Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klick (kotteri) - Klick (eldvapen) - Klick, Carl Henrik - Kliefoth, Theodor - Klient - Klientel - Kliff - Klimakofobi - Klimakterium - Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLIMAT
Klick (fra. clique, skara, band, liga m.m.), sluten
krets, kotteri (ofta med betydelse av ränkfullhet
o.d.), gäng.
Klick (ljudhärmande bildning) vid eldvapen,
utebliven antändning av krutet trots verkställd
av-fyring. K. kan bero på fel i mekanismen
(slagfjädern, tändspetsen o.s.v.), fel i tändhatt el.
tänd-skruv el. fel hos krutet (fuktighet e.d.). Efter k.
bör mekanismen icke omedelbart öppnas, enär s.k.
efterbrännare* kan inträffa.
Klick, Carl Henrik, militär (1753—1808),
urspr. jurist, premiäradjutant vid Nylands
inf.-reg. 1778, kapten 1787, major i armén 1788,
överadjutant hos sin svärfar och morbror C. G.
Armfelt s.å. K. mottog tidigt intryck av den
radikala upplysningsideologien och utvecklades
småningom till en utrerad oppositionsman.
Under officerskonspirationerna i Finland 1788
spelade han en betydelsefull roll genom sitt
inflytande över svärfadern och genom sin stilistiska
talang; han gav Liikkala-noten dess slutgiltiga
form enligt J. A. Jägerhorns intentioner och
författade bl.a. Anjala-deklarationen (jfr
Anjala-förbundet). Sedan konspirationerna brutit
samman, flydde han i jan. 1789 till Ryssland. I
Sverige dömdes han s.å. från liv, ära och gods.
K. vistades sedan i Ryssland och i den ryska
delen av Finland. Mot de finländska
självstän-dighetsplanerna, som han tidigare främjat, visade
han sig nu fientlig; han förordade 1808 Finlands
införlivande som en provins i Ryssland. St.C.
Kliefoth [kli’fåt], Theodor Friedrich Detlev,
tysk teolog (1810—95), superintendent i Schleswig,
1886 president i kyrkliga centralstyrelsen för
Meck-lenburg-Schwerin. Förbunden med furstehuset fick
K. stort inflytande och reorganiserade
Mecklenburgs kyrka. Han var nylutheranismens främste
representant och utformade dess teologi bl.a. i
”Acht Bücher von der Kirche”, 1 (1854).
Klient’ (lat. cli’ens, plur. clien’tes), i det forntida
Rom urspr. den lägsta befolkningen, bestående av
småbönder, daglönare, tjänare, frigivna etc.,
lydande under det patriciska borgerskapet, till
vilket de stodo i ett underdånighetsförhållande
{cliente’la^. Varje patricisk ätt hade sina k., och
denna förbindelse var ärftlig. K. och hans
skyddsherre (patro’nusY voro förenade med de heligaste
band, vilkas brytande räknades som det svåraste
brott. Det ålåg skyddsherren att föra k:s talan
inför domstol och eljest på allt sätt understödja
honom; k. åter skulle betala lösen, om
skyddsherren el. hans söner råkade i fångenskap, ge
bidrag till utstyrsel av sin herres döttrar m.m.
— I senare tid (efter 300 f.Kr.), då motsättningen
mellan patricier och plebejer upphört och den
nya konsulariska adeln, nobiliteten, utgjorde det
romerska samfundets ledande skikt, utgjorde
klientelförhållandena ett av de väsentliga elementen
i samhällets struktur och spelade därmed också
en betydande politisk roll. Borgerskapet var
vertikalt uppdelat i större och mindre grupper,
anslutna till de konsulariska husen, vilkas politiska
verksamhet de stödde och vilkas maktställning
vilade på deras förmåga att bevara och utbygga
sina klientel. Även städer och provinser kunde
betecknas som k., då de hade en förnäm man i
Rom som beskyddare och förespråkare. —
So
ciala system, byggande på klientförhållanden av
liknande art som i Rom, funnos även hos
åtskilliga andra antika folk, t.ex. gallerna och
kartagerna. — Numera användes k. vanl. om en
advokats el. läkares kund. [W.N.]K.H.
Kliente’1 (jfr Klient), kundkrets, särsk. om en
advokats el. läkares.
Kliff (eng. cliff, brant klippa), abrasionsbrant,
klint, se Abrasion.
Klimakofobi’ (till grek, klimax, trappa, och
fob’os, fruktan), ”trappskräck”, sjuklig fruktan för
trappor, se Tvångstankar.
Klimakte’rium (av lat. climactPricus, grek,
kli-makterikos’, kritisk, farofylld, av klimakte’r, pinne
i stege), den period i kvinnans liv, då
ägglossningen och som följd därav även menstruationen
upphör. Detta sker oftast vid 45—50 års ålder men
kan inträffa både tidigare och senare.
Menstruationen upphör i k. aldrig med ens, utan kommer
oregelbundet, vanl. med längre mellanrum, tills
den alldeles uteblir. K. åtföljes av sådana
förändringar i kroppen, som beteckna övergången till
gumåldern. Vissa subjektiva obehag åtfölja den,
ss. svettningar, blodvågor, nervositet, men dessa
försvinna småningom av sig själva, och ingen
grund finnes för de farhågor, som ofta hysas för
den s.k. kritiska åldern; könslivets upphörande är
lika naturligt som dess början. Däremot varnas
för den oriktiga föreställningen, att en blödning
efter k. skulle bero på att ”regleringen kommit
igen”. En sådan sen blödning beror alltid på
någon sjuklig förändring och kräver skyndsam
undersökning av sakkunnig. De subjektiva besvären
vid klimakteriet äro tillgängliga för
(hormon)be-handling. Se Involutionspsykos. E.E-M.
Klima’t (fra. climat, av grek, klima, trakt, zon, eg.
lutning, särsk. jordens fordom förmodade lutning
från ekvatorn mot polen). 1) Det genomsnittliga
väderlekstillståndet och det vanligaste förloppet av
de meteorologiska företeelserna under en längre
el. kortare tidrymd på olika punkter av jordytan,
särsk. med hänsyn till dessa företeelsers inverkan
på organiskt liv (jfr Klimatväxlingar).
De meteorologiska begrepp, som karakterisera
olika k., kallas klimatologiska element.
De viktigaste av dessa äro: lufttemperatur,
luftfuktighet, nederbörd, molnighet, avdunstning, vind,
lufttryck, luftelektricitet och solstrålning. K. är
betingat, utom av meteorologiska, även av
astronomiska och geografiska inflytanden. Dessa yttre
betingelser el. klimatologiska faktorer
äro huvudsaki. följande: breddgrad, jordytans
beskaffenhet, läge i förh. till världshaven, höjd över
havet och läge i förh. till berg.
På gr. av dessa faktorer uppkomma en hel del
olika klimattyper. Betydelsen av jordytans
beskaffenhet framgår bäst av de stora
klimatskillnader, som förefinnas mellan det inre av de stora
kontinenterna och orter vid haven på samma
breddgrad. Man talar därför om maritimt (havs-,
kust-) och kontinentalt (fastland s-)k.
Uppvärmningen av en plats beror näml, på huru
mycket underlaget upphettas vid tillförsel av en
bestämd värmemängd, vilket i sin tur beror på
underlagets spec. värme, dess
värmeledningsförmåga och genomträngningsförmåga för
solstrålningen. Vattnets egenskaper äro i detta avseende
— 241 —
— 242 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
