Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Falmouth - Falopia, Gabriele - Fals (teknik) - Fals (numismatik) - Falsarium - Falsben - False Bay - Falsen, släkt - Falsen, 1. Enevold de - Falsen, 2. Christian - Falsett - Falsifikat - Falska juveler - Falsk angivelse - Falsk ansats - Falsk jätteagave - Falsk kork - Falsk led - Falsk manillahampa - Falsk mjöldagg - Falskmyntning - Falskt vittne - Falskt åtal - Falsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALSNING
estuariet Falmouth Bay av Engelska kanalen; 15,040
inv. (1938; 4,953 1851). Staden har en utmärkt hamn,
vars inlopp flankeras av två kastell från
1540-talet; före 1850 hade den omfattande atlanttrafik.
Skeppsvarv, mekaniska verkstäder och
konstgödselindustri. Segelsportcentrum, havsbad och fiske
(skarpsill, ostron, musslor); sydfrukter odlas här
med fördel.
Falopia [-åpp’-], Gabriele, läkare, se
Fal-loppio.
Fals, tekn. 1) Se Falsning. — 2) Se Bokbinderi,
sp. 421. — 3) Med f. betecknas även sådana
ansatser el. språng, spec. vid snickeriarbeten (t.ex.
vid dörr- och fönsterkarmar), som ha till uppgift
att ge tät anslutning el. stöd mot andra delar.
Fals, numism., se Arabiska mynt.
Falsa’rium (eg. nom. sing. neutr. av lat.
falsa’-rius, som förfalskar), förfalskning, bedrägeri,
förfalskad vara.
Falsben, se Bokbinderi, sp. 421.
False Bay [få’ls bei’] (eng., ”falska bukten”),
bukt på Kaplandets sydkust, skild från Atlanten
av Goda hoppsudden, 50—100 m djup. Vid F.
ligga örlogshamnen Simonstown och flera
omtyckta havsbad.
Falsen, norsk släkt. — Litt.: C. Falsen, ”Slægten
F.” (1915).
1) E n v o 1 d de F., politiker och författare
(i755—1808), lagman i Steigen 1789, justitiarius i
Akershus stiftsoverrett 1802. F. gjorde en
betydande politisk insats som medl. av den norska
re-geringskommissionen 1807—08 och som red. för
den officiella, högpatriotiska tidn. ”Budstikken”.
Teatern var dock hans stora lidelse, och han
var en av ledarna för Det dramatiske selskab i
Kristiania. Han införde den borgerliga tragedien
i den dansk-norska litteraturen. Hans älskvärda
sångspel ”Dragedukken” (1797) hade en stor och
varaktig framgång. F.Sn.
2) Christian Magnus F., den föreg:s son,
politiker (1782—1830). Cand. jur. 1802 blev F.
1807 höjesteretsadvokat i Köpenhamn men
återvände s.å. till Norge. Han kom här att spela en
viktig roll under 1814 års händelser. Han trädde i
förbindelse med prins Kristian Fredrik och blev
ledaren för det s.k. självständighetspartiet i
riksförsamlingen. Som ordf, i konstitutionskommittén
och president i riksförsamlingen 9/s—16/s 1814 fick
han ett stort inflytande på grundlagsarbetet men
gjorde sig föga omtyckt genom sitt stela och
oförsonliga uppträdande. Han deltog i
förhandlingarna före konventionen
i Moss men drog sig
därefter tillbaka som
amtman i Nordre
Bergenhus amt. Hans
politiska uppfattning
undergick med tiden en
förändring; medan F.
förut hävdat, att
makten borde ligga hos
bönderna och
gårds-ägarna, ville han
numera inskränka
böndernas inflytande. Han
tillhörde flera storting
och spelade som stortingsman 1821 en
framträdande roll; han genomdrev stortingets sanktion av
uppgörelsen med Danmark. 1822 erhöll han det
nyupprättade generalprokuratorsämbetet, som
avskaffades 1825, varefter F. blev stiftsamtman i
Bergen. Efter 1824 drog han sig, nu ytterst
impopulär, helt tillbaka från politiken. 1827 blev han
justitiarus i Höyeste rett. Bland av F. utgivna
skrifter märkes en på sin tid ganska ansedd men
nu helt förgäten ”Norges historie” (4 bd, 1823—24).
■— Litt.: E. Vullum, ”Kr. M. F., grundlovens
fader” (1881); E. Östvedt, ”C. M. F.” (1945)- H.Bg.
Falsett’, mus., se Register.
Falsifika’t, förfalskad vara, förfalskning.
Falska juveler, fra. Le demi-monde, komedi av
Alexander Dumas d.y.
Falsk angivelse. En angivelse om begånget brott,
framställd till åtalsberättigad målsägare el.
åklagare, betecknas som f., om den utpekade är
oskyldig i angivna hänseende. Brottet kan vara vilket
som helst och behöver ej juridiskt bestämmas.
Det är nog, att handlingen beskrives och är i lag
straffbelagd. Det falska brottet kan vara helt
uppdiktat el. gärningen begången av någon annan.
Med f. jämställer svenska strafflagen illvilligt och
falskt förebringande av besvärande
omständigheter mot någon, så att åtal följer (”falskt åtal”) el.
illvilligt undanröjande av bevis om tilltalads
oskuld. I regel kräves, att f. tillkommit ”av argt
uppsåt”, d.v.s. mot bättre vetande och med insikt
om fara för oskyldigs bestraffning. F., varå åtal
vid domstol följt, medför enl. 16 kap. strafflagen
olika straff alltefter det pådiktade brottets art.
Har f. skett av överilning el. ”i hastigt mod”, blir
straffet väsentligt lägre och, där åtal ej blivit
följden, endast böter. Helt straffri blir angivare, som
haft sannolika skäl för sin åtgärd, d.v.s.
kännedom om sådana omständigheter, att han skäligen
bort anse den utpekade som förövare av brottet.
I svensk rätt betraktas f. sedan gammalt som en
svårare form av ärekränkning, enl. modern rätt
och i J. Thyréns ”Utkast till strafflag” (spec. del
8, 1929) som brott mot statens dömande
verksamhet. K.
Falsk ansats, matem., se Regula falsi.
Falsk jätteagave, bot., art av släktet Fourcrotfa*.
Falsk kork, bot., se Felloid.
Falsk led, med., se Pseudartros.
Falsk manillahampa, agavehampa, se Agave.
Falsk mjöldagg, bot., se Bladmögel.
Falskmyntning, jur., obehörigt eftergörande av
gångbart, in- el. utländskt mynt. I alla
kulturländer (utom Kina) förbehåller sig staten rätt till
myntprägling och f. bestraffas. I regel utövas f.
i vinningssyfte, men även ett eftergörande, där
äkta metall el. finare legering än i äkta mynt
använts, bedömes formellt enl. svensk rätt som f.
Eftergörandet måste dock göra en förväxling
med äkta mynt sannolik. Tillverkning av
mynt-formade chokladstycken i stanniolpapper är
således ej f. I övrigt är f. en art myntförfalskning*. K.
Falskt vittne, jur., se Mened.
Falskt åtal, jur., se Falsk angivelse.
Falsning. 1) Sätt att förbinda plåtkanter genom
enkel (fig. d) el. dubbel omböjning (b, c). Man
skiljer på liggande falsar (a, b) och stående (c).
F. utföres ant. för hand genom kanternas vik-
— 173 —
— 174 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
