha ett sammanlagt ytinnehåll av
3,638,550 km2 med en folkmängd på 399,047,000
inv. (beräkning 1947). — I det följande kommer
i de flesta fall endast Egentliga Kina att
behandlas. I övrigt hänvisas till Manchuriet, Mongoliet,
Tibet och Formosa. — Huvudstad i K. är f.n.
Peking. V.Hn.
Sp.
Geologi och
terrängförhållanden ............. 3
Klimat ................. 5
Växtvärld .............. 6
Djurvärld .............. 6
Befolkning och bebyggelse 7
Språk ................. ii
Förhistoria ........... 11
Historia .............. 12
Författning ............40
Rättskipning ...........41
Vapen och flagga .......41
Mått och vikt ......... 42
Innehåll:
Sp.
Mynt ...................42
Finanser ...............42
Bankväsen ..............43
Ekonomisk geografi .... 44
Religiösa förhållanden .. 49
Undervisningsväsen .... 53
Tidningar ........... 54
Litteratur .............54
Teater .................60
Film ...................61
Musik ..................63
Konst ..................64
Litteraturanvisningar .. 73
Geologi och terrängförhållanden. K. omfattar den
del av Asien, som sträcker sig mellan de stora
centralasiatiska buskstäpp- och ökenområdena å
ena sidan och Stilla havets randhav å den andra,
d.v.s. i stort sett det område, som avvattnas genom
de floder, som mynna i Gula havet, östkinesiska
havet och Sydkinesiska havet. Med avseende på
terrängförhållandena består K. av de stora
centralasiatiska högplatåernas ö. randzoner, vilka
med höga, branta förkastningslinjer sänka sig ned
mot havet. Den västligaste av
förkastningslin-jerna utgör Centralasiens egentliga ö. rand och
bildar flerstädes en förkastningsbrant med höjder
på över 1,000 m. — I morfologiskt hänseende kan
K. från n. till s. indelas i 3 zoner: Norra K.,
Mellersta K. och Sydkina. Norra Kina sträcker
sig från Manchuriets gräns till den höga
bergskedjan Tsin-ling-shan, en utlöpare till Kunlun, vilken
som en väldig mur med höjder på 3,000—4,000 m
tränger fram mot ö. Den utgör vattendelaren
mellan Huang-hos och Yang-tsi-kiangs flodsystem.
Längst i v. ligger i prov. Shansi, Shensi och n.
Hopei det nordkinesiska berglandet, vars över
1,000 m höga ö. rand, höjande sig brant över de
låga slätterna i ö., utgör en fortsättning av
Chingan-bergen i Manchuriet. Berglandet är
ur-sprungl. uppbyggt av en serie antiklinaler av hög
ålder, skilda åt av synklinaler med tjocka lager
av sedimentbergarter från paleozoisk och
meso-zoisk tid. I denna lagerserie finnas väldiga
sten-kolslager från karbon, perm och trias. De genom
erosion framkallade nivåskillnaderna i terrängen
ha under tidernas lopp till stor del utjämnats
genom avlagring av löss, som med vindens och,
ehuru i ringare grad, med flodernas tillhjälp förts
dit från Gobis och delvis också Ordos
ökenområden. Dessa lössbildningar med sina lodräta, gula
En av topparna i Minya Gongkar. Se även bild 8 å
pl. vid Asien.
branter bidraga till att ge landskapet i n. K.
dess karakteristiska utseende. I lössområdet ha
de stora floderna Huang-ho och Wei-ho
utero-derat djupa kanjoner. Det nordkinesiska
låglandet, vilket i s. omärkligt övergår i Yang-tsi-kiangs
deltaområde och i n. sträcker sig in i Manchuriet,
är ett instörtningsbäcken, som delvis är täckt av
vatten (Gula havet). Jordlagren bestå av
allu-viala flodsediment, bemängda med löss, och
området hör till K:s fruktbaraste och tätast
befolkade. Slätten växer ständigt tack vare flodernas,
främst Huang-hos, slamavlagringar. Huang-hos
flodbädd med dess skyddsvallar ligger högre än
den omgivande terrängen, varför floden vid
mycket högt vattenstånd el. då underhållet av
för-dämningsanordningar försummats, svämmar över
sina bräddar och dränker stora arealer, varvid
millioner människor drunkna, hungra ihjäl el.
falla offer för farsoter. Under tidernas lopp har
Huang-ho flera gånger ändrat sitt lopp och
utmynnat endera n. el. s. om Shantung-halvön (se
vidare Huang-ho). ö. om låglandet ligger
Shantung-halvön, vars bergland är rester av ett
urgammalt fastland, som fortsätter dels på halvön
Liaotung i Manchuriet, dels i ö. delen av Sydkina.
Även här finnas betydande stenkolsförekomster.
—■ Mellan Tsin-ling-shan, som bildades genom
veckningsprocesser under devon- och
permperio-derna och höjdes längs brottlinjer under
tertiärtiden, och det sydkinesiska berglandet ligger
Mellersta Kina. Denna del av K. uppfylles
längst i v. av Sichuan-bergen, som här utgöra
randbergen för den tibetanska högplatån, ö. om
— 3 —
— 4 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
