Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
magistraternas makt över städernas medel. Under
frihetstiden frigjorde sig magistraterna från Kronans
inflytande; samtidigt växte dock borgerskapets
inflytande på den ekonomiska förvaltningen. För
denna inrättades efter hand drätselkammare och
andra styrelser el. kommissioner.
Maktfördelningen i fråga om städernas ekonomiska
förvaltning löstes dock först 1862. Stadsstyrelsen erhöll
då genom en k.f. sin moderna utformning. Även
andra än borgarna, de burskapsägande, blevo
delaktiga i styrelsen. Staden fick kompetens enl.
vad ovan sagts om landskommuner och kunde
fatta majoritetsbeslut samt erhöll
självbeskattningsmakt. Beslutande organ blev den allmänna
rådstugan el., i städer med över 3,000 inv.,
stadsfullmäktige. Magistraten behöll vissa
förvaltningsuppgifter, men för den ekonomiska
förvaltningen inrättades som obligatoriskt organ en
drätselkammare. 1930 fingo städerna ny
kommunallag, 1948 utvidgades deras kompetens. Ang.
den kommunalorganisatoriska konsekvensen av
att en mängd städer, som lagts under landsrätt,
kommit att sakna magistrat se nedan. — De
kyrkliga angelägenheterna i stad ha väsentligen
handhafts efter de regler, som gällt för
församling å landet. I början av 1900-talet överfördes
i städerna skolväsendet till den borgerliga k. —
Allmän kommunal rösträtt genomfördes 1918.
På landsbygden utgör varje socken en
k. Två el. flera socknar kunna dock vara
förenade till en k. Har K.m:t förordnat, att för
visst område på landet skola tillämpas de s.k.
stadsstadgorna* el. någon av dem, skall sådant
område utgöra ett municipalsamhälle
med egna organ för sina speciella
angelägenheter. Ett municipalsamhälle kan vara beläget
inom mer än en k. Köping, som ej utgör egen
k., är likställd med ett municipalsamhälle och
kallas stundom municipalköping. 1919
infördes stadgandet, att köping alltid skall
utgöra särskild k., men den köping, som vid den
tidpunkten var blott del av annan k., skulle få
fortfara därmed. I självständig köping skola
alltid byggnadslagens och -stadgans samt
brandlagens och -stadgans bestämmelser för stad gälla.
Kännetecknande för denna k. är dessutom bl.a.,
att den, i likhet med staden, själv skall bestrida
kostnaderna för polisväsendet. Köpingen har eljest
samma organisationsform som landskommunen.
Varje stad utgör en k. Skanör och Falsterbo
utgöra tillsammans en stad. Den kommunala
organisationen är olika i magistratsstad och stad under
landsrätt, varjämte för Stockholm gälla särskilda
bestämmelser. Vid början av 1950 funnos i Sverige
132 städer (varav 49 magistratsstäder), 82
självständiga köpingar, 2,287 egentliga landskommuner
och 205 municipalsamhällen; dessutom funnos 4
municipalköpingar, av vilka 1 dock utgjorde endast
del av ett municipalsamhälle. — Betr. den
kyrkliga k. märkes, att varje territoriell församling
äger själv vårda sina gemensamma kyrkliga
angelägenheter samt även folk- och
fortsättningsskolväsendet, såvida ej detta handhas av annan k.
(den borgerliga k. el. kyrklig samfällighet). Två
el. flera kyrkoförsamlingar el. delar av skilda
församlingar må för vården av ovannämnda
angelägenheter el. vissa av dem förenas till en
kyrklig samfällighet efter K.mrts
förordnande. Vid början av 1950 var församlingarnas
antal 2,545. — Om ändring i rikets
kommunala indelning förordnar K.m:t.
Förutsättningar härför äro, att genom ändringen
fördelar vinnas för den kommunala förvaltningen,
lättnad el. utjämning i kommunala bördor ernås,
den ekonomiska utvecklingen inom orten
befordras etc. Motsätter sig k. ifrågasatt ändring i
indelning på gr. av befarade avsevärda olägenheter
för k. och dessa farhågor besannas, må ändringen
komma till stånd, endast då ett betydande allmänt
behov påkallar densamma. Ansökan om ändring
i kommunal indelning skall av k. el. medl. av k.
ingivas till Kammarkollegiet. Sådan fråga kan
även väckas av nämnda ämbetsverk el. av
vederbörande länsstyrelse. Utredning verkställes i
förekommande fall av särskild utredningsman el.
av länsstyrelse. Om ändring av rikets
indelning i territoriella
kyrkoförsamlingar förordnar likaledes K.m:t. Därvid
må församlings område ökas el. minskas,
församling upplösas, så ock ny församling bildas.
Vederbörande domkapitel och, betr. församling i
egenskap av skoldistrikt, Skolöverstyrelsen skola
härvid äga samma befogenhet som länsstyrelse i
fråga om initiativ och utredning. Skoldistrikt, vars
angelägenheter handläggas å kyrkostämma el. av
kyrkofullmäktige, utan att dess område
sammanfaller med församlingens, likställes med
församling. — Indelningsändringar enl. ovan verkställas
enl. lag av 1919. En ny indelning av riket i borgerliga
k. är under genomförande enl. lag av 1946. Om
denna allmänna indelningsändring, som skall träda i
kraft 1/1 1952, se Kommunindelningsreformen.
Medlem av k. är envar, som är där
mantalsskriven, ävensom var och en, vilken, utan att
vara mantalsskriven i k., där äger el. brukar fast
egendom el. är taxerad till allmän kommunalskatt.
— Kommunal rösträtt såväl i lands- som
stadskommun tillkommer envar inom k.
mantalsskriven man el. kvinna, som är svensk undersåte
samt senast under nästföregående kalenderår
uppnått 21 års ålder. Utesluten från rösträtt är den,
som är omyndig. Varje röstberättigad äger 1
röst. Rösträtten är numera knuten enbart till
fysiska personer, under det att tidigare även
juridiska personer hade rösträtt. Rösträtt inom den
kyrkliga k. tillkommer samma personer, som äga
rösträtt inom den borgerliga k., dock härifrån
undantagna främmande religionsbekännare och de,
som anmält sitt utträde ur svenska kyrkan. Den
som är medl. av icke territoriell församling äger
ej rösträtt inom annan kyrkoförsamling. — I vissa
fall gälla speciella rösträttsbestämmelser. Angår
ärende å kommunalstämma endast i mantal satt
jord (t.ex. frågor rörande sockenallmänning o.d.),
få ej andra än innehavare av sådan jord delta i
behandlingen av ärendet och detta oberoende av
mantalsskrivningsort, omyndighet eller
konkurstillstånd; även juridisk person (oskiftat dödsbo,
bolag el. annan samfällighet) må utöva rösträtt
å s.k. jordbruksstämma. Liknande är förhållandet
i en stad betr. angelägenheter, som enl. särskilda
författningar äro förbehållna vissa klasser av
kommunens medl. och som handläggas å allmän
rådstuga (”klassrådstuga”).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
