Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klander (klandertalan) - Klandertid - Klandestin blomma - Klang - Klang, Johan - Klanganalys - Klange, Ragnar - Klangfigur - Klangfärg - Klanglin - Klanglösa språkljud - Klang- och jubeldag - Klangsläkte - Klangår - Klappat och klart - Klappdans - Klapper, klappersten - Klapphingst - Klappholts - Klappjakt - Klapplöpare, klapplöpartalja - Klappmyts - Klappträ - Klaproth, Martin Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLAPROTH
vad den klandrandes egen rätt angår och blott på
vissa i lag angivna grunder. K. å fång el. av viss
egendom (”vindikation”) betyder anspråk på bättre
rätt till egendomen, än vad dess innehavare kan
göra gällande, vanl. alltså yrkande att utfå
egendomen. Dylikt k. måste stödjas med bevis om eget
förvärv av egendom; det kan från innehavarens
sida motas, genom att denne styrker sig ha
förvärvat egendomen från klandraren el. medelst förvärv
i god tro* el. hävd*, varigenom klandrarens rätt
bragts att upphöra. Bifall till k. kan å andra sidan
föranleda ersättningsanspråk för innehavaren (se
Eviktionsplikt och Hemul). C.G.Bj.
Klandertid, jur., den i lag för anställande av
klandertalan (se Klander) bestämda maximitiden, olika
för särskilda fall (30 dagar, 2 mån., 90 dagar, 6
mån., 1 år). För vissa fall är k. begränsad
allenast av en event. inträdd hävd*.
Klandesti’n blomma, se Kleistogam.
Klang, mus., se Ljud och Ton.
Klang, Johan, författare (f. 16/7 1885). K.
föddes i ett arbetarhem i Vitaby sn, Kristianstads
län, var byggnadsarbetare och timmerman och
lever som skriftställare i Hemsjö, Blekinge län.
K. debuterade med prosaboken ”Avsnitt” (1927)
och har sedan utg. diktsaml. ”En skuta ifrån
Kivik” (1933), ”Vildvuxet” (1941) och ”Med rår
på ena masten” (1946) samt prosaboken ”Att le
åt — och värmas vid” (1939), alla präglade av
självständighet och allvar i livssynen samt
konstnärlig kultur av traditionell art. E.
Klanganalys, fys., uppdelning av en sammansatt
ton (klang) i dess del- el. partialtoner. Detta
åstadkommes vanl. ant. med tillhjälp av resonatorer el.
genom uppteckning av den ifrågavarande klangens
svängningsform, varvid man använder
mekaniskt-optiska el. elektriskt-optiska registreringsmetoder,
varefter klangen sönderlägges genom harmonisk
analys (se Harmonisk analys).
Klange, Ragnar Georg, skådespelare,
teaterchef (f. 8/io 1893). Efter studier för Louise
Fahl-man och Konstantin Axelsson och debut 1911 vid
A. Lindblads opéra-comique-sällskap kom K. följ,
år till C. Deurell, där han kvarstannade till 1917,
då han engagerades till Skådebanan. S.å.
debuterade K. på Folkets hus’ teater i Stockholm som
österlund i ”österlunds Hanna”. Med några få
års avbrott har K. sedan varit knuten till denna
scen, från 1932 även som teaterchef. I sistn.
egenskap har han visat en god blick för hur en
folkscen skall skötas; särsk. har han uppmuntrat
skandinavisk folkdramatik. A.L.
Klangfigur, fys., se Chladnis klangfigurer.
Klangfärg. 1) Fys. K. benämnes den egenskapen
hos en med ett musikinstrument el. med
människorösten tagen ton, varigenom ifrågavarande
instrument el. röst karakteriseras. De på sådant sätt
åstadkomna tonerna äro sammansatta av en serie
rena toner av olika höjd och styrka. Till den i
allm. starkaste tonen, den s.k. grundtonen, sälla
sig de s.k. bitonerna el. partialtonerna, även kallade
övertoner. Den för varje instrument och röst
karakteristiska k. hos dess toner bestämmes av
antalet, relativa styrkan och läget av partialtonerna.
Betr, analys av k. se Klanganalys. Re.
2) Mus. De olika musikinstrumentens
k. beror dels på den primärt svängande kroppens
material och form, dels på det sätt, varpå den
sättes i svängningar; dessutom inverkar
resonansen i hög grad på k. genom att gynna vissa
övertoner på andras bekostnad. Jfr Sträng. — I fråga
om människorösten göra sig samma
förhållanden gällande: luftströmmens påverkan av
stämbandens olika svängningssätt vid olika
register och kompressionsgrader samt resonansrummens
ytterst variabla form. V.F.
Klanglin, varietet av linsläktet*.
Klanglösa språkljud, se Tonlösa språkljud.
Klang- och jubeldag (efter mönstret av
klang-och jubelår, se Jubelår, men numera anslutet till
jubel, stark glädje), festdag, glädjedag; ofta i plur.:
glansdagar, glanstid, storhetstid.
Klangsläkte, mus., se Tonsläkte.
Klangår, se Jubelår.
Klappat och klart, alldeles avgjort, helt färdigt,
efter da. klappet og klart, urspr. med avseende på
förlovning el. äktenskap, möjl. eg. syftande på
en gammal sed att dunka nyförlovade i ryggen.
Klappdans, svensk folkdans i 2/4 takt och i två
repriser om vardera 2 åttataktsperioder. Den
dansas parvis i ring med polkasteg och olika
figuration. I andra reprisen förekomma några mimiska
inslag samt handklappningar. Vid omdansiiing
dansar damen med framförstående kavaljer.
Klapper, klappersten, rullade, någorlunda
jämnt avrundade stenar av intill 20 cm tvärmått.
K. motsvarar i den gängse indelningen av lösa
jordarter dimensionerna 2—20 cm.
Klapphingst, hingst, hos vilken endera el. båda
testiklarna icke förskjutits ned i pungsäcken utan
kvarstannat ant. i bukhålan (äkta k.) el. i
Ijumsk-kanalen (falsk k.). Den i bukhålan befintliga
tes-tikeln anses sakna produktionsdugliga
spermato-zoer. K. äro vanl. svårhanterliga och obändiga till
lynnet, varför de som bruksdjur äro mindervärdiga.
Klappholts (ty. Klappholz, klappträ). 1)
Äm-betstecken från skråtiden, se Gehörstav.
2) Boktr., ovan läderklädd, rektangulär träbit,
varmed uppstående typer och linjer i en tryckform
nedpressas genom lätta slag med en trä- el.
gummiklubba.
Klappjakt, se Jakt, sp. 978.
Klapplöpare, k 1 a p p 1 ö p a r t a 1 j a, ett genom
enkelblock skuret tåg, kätting el. stållina, vars ena
ända är fast anbragt och den andra förbunden med
en tal ja.
Klappmyts, zool., art av underfam. blåssälar*.
Klappträ. 1) Bräde med handtag, som användes
för att klappa tvätten efter sköljningen, ibland
en friaregåva och då vackert utskuret. Med ett
k. har också utförts en primitiv form av
tröskning.
2) Boktr., se Klappholts.
3) Jaktv., se Jakt, sp. 978.
Klaproth [-råt], Martin Heinrich, tysk
kemist (1743—1817), urspr. apotekare, från 1810
prof, i kemi vid det nyupprättade univ. i Berlin.
K. var en framstående analytiker och utförde med
stor skicklighet och noggrannhet en serie
mineralanalyser, vilka ledde till upptäckten av
grundämnena uran, zirkonium, strontium, cerium och
titan. Hans först i olika tidskr. publicerade
arbeten äro samlade i ”Beiträge zur chemischen
Kenntniss der Mineralkörper” (5 bd, 1793—1810)
— 197 —
— 198 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
