Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreuger, 3. Ivar - Kreüger, 4. Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KREUGER
inom branschen. Resultatet av denna aktion blev
ab. Förenade svenska tändsticksfabriker, i vilket —
utom ab. Kalmar & Mönsterås tändsticksfabriker
— 7 andra tändsticksbolag ingingo; företagets
aktiekapital var urspr. 4 mkr men hade vid 1917 års
slut ökats till 18 mkr. Bolaget genomgick, med
K. som chef och representant för
aktiemajoriteten, en grundlig rationalisering, dels genom
driftskoncentrationer, dels och huvudsakligen på
försäljningssidan. Dess ställning gentemot den
tidigare huvudkonkurrenten, Jönköpings &
Vul-cans tändsticksfabriks ab., befästes än mer, sedan
K., delvis tills, med K.5), lyckats inköpa de två
enda då existerande specialfabrikerna för
tillverkning av tändsticksmaskiner, inkl, dem
tillhöriga konstruktionspatent. Härigenom sattes K. i
stånd att till sin koncern foga även nämnda
huvudkonkurrent, vilket skedde i dec. 1917, då
Svenska tändsticks-ab.* (STAB) bildades. Dessa
transaktioner, varigenom den svenska
tändsticks-industrien under loppet av ett fåtal år sattes på
fötter och konsoliderades till världens största
företag inom tändsticksbranschen, betraktades
som en lysande finansiell och organisatorisk
bedrift samt bidrogo till att grundmura förtroendet
till K. som genial finansman. — Till K:s
anseende bidrog även den omständigheten, att alla
nyemissioner skedde till överkurs. Härigenom
inbesparade K. (med dåv. lagstiftning) ej
obetydliga belopp i stämpelavgifter. Huvudsyftet var
dock att kunna visa stora utdelningar, räknade
i procent av parivärdet. — Rörande de
omständigheter, som ledde till K:s död och
Kreuger-företagens sammanbrott, se Kreugerkoncernen. —
K. synes efter sina grundläggande framgångar
ha behärskats av en orubblig tilltro till sitt eget
geni och sin förmåga att till sin och sina
företags fromma utnyttja alla förändringar i
konjunkturen, kanske rent av att själv i någon mån
länka världsekonomiens utveckling. Belysande
härför äro de omsorgsfullt utarbetade
konjunkturanalyser, som under en följd av år inrymdes
i K & T:s årsberättelser och som i flertalet
ledande ekonomiska organ återgåvos och
kommenterades i superlativa ordalag. För en person av
K:s läggning hade det, med hänsyn bl.a. till det
utomordentliga anseende han åtnjöt, varit
omöjligt att vid något enda tillfälle slå till reträtt
och medge begångna felspekulationer; han
föredrog den enklare utvägen att dölja misstagen
även för sina närmaste medarbetare.
Bokförings-falsarier synas i detta syfte ha tillgripits redan
1922—23, utan tvivel föranledda av förluster
under dåv. starka men kortvariga deflationsperiod.
Dessa manipulationer kunde döljas så mycket
lättare, som K. redan vid denna tidpunkt rådde
över ett mycket stort antal företag i olika länder
och dessutom alltid tillämpade den politiken, att
icke tillåta någon av sina underordnade att
erhålla full insyn i samtliga koncernföretag på en
gång; obehörig kommunikation mellan
medarbetarna förhindrades systematiskt. — Det kan på
goda grunder förmodas, att K., då depressionen
efter börskraschen hösten 1929 inbröt, tänkt sig
kunna övervinna de, som han trodde, tillfälliga
svårigheterna på samma enkla sätt som tidigare
och att han i själva verket ansåg sig göra sina
företag och aktionärer en tjänst genom det
brottsliga hasardspel, som härvid följde. Denna
andra depression blev dock alltför djup och
långvarig även för en man med K:s talanger. —
Ehuru K:s privata utgifter torde ha varit
betydande, undvek han sorgfälligt att framträda med
något överdåd; hans sätt var närmast blygsamt,
och det ingick i hans roll att uppträda som ”den
tyste mannen, som lät flitens lampa brinna”.
Likväl ägde han en diskret förmåga att på
omvägar låta alla lyckade transaktioner snabbt
komma till offentligheten. — Av bristen i K:s
konkursbo kan endast en ringa del återföras på
överuttag för täckande av personliga utgifter
och ”handtryckningar”. Den största anparten,
mellan 400 och 500 mkr, anses ha motsvarat
förluster på stödköp av koncernens egna
värdepapper under olika perioder 1929—32. — Litt.:
P. Bjerre, ”K.” (1932); K. Drachenfels, ”The real
I. K.” (1933; sv. övers, s.å.); G. Soloveytchik,
”The financier, the life of I. K.” (s.å., även i
sv. övers.); G. Cederschiöld, ”13 år med I. K.”
(1937). A.Lg.
4) Henrik Kreüger [kry’-], den föregrs
kusin, ingenjör (f. 24/a 1882), examinerades från
Tekniska högsk. 1904, var assistent där 1905—09,
tf. prof, i väg- och brobyggnadskonst 1909—n,
prof, i byggnadsteknik 1914—43, prorektor 1927
—31 samt högskolans rektor 1931—43; led. av
styrelsen för samma inst. sedan 1945. Sedan
1908 har K. bedrivit konsulterande
verksamhet inom såväl väg- och vattenbyggnads- som
husbyggnadsbranschen
(Kreügers
konsulterande ingenjörsfirma);
han har i betydande
utsträckning blivit
anlitad som sakkunnig i
byggnadstekniska
frågor av
Kommunika-tionsdep., Byggnadsstyrelsen, Järnvägsstyrelsen m.fl. inst.
Bland arbeten, vid
vilka K. medverkat som
beräknare el.
konstruktör, märkas
stadshusbygget i Stockholm
(1911), Stadion (s.å.), Nordiska kompaniets
byggnad (1914), Konserthuset (1923), Kanslihuset (1929
—33), Amiralitetet (1938), Nya kanslihuset (1945
—46) samt Malmö stadsteater (1939); han har
vidare beräknat radiomasterna i Varberg, Motala
och Spånga. — K. har framlagt resultaten av
sina forskningar inom byggnadstekniken i en
mängd avh. rörande materialegenskaper,
beräkning av byggnadskonstruktioner, byggnadsakustik
samt ljud- och värmeisolation. En del av dessa
resultat äro sammanfattade i den av K. förf, delen
”Byggnadsmaterialier” i ”De tekniska
vetenskaperna”, bd 1, i avd. Byggnadskonst (1920). K.
blev hedersdr i Uppsala 1927, tekn. hedersdr
1944, led. av Ingeniörsvetenskapsakad. 1919 och
var akad:s förste v. preses 1943—45, led. av
Ve-tenskapsakad. 1932 och av Krigsvetenskapsakad.
1937. Han var 1923—27 stadsfullmäktig i
Stockholm. A.Lg.
— 1069 —
— 1070 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
