Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - van Eyck, Hubert och Jan - Eyck, Erich - Eyde, Sam - Eydehamn - Eydtkuhnen - Eyjafjallajökull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYJAFJALLAJÖKULL
träbilder, blev första gången i full konsekvens
använt på det s.k. Gentaltaret. Detta fullbordades
efter ett flerårigt arbete i maj 1432 av Jan van E.
Det beställdes av rådsherrn Joducus Vydt och
hans hustru och uppställdes i ett kapell vid
koromgången i S:t Bavo i Gent, dit dess delar, som
under 1800-talet splittrats och delvis försålts (till
Berlin och Bryssel), efter i:a världskriget åter
förenats. Det är både i avseende på format,
ämnes-framställning och det konstnärliga utförandet ett
av konstens förnämsta verk. ”Lammets
tillbedjan” är det centrala temat, upptagande den nedre
avd. i mittpartiet, vartill sluta sig, i fortlöpande
landskap, scener med rättvisa domare och Kristi
stridsmän å ena sidan, eremiter och pilgrimer å
den andra, över mittpartiet tronar Gud Fader
(enl. annan uppfattning: Kristus i majestät),
om-gn en av Maria och Johannes döparen samt (å
flyglarna) musicerande änglar och de nakna
gestalterna av det första människoparet. Hubert v.
E. tillskrives av flera forskare de tre mittbilderna
samt delvis ”Lammets tillbedjan”. Igenslaget
visar altaret på flyglarnas yttersidor nederst
stiftarna knäböjande kring de som statyer målade
bilderna av deras skyddspatroner, de båda Johannes,
däröver ”Bebådelsen” (med rumsinteriör emellan).
Aldrig förut hade i måleriet studiet av det nakna
så starkt framträtt, aldrig heller den
verklighetstrogna porträttframställningen. Också det
genremässiga och det landskapliga, som i
miniatyrmåleriet redan tidigare framträtt, utvecklar sig här i
monumental oljemålning, liksom även i
färgernas glans och sammansättning. Gentaltaret
betecknar en ny epok. Jan van E., som 1422 blivit
hovmålare hos greven av Holland (Johan av Bayern)
och 1425 trätt i tjänst hos hertigen av Burgund
(Filip den gode), för vars räkning han 1428 ff.
företog en resa till Lissabon, slog sig o. 1430 ned
i Brygge, där han utvecklade en livlig verksamhet
som målare av porträtt samt andaktsbilder.
Signerade sådana (från 1432 ff.) finnas till ett antal av
9, vartill 4 sluta sig som fullt säkra. De förnämsta
äro kanonikus v. d. Paeles madonna (akad.,
Brygge), som i format och utförande kommer
Gentaltaret närmast; en triptyk (i Dresden) och en
madonna (i Frankfurt a.M.) äro däremot
miniatyrmässigt utförda; vidare kanslern Rollins madonna
(Louvren, Paris), som visar konstnären på sin
höjdpunkt både i figurframställning och
rumsbe-handling (med utblick på en stor stad); bland
porträtten — som även framträda på
andaktsbil-derna — är f.ö. det förnämsta dubbelporträttet av
Giovanni Arnolfini och hans trolovade (National
Gallery, London). — Litt.: P. Durrieu, ”Heures de
Turin” (1902); G. Hulin de Loo, ”Heures de Milan”
(1911); M. Dvorak, ”Das Rätsel der Kunst der
Brüder v. E.” (1904, ny uppl. 1925); W. H. J.
Weale, ”H. and J. v. E.” (1907, ny uppl. 1912); M.
J. Friedländer, ”Der Genter Altar” (1921); A.
Schmarsow, ”H. und J. v. E.” (1924); É. Renders,
”H. v. E.” (1932), ”J. v. E.” (1935); Gerda
Boèthius, ”Bröderna van E.” (1946). E.W.
Eyck [aik], Erich, tysk historiker (f. 1878).
Urspr. jurist och verksam som advokat i Berlin
deltog E. som övertygad demokrat livligt i
Berlins kommunala liv, lämnade 1933 Tyskland och
slog sig ned i Schweiz. E., som redan tidigare
uppmärksammats som historisk författare, bl.a.
genom det mot kejsaren kritiska arbetet ”Die
Monarchie Wilhelms H.” (1924), ägnade sig efter
landsflykten åt historisk forskning. Bland hans
verk märkas ”Gladstone” (1938), ”Bismarck” (3 bd,
1941—44), ”Die Pitts und die Fox” (1946) och
”Das persönliche Regiment Wilhelms II.” (1948).
E:s Bismarck-biografi väckte ett oerhört
uppseende och betecknade en genomgripande revision
av den tidigare uppfattningen. I skarp motsats
till E. Mareks och M. Lenz ser E. i Bismarck
en brutal maktmänniska och en svuren
motståndare till liberalismen, en man, som ödelagt den
tyska historiens frihetstradition. Arbetet är
grundat på en eminent källkännedom men är starkt
ensidigt. I sitt verk om Gladstone hyllar E. denne
som sin tids störste liberale statsman, som i allo
var Bismarcks motpol, i ”Die Pitts und die Fox”
förhärligar han den engelska parlamentarismen
under 1700-talet. E:s arbeten ha undantagslöst
en polemisk karaktär men äro av betydelse för
kännedomen om den europeiska liberalismens
historia under 1700- och 1800-talen. E.H.W.
Eyde [ai’da], Samuel (S a m), norsk ingenjör,
affärsman och diplomat (1866—1940),
diplomingenjör vid tekniska högsk. i Charlottenburg 1891,
praktiserade därefter i
Tyskland och deltog
jämte den
tysk-amerikanske ingenjören
Gleim med framgång i
ett flertal tävlingar
ang. ordnandet av
bangårdar och hamnar
samt erövrade bl.a. i:a
pris i tävlingar
rörande bangårdsarrange-mang i Oslo (1896)
och Stockholm (1899).
Efter att 1898 ha
förlagt sin verksamhet till
Oslo utarbetade E. tills.
med K. Birkeland på grundval av den senares
uppfinningar en metod för tillvaratagande av
luftens kväve genom oxidering i elektrisk ugn (se
Elektriska ugnar). För industriellt utnyttjande av
denna metod grundade han (1905) Norsk
hydro-elektrisk kvælstoff a/s, vilket utbyggde ett flertal
stora vattenkraftstationer i Norge, bl.a.
Rjukan-foss, och i stor skala tillverkar kväveprodukter av
olika slag, särsk. norgesalpeter. E. kvarstod i
bolagets ledning till 1917, då han drog sig tillbaka
från sin industriella verksamhet. Han utsågs 1920
till norskt sändebud i Warszawa men
permittera-des härifrån s.å. för deltagande i ett särskilt
kom-missionsarbete. När detta uppdrag 1924 fullgjorts,
avböjde han erbjudande om att ånyo tillträda
befattningen som sändebud i Polen. R.Ln.
Eydehamn [äi’-], industrisamhälle i Aust-Agder
fylke i s. Norge, vid Tromöysund 7 km n.ö. om
Arendal; c:a 1,200 inv. E. anlades 1913 och har
bl.a. karborundum-, nitrid- och aluminiumfabriker.
Stora kaj anläggningar.
Eydtkuhnen [aitko’nan], stad i Ostpreussen,
gränsstation mot Litauen på järnvägen Königsberg
—Kaunas; 5,665 inv. (1933).
Eyjafjallajökull [ai’-], snötäckt vulkan (1,666 m
— 49 —
— 50 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
