Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kronbrud - Kronbruden - Kronduvor - Krone - Kronecker, 1. Leopold - Kronecker, 2. Hugo - Kroneld - Kronfjäll - Kronfåra - Kronglas - Krongyllen - Kronhetman - Kronhjortsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRONBRUD
Kronduva.
Kronbrud, brud, som vid vigseln bär (vanl.
församlingens) brudkrona*.
Kronbruden, x) skådespel av A. Strindberg; 2)
opera av T. Rangström efter Strindbergs skådespel.
Kronduvor, Gouri’nae, underfam. av ordn.
duv-fåglar, äro de största av nu levande duvor. De ha
på huvudet en solfjäderliknande krona av
uppslitsade fjädrar. Släktet Goura omfattar 6 på Nya
Guinea och närliggande öar förekommande arter,
bland vilka märkes den vanliga kronduva n,
G. corona’ta. Denna är övervägande skifferblå, av
75 cm längd, lever i urskogarna och livnär sig av
frukter.
Krone [-å’-]. 1) Danskt mynt, präglat 1618—
1771, först namn på 8-mar k en = 32,5 g silver, efter
1625 på 4-marken = 16,25—14,4455 g silver = 2/s rdr
specie = 64 skilling danske. — 2) Myntenhet i
Danmark och Norge efter resp. 1873 och 1875 (1873—75
i Norge, före dess inträde i den skandinaviska
myntunionen, var k. enhet parallellt med
specieda-lem; 1 k. = V4 speciedaler = 30 skilling) = 100 öre
= 0,403225 g guld, vid bibehållen guldmyntfot, =
nominellt 1 sv. kr. Före 1924 präglades 20 och
10 k. av guld, 2 och 1 k. av silver. Sedan den
skandinaviska myntunionens bestämmelser om
gemensamt skiljemynt detta år upphävts och
särskiljemynt införts, har Danmark präglat 2 och
1 k. av aluminiumbrons, Norge 1 k. av
kopparnickel. 2 k., alla i silver, ha i Danmark utgivits
som minnesmynt 1888 (Kristian IX:s
25-årsrege-ringsjubileum), 1892 (kungaparets guldbröllop),
1903 (Kristian IX.-s 40-årsregeringsjubileum),
1906 (tronskiftet), 1912 (tronskiftet), 1923
(kungaparets silverbröllop), 1930 (Kristian X:s
60-års-dag), 1937 (Kristian X:s 25-årsregeringsjubileum)
och 1945 (Kristian X:s 75-årsdag). I Norge har
2 k. utgivits som minnesmynt 1906, 1907
(unions-upplösningen) och 1914 (100-årsjubileet av
författningens tillkomst). — 3) Tyskt mynt: a)
han-delsmynt 1857—71, präglat inom tyska
myntförbundet, = 10 g guld, b) namn på det 1871—1915
i Tyskland präglade 10-markstycket i guld, =
3,584 g. 2 och 1 k. präglades. — 4)
Myntenhet i Österrike-Ungern efter 1892, i Österrike
till 1924, i Ungern till 1925. 1 k. = 0,3049 g guld
= 100 heller = nominellt 0,70 kr. Av guld
präglades 100, 20 och 10 k., av silver 5, 2 och 1 k.
med olika prägling för Österrike och Ungern (här
korona). N.L.R.
Kronecker [krå’-]. 1) Leopold K., tysk
matematiker (1823—91), dr phil. i Berlin 1845,
sysselsatte sig sedan som privatman med vetenskaplig
forskning, var från 1880 utg. av ”Journal für
die reine und angewandte Mathematik”, prof,
vid Berlins univ. 1883. K:s vetenskapliga
produktion gällde mest aritmetik och algebra. Sålunda
gjorde han en stor insats vid grundläggandet av
aritmetiken i en algebraisk talkropp, varvid han
ej som R. Dedekind byggde sin teori på
idealbegreppet utan på studiet av polynom i flera
variabler med koefficienter ur talkroppen. K. har
vidare utg. arbeten bl.a. om numerisk lösning av
ekvationer och om elliptiska funktioner. K. hörde
till den grupp matematiker, som hysa en stark
misstro mot oändlighetsbegreppet och som vilja
bygga hela matematiken på aritmetiken. Genom
denna inställning blev K. invecklad i en häftig
fejd med C. Weierstrass och G. Cantor.
Betecknande för K:s ståndpunkt är hans humoristiska
yttrande: ”De hela talen äro skapade av Gud,
allt annat är människoverk.” -— K:s samlade
arbeten utgåvos av preussiska vetenskapsakad.
1895—1931. H.Ji.
2) H u g o K., den föreg:s bror, fysiolog (1839
—1914), med. dr 1863, e.o. prof, i Leipzig 1875, i
Berlin 1878, ord. prof, i Bern 1885. K:s viktigaste
arbeten behandla nerv- och muskelfysiologi. I
talrika och betydelsefulla arbeten har han studerat
såväl skelett- som hjärtmuskelns arbetssätt,
ret-barhet m.m. Reflexföreteelserna vid
sväljnings-akten blevo också föremål för ingående studier,
och ett flertal apparatkonstruktioner vittna om K:s
stora intresse för fysiologisk metodik.
Kroneld, se Skogseld.
Kronfjäll, dets. som kalkfjäll (se Gräs).
Kronfåra kallas hos hästen den del av
hovhorn-kapseln, som är belägen omedelbart under
hornsömmen och skild från denna genom en
upphöjning, motsv. kronfalsen på kötthoven. K.
omsluter köttkronan, vars papiller utfylla de små tätt
sittande hål, som synas på fårans inre yta.
Kronglas, se Glas, sp. 791.
Krongyllen, numism., se Gyllen.
Kronhetman, se Hetman.
Kronhjortsläktet, Cervus, omfattar de till
byggnad och hållning vackraste och ståtligaste
formerna inom fam. hjortdjur, utmärkta av stora
gre-niga horn med hos den fullvuxna individen minst
10 taggar, stora öron, kort svans och enfärgad
fäll med en ljusare fläck på ländens bakre del
under svansen, ”spegeln”. Hos hannen bildar
halsens förlängda hår en man. Av släktets i en mängd
lokalt begränsade underarter uppdelade arter må
särsk. nämnas den i Europa och Afrika n. om
Sahara förekommande kronhjorten, C.
e’la-phus, som om sommaren är rödbrun med gulbrun
spegel, om vintern mera gråbrun med ljusare
spegel. Kalven är rödbrun med vita fläckar. Hornen,
som i första uppsatsen äro enspetsade, erhålla i
senare uppsatser allt flera taggar, av vilka de
övre, som utgå från ung. samma höjd, bilda den för
k. typiska kronan. Boghöjden uppgår hos dvärg-
— 1239 —
— 1240 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
