Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faraday, Michael - Faradayeffekt - Faradays bur - Faradays elektrolytiska lag - Faradisation - Faradiska strömmar - Faradism - Farafra, al-Farafra - Faral, Edmond - Farandole - Faran för godset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARADAYEFFEKT
sökningar voro av kemisk natur. Bl.a. studerade
han kolets klorföreningar och upptäckte det
viktiga kolvätet bensol samt sysslade framgångsrikt
med kondensering av gaser (t.ex. klor, ammoniak,
kolsyra). Snart började han emellertid mera
intressera sig för fysikaliska problem. Inom
fysiken (framför allt elektricitetsläran) voro F:s
arbeten av så epokgörande betydelse, att han torde
kunna betecknas som en av alla tiders största
fysiker. Ett decennium efter örsteds upptäckt av
elektromagnetismen fann F. den galvaniska och
magnetiska induktionen (1831). Det är
dessa båda upptäckter, som möjliggjort
elektricitets-lärans och den på denna grundade elektroteknikens
storartade utveckling under de senaste 100 åren.
1833 uppställde F. den efter honom uppkallade
elek-trolytiska lagen (se Elektrokemi, sp. 415). Den
elektriska influensen, dielektriciteten, diamagnetismen,
alla äro fenomen, som av F. upptäckts och
studerats. 1845 fann F., att, då planpolariserat ljus
får passera ett
genomskinligt medium, ett
magnetiskt fält i detta
har förmågan att vrida
polarisationsplanet, s.k.
faradayeffekt el.
mag-netorotation (se
Mag-netooptik). — Men F.
var icke endast
experi-mentalfysiker; kanske
än större är hans
betydelse som teoretiker.
Av sina undersökningar
över den roll, som det
magnetiska el.
elektriska kroppar omgivande
mediet spelar, drog F.
med genial intuition
slutsatser, som helt
revolutionerade den
dåtida uppfattningen av de
elektriska och
magnetiska fenomenens natur.
För F. framstod den
på hans tid
förhärskande åsikten om elektri-
citetens och magnetismens avståndsverkan* som
en omöjlighet, och han sökte genom antagandet
av från laddningarna utgående s.k. k r a f 11 i
n-j e r förklara fenomenen utan att behöva
förutsätta någon fjärrverkan (aVtio in di’stans}. Men
denna teori blev först efter F:s död allmänt
antagen. F. var ingen matematiker, och förtjänsten
av att på grundvalen av hans idéer ha skapat en
matematisk teori för de elektriska och
magnetiska fenomenen tillkommer hans geniale lärjunge
J. C. Maxwell*. En föregångsman var F. även
beträffande uppfattningen av ljusets, värmets och
elektricitetens natur, dessa ”naturkrafters” (d.v.s.
energiformers) inbördes förhållande till varandra
och deras förmåga att omvandlas i varandra. Han
uttalade den tanken, att dessa endast äro olika
yttringar av en och samma ”naturkraft”. — Sina
meddelanden till Royal Society sammanfattade F.
i ”Philosophical Transactions” under titlarna
”Experimental researches in chemistry and physics”
(1859). — Litt.: J. Tyndall, ”F. as a discoverer”
(1868); B. Jones, ”Life and letters of F.” (2 bd,
1870); J. H. Gladstone, ”M. F.” (1872); S. P.
Thompson, ”M. F.” (1898); W. Ostwald, ”M.
F.” (i ”Grosse Männer”, 1, 6 Aufl. 1927); Ph.
Le-nard, ”Grosse Naturforscher” (2 Aufl. 1930). Re.
Faradayeffekt’ [färr’adi-j, fys., se Magnetooptik.
Faradays bur [färr’adis], en av M. Faraday
uppfunnen anordning för att påvisa den skydds- el.
avskärmningsverkan gentemot elektriska
laddningar, som en ihålig ledare åstadkommer.
Faraday lät tillverka en kammare av 12 fots sidolängd,
vilken omgavs med ledande väggar och
upphängdes isolerad i kraftiga silkessnören. I denna ”bur”
inneslöt han sig själv, medförande känsliga
elek-trometrar. Buren uppladdas starkt med en
elek-tricitetsmaskin, men trots detta kunde ej någon
elektricitet påvisas i dess inre. Av F:s
avskärmningsverkan begagnar man sig bl.a. vid
elektrosta-tiska mätinstrument. F. kan även brukas för att
mäta elektricitetsmängder, t.ex. elektriciteten på
isolatorer, ty en elektriskt laddad kropp, som
befinner sig isolerat upphängd inne i buren,
frambringar genom s.k. fullständig influens (se
Elektriskt fält) på burens yttersida en lika stor
elektri-citetsmängd av samma förtecken, vilken här kan
uppmätas. Re.
Faradays elektrolytiska lag [färr’adis], se
Elektrokemi, sp. o.
Faradisatio’n, med., behandling med
induktions-strömmar, se Elektroterapi.
Fara’diska strömmar, fys., äldre namn på
induk-tionsströmmar, efter upptäckaren M. Faraday (se
Elektromagnetisk induktion).
Faradism’, med., dets. som faradisation.
Fara’fra, a 1-F., oas i Libyska öknen, Egypten,
på c:a 270 n.br., c:a 275 km v. om Nildalen; o. 650
inv. Dadelpalmodlingar.
Faral’, E d m o n d, fransk litteraturhistoriker
(f. 1882). F., som är prof, i latinsk och medeltida
litteraturhistoria och administratör vid Collège de
France och École des hautes études i Paris, har
utg. en rad undersökningar om fransk
medeltidslitteratur, ss. ”Les jongleurs en France au moyen
åge” (1909), ”Recherches sur les sources latines
des contes et romans courtois du moyen åge”
(1913), ”Le roman de Troie” (utg. tills, med
L. Constans, 1, 1922), ”Les arts poétiques des
XIIe et XIIIe siècles” (1924), ”Histoire de
litte-rature frangaise du moyen åge” (1925), ”La
lé-gende arthurienne” (3 bd, 1929—30), ”La chanson
de Roland” (1932), utg. och övers. Villehardouins
”La conquète de Constantinople” (2 bd, 1938—39)
samt ”La vie quotidienne au temps de saint Louis”
(1942) och ”Jean Buridan” (1946). F. har
redigerat partiet om medeltiden i ”Dictionnaire des
lett-res franqaises” (1939), där han gett en
översikts-karakteristik av medeltida fransk litteratur. E.
Farandole [faraDdåll’], provensalsk långdans i
två led parvis, i 6/s takt, hastigt tempo och av
munter karaktär. F. är mycket använd som inlägg,
särsk. i franska scenverk, så bl.a. i Gounods
”Mi-reille”, Bizets ” ”L’Arlésienne” och Dubois’ balett
”La Farandole”.
Faran för godset, jur., uttryck för äventyret att
bära den förlust, som följer av att visst gods,
varom två parter avtalat, förstöres, förkommer el.
försämras. Frågan, vilkendera parten denna för-
— 211 —
— 2T2 —
Faradays elektromagnet,
som han använde vid sina
föreläsningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
