Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kontraoktav - Kontraorder - Kontrapositionsförhållande - Kontrapost - Kontrapropeller - Kontraproposition - Kontrapunkt - Kontrarevolution - Kontrasigill - Kontrasignant - Kontrasignation - Kontraspant - Kontraspionage - Kontrast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONTRAORDER
självständiga stämmor utan utgöra fördubbling i
underoktav av basstämman. I sin helhet finnes
k. representerad endast på ett fåtal instrument
(orgel, piano, harpa, kontrafagott, de djupaste
tuborna och den moderna femsträngade
kontraba-sen). K:s toner betecknas med 1C, 1D, *E o.s.v.
el. C, D, E etc.
Kontraorder, motorder, order, som upphäver
el. återkallar tidigare given order.
Kontrapositionsförhållande (till lat. contra, emot,
och posifio, ställning) kallas i den klassiska logiken
förhållandet mellan två kategoriska omdömen U
och V, om a) U är jakande och V nekande el.
omvänt, och om b) U:s subjekt är V:s predikat och
V:s subjekt är negationen av U:s predikat. Så t.ex.
stå omdömena U = ”Alla S äro P” och V = ”Intet
icke-P är S” i k. till varandra. Av U:s sanning
följer omedelbart V:s sanning, och denna slutsats
kallas en kontrapositionsslutsats. Om
det genom en sådan slutsats härledda omdömet
icke har samma kvantitet som det givna omdömet,
säges k. mellan de två omdömena vara begränsat,
näml, om U = ”Intet S är P” och V = ”Några
icke-P äro S” (contraposifio per acc’idens’). J.J.
Kontrapost’ (ital. contrapposto, motställning),
är i den bildande konsten, särsk. i
skulpturen, ett viktigt kompositionsmedel för att uttrycka
livfullheten och består däruti, att inom
människokroppen motsittande delar, särsk. extremiteterna,
få olika ställning i rytmisk balans. Problemet om
t.ex. kroppstyngdens vilande på ett ben sysselsatte
redan den antika bildhuggarkonsten (se
Polyklei-tos). I nyare tiden har k. upptagits särsk. av
Mi-chelangelo och barocktidens mästare, vilka ofta
arbetade med s.k. kiasm, som också kan användas
på konstens område, d.v.s. en motsatt rörelse av
korsvis korresponderande kroppsdelar, ss. t.ex.
Michelangelos ”Natten” och (i måleri) ”Erytreiska
sibyllan”. E.W.
Kontrapropeller, se Propeller.
Kontraproposition, statsr., se Proposition.
Kontrapunkt (jfr mlat. punctus contra punctum,
där punctus betyder not), betecknade urspr. konsten
att sätta en enkel notmelodi till en given melodi
(så att satsen blev tvåstämmig) i samma rytm
som denna men har senare övergått till att
beteckna all sammanställning i flerstämmig sats av
självständiga melodier, icke blott till
tvåstämmig-het och icke blott i ”jämn rytm” (”not mot not”).
K. betecknar f.ö. både själva den musikaliska sats,
som behandlats efter denna teknik, och läran om
denna teknik. Karakteristiskt för k. är
stämmornas (melodiernas) starka oberoende, melodiskt och
rytmiskt; i den kontrapunktiska satsen är allt
anlagt på denna oavhängighetsprincip (i mots. till
i den homofona stilen, där stämmornas
sammansmältning till ackord är det väsentliga). Det
ursprungliga sättet att till en given melodi (cantus
fi’rmus) komponera en notmelodi (b i m e 1 o d i)
användes ännu i dag i k.-läran, vilken är ett led i
varje musikers kompositionsutbildning och tjänar
till att göra hans stämföring smidig. I den enkla
k. behålla stämmorna alltid sin plats; den dubbla
k. är inrättad så, att stämmorna kunna ombytas,
varvid den stämma, som urspr. var överstämma,
genom att flyttas en oktav ned blir understämma,
el. den stämma, som urspr. var understämma,
flyttas en oktav upp. Den dubbla k. kan också
förekomma i deciman el. duodeciman etc. i st.f. i
oktaven. K.-tekniken användes i all imitation och
i de slags satser, som bygga härpå (fuga,
ricer-care, kanon m.m.), och har haft en utomordentlig
betydelse i musikens historia. Medan tidigare
k.-läran framställdes som en sammanfattning av olika
perioders kontrapunktiska lärdom, föredraga den
moderna musikteoriens pedagoger att välja
enskilda kompositörers kontrapunktik som mönster
(Palestrina-k., Bach-k.). För nutida musik spelar
f.ö. kontrapunktisk teknik en mycket betydande
roll. E.A.
Kontrarevolution, motrevolution.
Kontrasigill, se Sigill.
Kontrasignant’, person, som kontrasignerer.
Kontrasignatio’n (till lat. contra, mitt emot,
och signa’re, förse med märke), en persons
anbringande av sin namnunderskrift på en skriftlig
handling nedanför huvudnamnteckningen.
”Med-undertecknaren” ansvarar genom sin k. för att
ett ärende expedieras i full överensstämmelse
med ett fattat beslut, vare sig kontrasignanten
varit föredragande med el. utan beslutanderätt
el. blott fört protokoll el. annan anteckning
rörande detsamma. — Av särskild vikt är k. av
regeringsbeslut. Bestämmelser härutinnan
till-kommo i Sverige redan på 1600-talet. Enl.
nu gällande statsskick skola från konungen
utgående exp. och befallningar, utom i
kommandomål, för att bli gällande vara försedda med
konungens underskrift och k. av vederbörande
dep.-chef, som härmed ansvarar för att beslutet
överensstämmer med statsrådsprotokollet och ej
är stridande mot RF. Skulle ett konungens
beslut vara stridande mot rikets främsta grundlag
(RF), är det vederbörandes plikt att vägra sin
k. och att tillika nedlägga sitt ämbete. Om k.
saknas på ett dyl. dokument, blir detta
härigenom rättsligt lika betydelselöst, som om
konungens underskrift vore borta. Exp. i
kommandomål bruka undertecknas av försvarsministern
”på nådigste befallning” med k. av chefen för
vederbörande kommandoexp. I vissa civila
ärenden av mindre vikt tillämpas ett liknande
förfaringssätt med underskrift av ett statsråd och k.
av exp.-chefen el. en byråchef inom
ifrågavarande dep. Fungerar hela statsrådet som
inte-rimsregering, förekommer ej någon k. på
regeringens exp., som underskrivas av de i beslutet
deltagande. I ”tillförordnad regering” sker k. av
en exp.-chef el. en revisionssekr. — I
Danmark följes konungens underskrift av en el.
flera ministrars k., i Norge av statsministerns
el., om han ej varit närvarande, av den främstes
bland statsrådets närvarande led. k. J.E.N.
Kontraspant, skeppsb., se Spant.
Kontraspionage, se Spionage.
Kontrast’ (av lat. contrasta’re, stå i motsats till),
motsats, stark olikhet. Verb: k o n t r a s t e’r a.
— 771 —
— 772 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
