Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fackförening - Den svenska fackföreningsrörelsens organisation och verksamhet - Rättslig ställning - Fackföreningarnas byggnadsproduktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FACKFÖRENINGARNAS BYGGNADSPRODUKTION
organisationer (LS), i sin tur anslutna till
centralorganisationen (SAC). I de lokala
samor-ganisationerna samlas arbetarna utan hänsyn till
yrke och arbetsuppgifter men uppdelas inom
desamma i driftsektioner, motsv.
verkstads-klubbarna och följaktligen med ett
verksamhetsområde begränsat till resp, arbetsföretag.
Driftsektionerna inom samma näringsgren, yrke o.s.v.
på platsen sammanslutas i ett syndikat,
syndikaten i federationer, närmast motsv. den
reformistiska rörelsens fack- el. industriförbund,
och dessa förenas slutl. i departement, en
motsvarighet till kartellerna inom sistn. rörelse.
F:s och förbundens strävan går ut på att förmå
arbetsgivarna att underhandla om och sluta avtal
om arbetsvillkoren, kollektivavtal*. I regel ske
uppgörelserna om arbetsvillkoren i godo. Man har
beräknat, att o. 3A av alla lönerörelser och därmed
förenade tvister mellan arbetsgivare, resp,
arbetsgivarorganisationer, och arbetarnas organisationer
avvecklats utan att stridsåtgärder vidtagits. Vid
öppen konflikt äro f:s vapen strejk, blockad och
bojkott (se Arbetstvist). Strejken betraktas som
ett yttersta påtryckningsmedel och tillgripes,
sedan förhandlingarna icke lett till önskat resultat.
Med tanke på strejker och lockouter ha inom
förbunden upprättats särskilda fonder, ur vilka
understöd utbetalas till medl. Under perioden 1887
—1947 utgjorde det understöd, som de till LO
anslutna förbunden utbetalade till sina av strejk
el. lockout berörda medl., i runt tal 190 mkr,
varav till en enda konflikt
(verkstadskonflik-ten 1945) 52 mkr. I syfte att möjliggöra
kontroll över arbetsförhållandena har man inom
den syndikalistiska rörelsen lagt särskild vikt vid
att upprätta register*, med vilkas hjälp man
även söker fördela arbetstillfällena bland medl.
Sådana register, en motsvarighet till vissa
arbetsgivarorganisationers arbetarregister, ha under de
senaste åren tagits i bruk även inom vissa
reformistiska organisationer. Flertalet av de mera
betydelsefulla förbunden lägga stor vikt vid att
utbetala understöd åt medl., som blivit arbetslösa
på gr. av arbetsbrist. Under krisåret 1932
utbetalades ur förbundens arbetslöshetskassor c:a 9,2
mkr, och sedan 1887 har i arbetslöshetsunderstöd
utbetalats över 70 mkr.
Särsk. stor betydelse tillmätes de reformistiska
organisationernas strävan att åstadkomma,
upprätthålla och utveckla kollektivavtalet. Detta
reglerar numera icke blott löner, arbetstid och övriga
s.k. primära arbetsvillkor utan även sådana
principiella frågor som arbetarnas och deras
organisationers medinflytande i fråga om arbetslivet
inom företagen. Det har sedan flera år tillbaka
fastslagits, att arbetsgivaren ensam äger rätt att
bestämma rörande arbetares antagande och
avskedande samt arbetets ledning och fördelning.
Praxis har dock i rätt stor utsträckning blivit, att
f. och verkstadsklubbarna tillerkänts visst
inflytande härutinnan. Denna utveckling aktualiserade
under tiden efter i:a världskriget kravet på
industriell demokrati*. I syfte att
underlätta den industriella demokratiens genomförande
utan lagstiftningens medverkan ha i England och
även i Sverige försök gjorts att medelst
arbets-fredskonferenser och arbetsfredsdelegationer
främ
ja samförståndet och samarbetet mellan parterna
i kollektivavtalet. Denna strävan har benämnts
m o n d i s m*. 1928 hölls i Stockholm på initiativ
av A. Lindmans andra regering en
arbetsfreds-konferens*, vilken uttalade sig för sådant
samarbete. I anslutning till denna konferens utsågs
Arbetsfredsdelegationen, som avlöstes
av en mindre kommitté,
Arbetsfredskom-m i 11 é n, vilken emellertid upplöstes 1931,
sedan LO:s kongress beslutat återkalla sina
representanter i densamma. 1936 tog LO i
stället initiativ till direkta förhandlingar med
Svenska arbetsgivareföreningen, och dessa ledde 1938
till att det s.k. huvudavtalet*
(”Salt-sjöbadsavtalet”) slöts mellan de båda
organisationerna. Dessa utse numera en gemensam a
r-betsmarknadsnämnd, till vilken vissa
tvister kunna hänskjutas. Senare ha flera liknande
avtal träffats, bl.a. om säkerhetstjänsten på
arbetsplatsen, om yikesutbildningen och om
företagsnämnder (se Industriell demokrati och
Ramavtalet). Organisationerna på arbetsmarknaden
ha medvetet arbetat för att ordna sina
mellanha-vanden så, att statligt ingripande skall bli
överflödigt.
Rättslig ställning. F. ha numera i flertalet länder
en tryggad rättslig ställning. I vissa länder har
en särskild lagstiftning i detta syfte genomförts,
i andra regleras förhållandet enl. allmänna
rättsregler och med stöd av sedvänjor. Ävenledes har
i vissa länder särskild lagstiftning åstadkommits
med tanke på strejker, lockouter, blockader och
liknande stridsåtgärder och framför allt för att
åstadkomma en rättsordning beträffande
kollektivavtalet. Den svenska lagstiftningen med
avseende på f.-verksamheten har hittills inskränkts till
förlikningsförfarande i syfte att förebygga
arbetsinställelser och till rättslig reglering av på
kollektivavtalet grundade rättstvister (se Arbetstvist och
Kollektivavtal). Den s.k. Åkarpslagen*, som avsåg
skydd åt strejkbrytare, är numera upphävd. Enl.
svensk rätt betraktas f. och andra liknande
organisationer som s.k. ideella föreningar, vilka
emellertid icke gjorts till föremål för särskild
lagstiftning. I mots. till vad förhållandet är i andra länder
finns ingen skyldighet i vårt land för f. att låta
inregistrera sig för att erhålla rättskapacitet. —
Ang. f:s ekonomiska inflytande se Arbetslön.
Litt.: S. Hansson, ”Den svenska
fackföreningsrörelsen” (7 uppl. 1938); J. Westerståhl, ”Svensk
fackföreningsrörelse” (1945); S. Hansson & O.
Landqvist, ”Arbetarrörelsen i Sverige” (7 uppl.
1947); R. Casparsson, ”LO under 5 årtionden”,
1—2 (1947—48); O. Landqvist,
”Arbetarinternatio-nalerna” (1948). [S.H.]A.E.
Fackföreningarnas byggnadsproduktion är ett av
byggnadsarbetarfackföreningarna i Stockholm 1922
bildat företag, som i enlighet med
gillessocialistiska principer bedriver verksamhet som
byggnadsentreprenör. Under årens lopp har företaget
uppfört ett stort antal byggnader, framför allt
bostadshus, tidigare mest för Hyresgästernas
spar-kasse- och byggnadsförenings räkning, numera
huvudsaki. för byggnadsföretaget Svenska
riks-byggen*, som äges av fackförbunden på
byggnadsmarknaden. Det har vissa tider sysselsatt en
arbetsstyrka på uppemot 2,000 man. Liknande
— 81 —
— 82 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
