Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ex officio - Exoftalmus - Exogami - Exogen - Exogonium - Exokarp(ium) - Exomis - Exomphalus - Ex opere operato - Exoperidium - Exophthalmus - Exorbitant - Exorcism - Exordium - Exoreiska områden - Ex oriente lux - Exoskelett - Exosmos - Exospor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EXOSPOR
Ex offic’io (lat.), på ämbetets vägnar.
ExoftaFmus {exophthaVmus}, utstående ögon
(glosögdhet), förekommer dels normalt, som en
variation av ögats läge i ögonhålan, dels vid vissa
sjukliga tillstånd (t.ex. Basedows sjukdom), då
vävnaden bakom ögat tränger detta framåt el.
ögats yttre muskler icke hålla detta tillbaka.
Exogami’ (till grek, exo, utanför, och gam’os,
giftermål), den hos många primitiva och även
högre stående folk gängse seden att icke taga sig
hustru från den egna gruppen utan endast från en
annan grupp el. klan. Jfr Endogami och Bröllop,
sp. 194.
Exogen [-je’n] (till grek, exo, utanför, yttre,
och gen’os, härkomst), uppkommen av yttre (på
ytan befintliga el. utifrån verkande) orsaker;
verksam utifrån. — Motsats: e n d o g e n.
1) Bot., om en växtdel, som anlägges i de
yttersta vävnaderna, se Endogen.
2) Geogr., geol., om den kraft, som verkar
omformande på jordskorpan och som har sin
energikälla utanför jordklotet (i solens strålning) och
närmast verkar genom rörelser el. förändringar
i atmosfären och hydrosfären el. hos organismer,
alltså vindar, nederbörd, rinnande vatten,
havsvågor, landis, människan m.m.
Exogon’ium, tropiskt amerikanskt släkte av fam.
vindeväxter med o. 15 arter, slingrande, fleråriga
örter, halvbuskar el. buskar med hela el. flikade
blad och stora, oftast röda blommor. E.
(Jpo-möè’a) purga, en flerårig ört från Mexico, odlas
mycket i tropikerna, emedan dess knölformiga
jordstammar ha medicinsk användning (se
Jala-parot).
Exokarp’(ium), bot., se Frukt.
Exomis’, vid ena sidan öppen, forngrekisk
dräkt, lagd över v. axeln, så att den andra axeln
lämnades fri.
Exom’phalus [-f-], navelbråck, se Bråck
Ex op’ere opera’to (lat., ur ett fullbordat verk)
el. op’us opera’tum (lat., fullbordat verk), en från den
skolastiska teologien hämtad men alltjämt gängse
term, använd i fråga om sakramentsläran,
innebärande, att sakramentsnåden tänkes verka i och
genom själva sakramentshandlingen (rituellt
riktigt utförd), oberoende av de i akten deltagandes
personliga trosliv (”oavsett styrkan av själens egen
medverkan”). Betraktelsen e. fanns företrädd
redan i gamla kyrkans teologi, utvecklades vidare
under medeltiden och är nu karakteristisk särsk.
för den romersk-katolska
sakramentsuppfattning-en. Jfr Theologia irregenitorum. S.N.
Exoperid’ium, bot., se Buksvampar.
ExophthaFmus [-f-], med., se Exoftalmus.
Exorbitanf (av mlat. exorbitare, sväva ut, till lat.
or’bita, hjulspår), starkt överdriven.
Exorcism’ (grek, exorkismos’}, besvärjelse,
framför allt besvärjelse av onda andar och demoner,
som menas ha tagit människan i besittning och
hos henne givit upphov åt allehanda sjukdomar
och lidanden. E. hör eg. hemma på det primitiva
stadiet, då man tror, att alla sjukdomar och
själsliga rubbningar bero på demonbesatthet. Botandet
består i utdrivandet av demonerna genom magiska
formler, reningar, nämnandet av namnet på någon
gudom, som särsk. tänkes såsom demonförjagande,
o.d. Denna uppfattning av sjukdomarna såsom
besatthet fanns även i judendomen och delades av
Jesus, om vilken evangelierna som något särsk.
betecknande omtala, att ”han utdrev onda
andar”. När Jesus utsände sina lärjungar att
förkunna gudsrikets ankomst, gav han dem även
”makt över de onda andarna”, och av Apg.
framgår, att demonbesvärjelser voro mycket vanliga
i den äldsta kristna tiden. Detta skedde i Jesu
namn; i Apg. 19:13 berättas det, att även judiska
exorcister använde Jesu namn vid sina
besvärjelser. — I den äldsta kristna kyrkan föregicks
hedningarnas dop av e., och denna blev snart en
integrerande del av själva dopet. Som sådan har
den bibehållits i flera kristna kyrkosamfund. I
den grekisk-ortodoxa kyrkan sker e. med själva
dopvattnet: prästen gör trenne korstecken på ytan,
mitten och bottnen av dopvattnet för att förjaga
de demoniska makter, som finnas i vattnet, och
blåser därefter på detsamma för att ingjuta i det
den Helige ande. I den romersk-katolska kyrkan
ingår e. både vid dop av barn och vuxna. Formeln
”Gå ut ifrån honom, du orene ande, och giv rum
åt Hugsvalaren, den Helige ande” behöll även
Luther i sitt dopformulär, varifrån det inkom i alla
lutherska kyrkosamfund. De reformerta kyrkorna
däremot avskaffade såväl e. som ock
abrenuntia-tionen, d.v.s. avsägandet av djävulen, vilket i allm.
skedde av faddrarna å dopbarnets vägnar. Även i
de äldsta svenska dopformulären, Olaus Petris
och 1614 års handboks, fanns den ovannämnda
exorcismformeln kvar såväl som uttrycket: ”Jag
besvär dig, du orene ande, i Guds Faderns, Sonens
och den Helige andes namn att vika från denne
Jesu Kristi tjänare N. N. Amen.” Efter åtskilliga
stridigheter borttogos dessa exorcismformler
definitivt i 1811 års handbok; i något förändrad
gestalt finnas de dock kvar än i dag i den danska
kyrkans dopritual. — Demonbesvärjelser utan
samband med dopet voro synnerligen vanliga
under hela medeltiden och långt fram i nyare tid.
Bland medeltidens lärde ansågos i sht de judiska
rabbinerna för framstående exorcister, varför de
anlitades även av de kristna. I romersk-katolska
kyrkan förekommer ännu — ehuru sällan — e.
av s.k. besatta, likaså vid vissa
invigningsceremonier (ritual i ”Rituale romanum”). — Litt: F. J.
Dölger, ”Der Exorzismus im altchristlichen
Tauf-ritual” (1909); N. Munk Plum, ”Forsagelsen ved
Daaben” (1920); R. M. Woolley, ”E. and the
hea-ling of the sick” (1932). [Efr.B.JS.N.
Exo’rdium (lat., början, inledning), inledning till
en predikan; i äldre predikokonst föreskrevs ofta
långa och invecklade predikoinledningar (t.ex.
retoriskt e. i anslutning till grekisk talarkonst,
didaktiskt e. med självständig text).
Exore’iska områden, geogr., se Flod.
Ex orien’te lux (lat.), från österlandet (kommer)
ljuset, d.v.s. den högre kulturen har sitt upphov i
österlandet (med anspelning på solens uppgång i
öster).
Exoskelett’, hudskelett*.
Exosmos [-å’s], en vätskas el. ett löst ämnes
strömning genom en membran inifrån utåt på gr.
av osmotisk tryckskillnad.
Exospo’r, bot. 1) Exogent bildad spor*. — 2)
E. el. e x o s p o r i u m, skikt i väggen hos ett
pollenkorn*.
— 5 —
— 6 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
