Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommunalskatt - Kommunal skatteutjämning - Kommunalstadgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMUNALSTADGAR
komster av hamnavgifter och vissa indirekta
skatter, främst tolagen. Enl. 1843 års k.f. om
sockenstämmor skulle kostnaderna för kyrka och skola
på landet fördelas efter mantalet och i städerna
efter bevillningen på inkomst och fastighet,
sådan denna var fastslagen i 1841 års
bevillnings-förordning. 1861 förenklades bevillningen genom
att mantalet avskaffades som fördelningsgrund.
Bevillningen utgick nu med 1 °/o av inkomsten,
varvid dock denna för jordbruksfastighet
beräknades till 3 °/o och för annan fastighet till 5 °/o
av taxeringsvärdet. Enl. 1862 års
kommunalförordning skulle k. utgå efter fyrktal, som stodo i
proportion till bevillningen, dock att mot
bevillningen av jordbruksfastighet svarade dubbelt så
många fyrk som mot annan bevillning, varigenom
den förra alltså beskattades för en inkomst av
6 °/o av taxeringsvärdet. I städerna kvarstodo
dock äldre, efter särskilda författningar utgående,
speciella k., till dess de avskaffades genom
lik-ställighetsöverenskommelser. Enl. 1920 års
k.-provisorium skulle det 6, resp. 5 °/o av
taxeringsvärdet, det s.k. garantibeloppet, överskjutande
beloppet beskattas till kommunal inkomstskatt,
medan garantibeloppet ansågs beskattat genom
fastighetsskatten. Att en fastighet, försåvitt
nettoavkastningen ej uppgick till garantibeloppet,
blev merbeskattad, motiverades med att man ville
garantera kommunerna ett minimum av
skatteunderlag. De allmänna k. erhöllo härigenom i
huvudsak sin nuv. utformning. Genom 1928 års
k.-lag avskaffades bevillningen som underlag för
k. Jfr Inkomstskatt och Fastighetsskatt. 1950
ökades ortsavdragen starkt till följd av
penningvärdets fall, samtidigt som barnavdragen ersattes
med tillskott till de statliga barnbidragen. K. ha
fortfarande ej erhållit en definitiv utformning.
Så äro frågorna om garantiskattens ersättande
med en objektskatt och om en jämnare fördelning
av skatteunderlaget i syfte att minska olikheten i
utdebitering aktuella.
Det belopp, som behöver utdebiteras i
allmänna k., bestämmes i samband med uppgörandet av
inkomst- och utgiftsstaten för ett år. När t.ex.
staten fastställes för 1951, fördelas detta belopp
på antalet skattekronor och skatteören, som
påförts de till kommunen skattskyldiga vid 1950
års taxering. Detta utdebiteringstal tillämpas dels
å preliminärskatten för 1951, dels å den slutliga
skatt för s.å., som fastställes genom 1952 års
taxering. Den allmänna k. debiteras och
uppbä-res av statsverket i samband med
kronoutskyl-derna och överlämnas därefter till kommunen.
Det belopp, som beslutats till utdelning (då det
kommande årets skatteunderlag blott är
preliminärt beräknat, behöver detta ej sammanfalla med
det som inflyter), uppbär kommunen i förskott
av staten, varefter avräkning sker. K. får på
landet aldrig och i stad i regel ej utgå med
olika skattesats för skilda medl. av kommunen. —
Jämte den allmänna k. utgingo tidigare speciella
k., ss. vägskatt, skogsaccis, kommunal
progressivskatt, hundskatt samt från äldre tider
återstående gatuskatter. Alla utom de två sistn. ha
avskaffats. Kommun får ej införa nya pålagor,
utgående å andra än i lag fastslagna grunder.
Även i andra länder ha k. utvecklat sig från
speciella, ofta i skilda kommuner olika, till mera
enhetliga skatter. I åtskilliga länder utgå k.
dock främst som tillägg å statsskatter. I regel
blir inkomst av fast egendom merbeskattad,
såväl på gr. av att den utgör ett säkert
skatte-objekt, som med hänsyn till den särskilda nytta
den fasta egendomen anses ha av den
kommunala verksamheten. Då kommunerna främst
betraktas som ekonomiska samfälligheter, har
intresseprincipen större betydelse vid k. än vid
statsbeskattningen. I England utgår k., local
rates, blott å fast egendom, och i USA utgår den
som en förmögenhetsskatt, vilken vilar främst
å fast egendom. Den fasta egendomen kan även
påföras särskilda intressentbidrag el. en
kommunal värdestegringsskatt. K. är i regel ej progressiv,
med undantag för t.ex. i Danmark, då man dels
vill reservera de större inkomsternas starkare
skat-teförmåga för staten, dels ock en progressiv tariff
ej väl svarar mot den ojämna utdelningen. I regel
beskattas inkomst av arbete och kapital, där
inkomsttagaren bor, och inkomst av fastighet och
rörelse, där denna är belägen, resp, bedrives. C.Wr.
Kommunal skatteutjamning. Att den
kommunala utdebiteringen är starkt varierande, beror
endast i ringa mån på olika påkostad standard i
de olika kommunerna. I regel är det tvärtom så,
att de kommuner, som hålla den lägsta
standarden, likväl ha den högsta utdebiteringen. Orsaken
är i regel den, att skilda kommuner ha olika stort
skatteunderlag pr inv. el. att de på gr. av olika
storlek och bebyggelsetäthet ha olika möjlighet
till rationell hushållning. Ojämnhet i
utdebiteringen har på så sätt blivit kommunalfinansernas
svåraste problem samt den mest påtagliga
orättvisan i vårt skattesystem. För att motverka detta
kan man sammanslå de minsta kommunerna till
större enheter, låta Staten överta uppgifter som
folkskoleväsen och fattigvård, vilka ej äro av
direkt lokal karaktär, el. lämna bidrag till
kommunernas kostnader för dessa ändamål samt slutl.
lämna direkta bidrag till särsk. skattetyngda
kommuner. Detta senare sker enl. 1937 års k.f. om
understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligen
skattetyngda kommuner. Understöden utgå i
regel med 30% av utdebitering mellan 10 och 12
kr, med 40 °/o mellan 12 och 14 kr samt med 50 °/o
över 14 kr pr skattekrona. I utdebitering inräknas
även utdebitering till landsting och
specialkommuner. Vidare skall utdebitering för kyrko-,
folk-skole-, fattigvårds- och barnavårdsväsen överstiga
5,50 kr pr skattekrona. Bristande sparsamhet i
hushållningen samt ovillighet att medverka i
ändring av kommunal indelning kunna föranleda
mindre bidrag. En nackdel med denna form av
bidrag är, att den minskar kommunernas intresse av
sparsam hushållning. Detta kan undvikas genom att
i stället sätta bidraget i relation till antalet
skattekronor pr inv., så att det blir större, ju mindre
skatteunderlaget är. Budgetåret 1950/51 beräknas
bidraget till k. till 3 mkr. K. är f.n. under
utredning. C.Wr.
Kommunalstadgar kallas i lagen om
kommunalstyrelse på landet 6/o 1930 § 6 sådana stadgar,
som kommun kan finna skäl att uppgöra till
främjande av sedlighet samt ordning och säkerhet
inom kommunen. K. måste för att bli giltiga
— 557 —
- 558 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
