Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommunal affärsverksamhet - Kommunala finanser - Kommunala läroverk - Kommunala pensionstillskott - Kommunalarbetareförbundet - Kommunala val - Kommunalbeskattning - Kommunalborgmästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMUNALA FINANSER
elektricitets- och gasverk även finnas enskilda,
äro samtliga vattenledningsverk kommunala,
beroende på att det tidigare ansågs vara en
kommunal skyldighet att tillhandahålla vatten, för
vilka mot kostnaderna svarande avgifter ej borde
upptas. Att kommunerna överta
fastighetsrenhåll-ningen, beror främst på sanitära skäl. Till följd
härav låter man vanl. avgifterna understiga
kostnaderna. Hållandet av hamn utgör en vissa städer
sedan gammalt åliggande skyldighet. Liksom vid
kommunala slakthus är det här frågan om
avgifter* å den allmänna rörelsen, vilka ej få
överstiga självkostnaderna. Exempel på k., som ej
äga monopol, utgöra t.ex. badhus. Dessa drivas
av kommunerna, då de eljest ej skulle komma
till stånd i önskvärd omfattning. Under och efter
2:a världskriget har den kommunala
byggnadsverksamheten fått starkt ökad omfattning, och
enl. många anhängare av ”bostadssociala”
åtgärder bör målet vara, att alla bostadshus, i den mån
de ej äro kooperativt ägda, befinna sig i handen
på kommunala företag. K. bedrives vanl. direkt
av kommunen men kan även ske genom av denna
ägda aktiebolag. Den senare formen ger
ledningen större frihet i fråga om t.ex. investeringar.
— Medan frågan om i vilken omfattning staten
bör bedriva affärsverksamhet ofta vållat starka
politiska motsättningar, har k:s omfattning först
i och med startandet av kommunala
bostadsföretag blivit föremål för starkare
meningsskiljaktigheter. K:s genombrott i Sverige har i hög grad
influerats av den starka utvecklingen i tyska
städer mot 1800-talets slut, där man ofta talade om
en ”kommunalsocialism”. Endast i USA äro
elektricitets- och gasverk samt spårvägar fortfarande
i regel i enskild hand. 1947 gåvo i städerna
elektricitetsverken 205, gasverken 94,
vattenledningsverken 45, renhållningsverken 20 och hamnarna 54
mkr i bruttoinkomst. — Litt.: C. Welinder,
”Kommunala avgifter i de svenska städernas
hushållning” (1935)- . C.Wr.
Kommunala finanser. Gränsdragningen mellan
de offentliga uppgifter, som handhas av Staten,
och dem, som lösas av kommunerna, betingas
i första hand av att Staten omhänderhar de hela
riket omfattande uppgifterna, ss. försvaret, medan
kommunerna främst omhänderha lokala uppgifter,
vilka man ej kan fordra, att andra än kommunens
invånare skola bidra till. Konsekvent är denna
uppdelning dock ej genomförd. Sålunda
omhänderha kommunerna av historiska skäl fattigvård och
folkbildning. Andra uppgifter, ss. hälsovård, ha
ålagts kommunerna av Staten, då de lämpligast
lösas genom lokala organ. Genom att kommunen
på så sätt pålagts uppgifter, som äro av intresse
ej blott för dess invånare, har ojämnheten i
kommunernas bärkraft fått ökad betydelse.
Staten har därför måst lämna kommunerna ökade
bidrag. Dessa utgå dels som bidrag till speciella
ändamål, främst folkskoleväsendet, dels som ett
generellt bidrag till skattetyngda kommuner (se
Kommunal skatteutjämning). Jämte statsbidrag
erhålla kommunerna löpande inkomster främst
genom skatter och förvärvsinkomster.
Kommunernas budgetår motsvarar kalenderåret. De
utgifter, som ej kunna täckas genom statsbidrag,
förvärvsinkomster e.d., få bekostas genom
utde
bitering av allmän kommunalskatt. Denna
utde-biteras på de skattekronor, som påförts de till
kommunen skattskyldiga vid senaste taxering. Det
så erhållna utdebiteringstalet användes såväl vid
den preliminärskatt, som upptas under budgetåret,
som vid den slutliga skatt, som bestämmes genom
därnäst följande taxering. De utdebiterade
beloppen uppbäras av Staten, som bär restantierna.
Kommunerna äga ej rätt att uppta andra
skatter än sådana, vartill de erhållit rätt genom lag
el. ännu bestående privilegier (jfr
Kommunalskatt och Likställighetsöverenskommelse). Härav
följer även, att kommunerna ej äro berättigade
att uppta avgifter vid sådana verksamheter, vilka
obligatoriskt åligga kommunerna, ss.
avloppsvä-sendet, och även i övriga fall, ss. de kommunala
affärsverken, få avgifterna ej i så hög grad
överstiga kommunernas kostnader, att de i
väsentlig grad innebära en beskattning. Ej heller i sin
budgetpolitik ha kommunerna lika fria händer som
Staten. Ä ena sidan är deras rätt till
överbalan-sering begränsad (se Kommunal fondbildning), å
andra sidan begränsas kommunernas möjlighet att
underbalansera budgeten genom att de ej utan
K.m:ts tillstånd få uppta andra än smärre lån,
vilka kunna användas som kassaförlag. I regel få
kommunerna blott rätt att låna för anskaffande
av stadigvarande tillgångar, ss. fastigheter samt
större maskiner och inventarier i affärsverk.
Mindre, årl. återkommande investeringar skola tas på
skattebudgeten. Då även lån för anskaffande av
tillgångar med obegränsad varaktighet, ss.
tomtmark, skola amorteras på högst 30 år, medför en
balanserad skattebudget i regel en reell
överba-lansering, vilken ökar kommunernas
nettoförmögenhet. Dessas ekonomiska ställning är också långt
mera solid än Statens. Kommunernas
begränsade möjligheter att över- el. underbalansera
budgeten medföra, att de kunna bedriva en aktiv
finanspolitik främst genom att koncentrera sina
investeringar till lågkonjunkturen. Hittills har
härvid mycket brustit i fråga om planmässighet, men
under senare år har Staten sökt uppmuntra
kommunerna till att utarbeta beredskapsplaner för
investeringar, som kunna tillgripas vid en
depression. C.Wr.
Kommunala läroverk, sammanfattande
benämning på av kommunerna upprättade gymnasier,
flickskolor, gymnasielinjer vid flickskolor,
mellan-skolor och praktiska mellanskolor (se Kommunalt
gymnasium, Flickskola, Kommunal mellanskola
och Praktisk mellanskola).
Kommunala pensionstillskott, se
Folkpensionering, sp. 1207, och Pensionstillskott.
Kommunalarbetareförbundet, se Fackförening,
sp. 78.
Kommunala val, se Kommun, sp. 546.
Kommunalbeskattning, se Kommunalskatt.
Kommunalborgmästare skall finnas i stad utan
magistrat. K. väljes av stadsfullmäktige och skall
ha avlagt för domarämbete föreskrivna
kunskapsprov, såvida K.m:t ej finner sökande ändock
skickad för tjänsten. K:s åligganden bestämmas i av
stadsfullmäktige upprättat regi., stadfäst av K.m:t,
och avse i huvudsak handläggningen av sådana
administrativa ärenden, som i större städer
ankomma på magistraten. I städer med k. funnos
— 551 —
— 552 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
