Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kondoleans - Kondom - Kondominat - Kondominium - Kondor - Kondor-legionen - Kondorträ - Kondottiär - Kondratiev, Nikolaj Dimitrievitj - Kondrer - Kondriosom el. mitokondrium - Kondrit - Kondroblastom - Kondrodit - Kondroitinsvavelsyra - Kondrom - Kondromukoid - Kondroproteider - Kondropterygier - Kondrosamin - Kondrosarkom - Kondukt - Konduktor - Konduktus - Konduktör - Kondurango - Konduriotis, Pavlos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONDOM ___________
— Kon do 1 e’r a, beklaga sorgen, betyga sitt
deltagande.
Kondom [kåxjdåu’] (av fra. condom), tunt
gummihölje, som i befruktningsförebyggande (och i
viss mån infektionsförebyggande) syfte dragés
över penis före samlag (se Preventivmedel).
Kondomina’t, dets. som condominium*.
Kondominium, se Condominium.
Kondor [-å’r] (eg. ett peruanskt ord), art av fam.
Nya världens gamar (se Gamar).
Kondor-legionen, se Condor-legionen.
Kondorträ, se Adenanthera.
Kondottiä’r (av ital. condottiere, plur. condottieri,
anförare), benämning på de italienska
legotrupps-anförare, vilka under 1300—1400-talen spelade en
så stor roll. De ständiga striderna mellan de
italienska stadsrepublikerna, mellan guelfer och
ghi-helliner, hade gjort de förvekligade borgarna
grundligt krigströtta, och de föredrogo därför att
låta legotrupper utkämpa sina strider. Kraftfulla
och företagsamma krigsmän, i början mest
utlänningar, Werner von Urslingen, John Hawkwood
m.fl., senare övervägande italienare, samlade då
omkring sig krigarskaror, vilka de mot sold
ställde till stadsmyndigheternas förfogande. Men när
en stad väl mottagit dessa gäster inom sina murar,
var det ej så lätt att bli av med dem. Stundom
nöjde de sig, ss. la gran Compagna i mitten av
1300-talet, med röveri i stor stil, i det de läto varje stad
betala en avsevärd lösesumma för att bli av med
dem, då de annars plundrade och brände, men ofta
gjorde sig k., som Sforza i Milano, Este i Ferrara,
Malatesta i Rimini, till envåldshärskare i den stad,
de förbundit sig att försvara. K:s krigarskaror
voro av den typiskt senmedeltida arten, indelade
i lansar med riddaren som den eg. kombattanten.
De strider, som k. levererade varandra, voro ofta
föga allvarliga — i vissa fall inskränkte sig
förlusterna i slagen till 1 å 2 man, vilkas död stundom
rent av berodde på en olyckshändelse —, då de ville
spara sitt dyrköpta människomaterial, men även
verkligt blodiga slag förekommo. Det moderna
inf:s uppkomst vid medeltidens slut medförde
försvinnande av k. — I överförd bemärkelse kallas
även legotruppsanförare från andra tider, t.ex.
Wallenstein, för k. PS.
Kondratiev [knndra’tief], Ni kol a j
Dimi-trievitj, rysk nationalekonom (f. 1892), prof,
och föreståndare 1920—28 för ett konjunkturinst.,
lydande under jordbruksdep. K. är mest känd för
sin upptäckt av ett slags långa, ”sekulära”
konjunkturvågor om c:a 50 år, vilka man kan iaktta
från början av den industriella revolutionen (”Die
langen Wellen der Konjunktur”, i ”Archiv für
Sozialwissenschaft”, 56, 1926). Se Långa vågor.
Kondrer [kån’-], miner.-petrogr., se Kondrit.
Kondriosom [-å’m] (till grek, chondros, korn,
och soma, kropp) el. m i t o k o n d r i u m,
benämning på mycket små kroppar, som allmänt
förekomma i cytoplasman hos både växter och
djur. K. äro korn-, stav- el. trådformiga, men
deras form växlar i olika vävnader. K.
förekomma rikligt i unga, aktiva celler, mera
sparsamt i äldre celler. Deras förekomst står i
samband med ämnesomsättningen i cellen, varvid k.
sannolikt fungera som energikälla och råmaterial
vid syntesen av olika ämnen. Åsikterna om k:s
natur äro dock alltjämt starkt delade. Mng.
Kondrft. 1) Med., inflammationstillstånd i
brosk-vävnaden, se Osteokondrit och Perikondrit.
2) Petrogr., stenmeteoriter, i vilka vissa av
mineralen, särsk. olivin och pyroxen, förekomma som
små runda kulor, kondrer.
Kondroblastom [-å’m], se Brosksvulst.
Kondrodft, miner., fluorhaltigt magnesiumsilikat
av h u m i t-g r u p p e n. K. förekommer som små
runda, ytrika, monoklina kristaller av gul el. röd
färg men även som aggregat i samma färg el.
svarta, grå och gröna. K. påträffas mest i
kon-taktmetamorfa kalkstenar men stundom även i
malmer, ss. vid Kaveltorp i Dalarne.
Kondroiti’nsvavelsyra, en i vissa sammansatta
äggviteämnen, kondroproteiderna,
förekommande komplicerad syra, som vid hydrolytisk
nedbrytning ger svavelsyra, ättiksyra,
glykuron-syra samt det kvävehaltiga kolhydratet
kondro-samin. Kondroproteider förekomma huvudsaki.
i ben, brosk och senor men ha även påvisats i
kärlvägarna och i urinen.
Kondrom [-å’m] (av grek, chondros, eg. gryn;
brosk), med., se Brosksvulst.
Kondromukoi’d, en kondroproteid, som finns
i brosk; ett vitt amorft pulver, som vid
sönder-delning ger kondroitinsvavelsyra.
Kondroprotei’der, kem., se
Kondroitinsvavelsyra.
Kondroptery’gier, Chondropteryg’ii,
Chondrich’-thyes, se Broskfiskar.
Kondrosamfn, CfiH13O5N, 2-a m i n o g a 1 a
k-t o s, ett kvävehaltigt kolhydrat, isomer med
glykosamin.
Kondrosarkom [-å’m], se Kräftsjukdomar.
Kondukt’, se Orgel.
Konduk’tor (lat. conduc’tor, ledare, förare). 1)
Fys., Elektrisk k., isolerad elektrisk ledare.
2) Ärftl. K., kvinna, som utan att själv vara sjuk
är bärare av anlaget för en könsbunden recessiv
sjukdom (t.ex. vissa former av färgblindhet). Av
en k:s söner bli i genomsnitt hälften sjuka.
Konduk’tus (conduc’tus), mus., senmedeltida namn
på 1) sång, som ledsagar en liturgisk person el.
handling (t.ex. c. ad subdia’conum, c. ad evangeVium),
även av mera utomliturgisk karaktär (c. ad ludos,
c. ad po’culum), 2) sådan flerstämmig vokalsats, som
förlöper isometriskt, d.v.s. där textorden uttalas i
de olika stämmorna samtidigt, den renaste formen
av homofoni. Dess stilistiska motsats var mot e’tus
(se Motett). Jfr Kyrkovisa och Skolode.
Konduktö’r (fra. conducteur, av lat. conduRtor,
förare, ledare), tjänsteman på järnvägståg,
spårvagn m.m., vilken bl.a. kontrollerar (ev. försäljer,
mottager) resbiljetter samt vakar över ordningen;
även förare i hiss o.s.v. Jfr Tågmästare. —
Förr även benämning på tjänstemän vid vissa
Statens militära och civila myndigheter
(Fortifikationen, Amiralitetet, överintendentsämbetet) med
löjtnants, fänriks el. underofficers tjänsteställning;
byggnadskonduktör.
Kondurango, farm., se Condurangobark.
Konduriotis [-å’tis], P a v 1 o s, grekisk
sjömi-litär och statsman (1857—1935), förde under
Bal-kan-kriget 1912—13 befälet över den grekiska
flottan, var under i:a världskriget en av Venizelos’
— 603 —
— 604 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
