Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Falklandsöarna, Malvinerna - Sjöslaget vid Falklandsöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALKLANDSÖARNA
ss. Choiseul och Brenton sund på östfalkland. Det
sistnämndas s. del består av perm- och
stenkolsformationernas sandstenar och skiffrar, i vilka
man bl.a. funnit växtfossil (Glossop’terisj. Hela
resten av F. består av översiluriska och
underde-voniska kvartsiter, sandstenar och skiffrar, som
vila på urberg. Terrängen uppvisar vågiga,
enformiga slätter av lerskiffer och lös sandsten, och
över dessa höja sig här och där oregelbundna
kvartsitryggar. Flerstädes äro kvartsitgångarna
söndervittrade i väldiga blockmassor, som i form
av enorma ”stenströmmar” äro hopade i dalarna,
vilket tillskrives jordflytning. — Högsta toppen
på östfalkland är Mount Usborne (683 m) och
på Västfalkland Mount Adam (705 m). —
Klimatet är jämnt och fuktigt. Medeltemp. för de
två varmaste mån. (jan. och febr.) är 8°3 och för
de två kallaste (juli och aug.) 2°3, årsmedeltemp.
6°o. Stormar äro mycket vanliga. Molnigheten är
särdeles stor. Den årliga regnmängden är 660 mm.
Floran överensstämmer med Eldslandets. Träd
saknas. Detta tillskrives ofta stormarna och
saltstänket, men den verkliga orsaken är ännu oklar.
Dock har man lyckats med planteringen av
arau-karior vid Stanley, där lä finnes mot de s.
vindarna. På havsstränderna träffas V2—1 m höga
busk- och snårvegetationer av en ärenpris
(Vero’-nica ellip’ticaj. Karaktärsväxt över stora
områden är en korgblommig buske (Chiliofrichwn
diffu’sum). F.ö. består växttäcket av hedar, i
vilka dominera ett kråkris (Em’petrum rubrum)
samt en myrten (MyrtPola nummula’ria), vars
blad av herdarna användas som te. Synnerligen
egendomliga äro de väldiga kuddarna av den
flockblommiga Bolax gummifera (AsoreU’a
caes-pito’saj, som kan bli ända till 1 m hög. Med
hedarna omväxla vidsträckta gräsmarker, som i
låglandet huvudsaki. varit sammansatta av
tus-sockgräset (Poa flabella^aj, bildande 2—3 m höga
tuvor. Detta har emellertid på gr. av det
intensiva fårbetet numera nästan försvunnit. På
högre nivåer ersättes denna art av CortadPria pilo’sa.
I sänkor och jämn terräng ha torvmossar stor
utbredning. Deras växttäcke består i mindre grad
än på n. halvklotet av mossor och lavar. I
stället dominera Empetrum rubrum, Myrteola
nummu-laria, Astelia pu’mila, GaimaPdia austra’lis och
Rostko’via grandiflo’ra. F. äro fattiga på
landdjur men så mycket rikare på havsdjur. På
kusterna häcka pingviner, måsar och andfåglar, och
vid dem leva sjölejon (Ota’ria juba’ta), sjöbjörnar
(Arctoceph’alus austraTis) och sjöelefanter
(Mac-rorhi’nus elephanti’nus). — Befolkningen uppgick
1943 till 2,444 inv., av vilka de allra flesta voro
engelsmän, jämte några tyskar, norrmän och
argentinare. Största delen lever av boskapsskötsel.
Urspr. höll man nötboskap och hästar, som vilda
strövade omkring på hedarna. I våra dagar ha
de ersatts av fårhjordar. Fårbeståndet
uppskattades 1941 till 623,977 djur. Huvudort är Stanley
Harbour (Port Stanley) med 1,246 inv. (1940). —
F. är engelsk kronkoloni. Sedan n/i 1929 omfattar
F :s tulldistrikt även de för valfångsten i s.
Ishavet betydelsefulla ögrupperna Sydgeorgien,
Syd-orkney-, Sydsandwich- och Sydshetlandsöarna
jämte Graham land. De förnämsta
exportvarorna äro produkter av val- och sälfångsten (olja,
— 151 —
tran, barder) samt ull. Exportens värde uppgick
1940 till 1,2 mill. £, importens till 0,9 mill. £.
F:s upptäcktshistoria är höljd i dunkel. De
kunna ha siktats redan av Magalhäes 1520 och
siktades säkert av holländaren Sebald de Weert
1600. Engelsmannen J. Strong landade 1690 på
en av öarna och gav dem namnet F. Från 1698
besöktes de ofta av fransmän, som kallade dem
lies Malouines efter staden S:t Malo. 1764 togs
den obefolkade ögruppen i besittning för franska
kronans räkning av L. A. de Bougainville, som
grundade en koloni på östfalkland. Emellertid
gjorde Spanien anspråk på ögruppen, och genom
en överenskommelse 1767 överläto fransmännen
sina anspråk och sin koloni till Spanien; landet
underställdes generalkaptenatet Buenos Aires.
Redan 1765 hade även en engelsk expedition under
J. Byron landstigit på F. och proklamerat engelska
kronans överhöghet över dem samt grundat en
koloni på Västfalkland. Från spansk sida ville
man ej finna sig häri, och 1770 tvingade en spansk
styrka den engelska kolonien att kapitulera. Stark
spansk-engelsk spänning uppstod; faran för ett
allmänt krig syntes överhängande. Emellertid
lyckades man 1771 nå en fredlig lösning, den
engelska kolonien på Västfalkland återställdes, medan
båda parterna eljest vidhöllo sina anspråk. 1774
lät engelska regeringen utrymma kolonien men
uppgav ej sina anspråk. Efter sydamerikanska
frihetskrigets utbrott lämnade även de spanska
kolonisterna 1811 F., som alltså ånyo voro
obebodda. 1820 utrustades från Buenos Aires en
expedition till F., som förklarades tillhöra Argentina.
Från engelsk sida uppehöll man vissa gamla an
språk, och 1833 ockuperades F. ånyo av
engelsmännen, varvid därvarande argentinska strykor
tvingades utrymma F. Den argentinska regeringen
har emellertid aldrig godkänt denna lösning utan
tid efter annan, senast 1948, hävdat, att F.
tillhöra Argentina. [J.F.]Edg.K.;W.;B.
Sjöslaget vid FalklandsÖarna 8/i2 1914 (i:a
världskriget). Efter den tyska segern vid Coronel
samlade engelsmännen i hemlighet betydande
sjöstridskrafter till de sydamerikanska farvattnen för att
förgöra de handelsförstörande tyska kryssarna. 7/i?
hade sålunda slagkryssarna ”Invisible” och
”In-flexible” samt 5 andra kryssare under befäl av
amiral Sturdee anlänt till basen på F., där de
omedelbart igångsatt kolning. I dagningen 8/i2 dök
oväntat den tyska eskadern under amiral Spee upp
utanför inloppet till den engelska basen utan
vetskap om överlägsenheten hos där befintliga fartyg.
De engelska fartygen upptogo omedelbar jakt på
de i fråga om såväl fart som bestyckning
underlägsna tyska kryssarna. Efter en hjältemodig
kamp gingo ”Scharnhorst”, ”Gneisenau”,
”Nürnberg” och ”Leipzig” under med större delen av
sina besättningar. Endast ”Dresden” lyckades
undkomma. Med detta sjöslag ernådde
engelsmännen obestritt herravälde på världshaven. H.Sk.
Litt.: C. Skottsberg, ”Vegetationsbilder von den
Falklands-Inseln und von Südgeorgien” (i
”Vegetationsbilder”, R. 4, H. 4, 1906), ”A botanical survey
of the Falkland Islands” (i ”Kungl. sv.
vetenskaps-akad:s handl.”, 50, 1913); T. G. Halle, ”On the
geo-logical structure and history of the Falkland
Islands” (1911); V. F. Boyson, ”The Falkland Islands”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
