Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Farge - al-Farghani, al-Ferghani (Alfraganus) - Fargo - Fargue, Léon Paul - Fargus, Frederick John (Hugo Conway) - Farhult - de Faria, Joseph - de Faria e Sousa, Manuel - Farida - Farigoule, Louis - Farin - Farina, Johann Maria - Farina, Salvatore - Farinacci, Roberto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARINACCI
en betydande ubåtsbas, vars kraftiga
fartygsbunk-rar förstördes 1947.
al-Fargha’ni, a 1-F e r g h a n i (Ahmed ibn
Mu-hammad al-Farghäni) (latiniserat A 1 f r a g a’n u s),
arabisk astronom (o. 800), byggde i närheten av
Bagdad ett observatorium åt kalifen al-Mamun,
observerade bl.a. en solförmörkelse (812), har
förf. ”Rudimenta astronomiae”, utgiven jämte en
skrift av al-Battani på latin av Melanchthon 1537.
Fargo [fa’gåu], stad i ö. North Dakota,
belägen där de tre stora järnvägarna Great Northern,
Northern Pacific och Chicago, Milwaukee and
S:t Paul Railroad skära Red River, som är
segelbar till F., vilket numera betyder mindre men
hade stor betydelse under dessa trakters
kolo-nisationstid i senare hälften av 1800-talet; 32,580
inv. (1940). F., som är North Dakotas största
stad, har stor handel med spannmål och
jordbruksmaskiner. — Mitt emot F. på
minnesota-sidan ligger staden Moorhead, 9,491 inv. J.C.
Fargue [farg], Léon Paul, fransk författare
(1878—1947). F., som föddes i Paris av föräldrar
från landsorten, fick en mångsidig uppfostran,
svarande mot hans mångsidiga begåvning. Han
var intresserad av teknik och naturvetenskap,
han försökte sig tidigt som målare och stod ej
heller främmande för musiken. Under skoltiden
hade han som lärare bl,a. diktaren Mallarmé
och filosofen Bergson. Han kom på 1890-talet
in i de symbolistiska kretsarna, blev beaktad för
diktsviten ”Tancrède” (1894), men det var först
sedan han 1912 samlat sin lyriska produktion i
”Poèmes”, en saml. prosadikter, som han
stadfäste sin ställning som en av de mera betydande
franska lyrikerna. Senare diktsaml. äro ”Pour
la musique” (1914), där han använder mera ,
traditionella versformer, ”Sous la lampe” (1929)
och ”Espaces” (s.å.). Ensamheten, döden, livets
tragiska tomhet, mörkret och dess nattmaror äro
huvudtemata i F:s diktning, som formellt
anknyter till symbolismen och förebådar surrealismen;
drömmar och dagdrömmar utnyttjade han gärna.
Under 1930-talet vände sig F. på allvar till
prosan, 1935 knöts han till den franska radion som
krönikör, han medarbetade också i skilda tidn.
Han skapade som prosaist en egen genre, en
blandning av essä, kåseri och prosapoem, där
han främst utnyttjade sina konstnärsminnen och
sin intima förtrogenhet med staden Paris’
topografi och historia (”D’après Paris”, 1932, ”Le
piéton de Paris”, 1939, ”Haute solitude”, 1941,
”Déjeuners de soleil”, 1942, ”Refuges”, s.å.,
”Lan-terne magique”, 1944, ”Composite”, s.å., tills, med
A. Beuckler, ”Méandres”, 1946, ”Portraits de
fa-mille”, 1947, ”Paris-sur-Seine”, 1948). E.
Fargus [fa’gas], Frederick John, engelsk
författare (1847—85), skrev under pseud. Hugo
C o n w a y ett flertal romaner och
novellsamlingar av underhållningstyp, däribland debutboken
”Called back” (1883), som vann en vidsträckt
popularitet. De flesta av F:s arbeten finnas övers,
till svenska.
Farhult, socken i Luggude hd i Skåne,
Malmöhus län, och församling i Farhults och Jonstorps
pastorat i Luggude n. kontrakt av Lunds stift,
närmast s. om Skäldervikens inre del; 21,30 km2,
därav 21,13 land; 966 inv. (1948). F. är bördig
slätt med åkern utgörande 88 % av landarealen,
skogsmarken knappt 1 °/o. Vid statsbanelinjen
Åstorp—Mölle ligger stationssamhället M j ö h u 11
med 305 inv. (1946, därav 95 inom Kattarp).
Egendomar: Lönshult och Mjöhultsgården. Den
lilla romanska gråstenskyrkan, trol. från början
av 1200-talet, har sin medeltida prägel väl
bevarad. Till den ursprungliga anläggningen med
skepp, kor och absid kom på 1400-talet torn i v.
— Namnet är bildat till adj. fager och hult, skog.
Det skrevs 1499 (i) Ffawerholt (avskrift). P.;Er.
de Faria’, J o s e p h Custodi, fransk äventyrare,
abbé (o. 1755—1819), född i Goa, Portugisiska
Indien, uppfostrades i Lissabon och Rom till katolsk
andlig, dök under franska revolutionen upp i Paris,
där han tog aktiv del i upproret; senare skollärare
i franska landsorten slog han sig slutl. ned i Paris
som magnetisör och förvärvade som sådan stor
ryktbarhet. Hans gestalt har litterärt behandlats
av Chateaubriand och Dumas d.ä. (i ”Greven av
Monte Christo”); den senare föregiver, att abbé
F. skulle ha suttit fängslad och dött på Chåteau
dTf (utanför Marseille), vilket är fri fantasi;
numera visas dock där hans cell. C.
de Fari’a e Sousa [i såiVza], Manuel,
portugisisk-spansk författare (1590—1649). F., som vanl.
skrev på spanska, har författat lyrik, en
kommentar till Camöes’ ”Os Lusiadas” (1639) samt tre
historieverk om sitt hemland, ”Asia portuguesa”
(3 bd, 1666—75), ”Europa portuguesa” (3 bd, 1678
—80) och ”Africa portuguesa” (1681).
Farida, drottning av Egypten (f. 1921), se
Fa-ruk I.
Farigoule [-goll’], Louis, författare, se
Ro-mains, Jules.
Fari’n (av lat. fari’na, mjöl), farinsocker,
råsocker, som genom tvättning befriats från
förorening av illasmakande sirap. Se
Sockerindustri.
Fari’na, Johann (Giovanni) Maria,
parfymfabrikant (1685—1766), se Eau de Cologne.
Fari’na, Salvatore, italiensk författare (1846
—1918), det småborgerliga vardagslivets folkkäre
skildrare i ett 50-tal romaner, ss. ”Due amori”
(1869), ”11 tesoro di donnina” (1874), ”Amore
bendato” (1877), ”Pe’belli occhi della gloria” (1887).
Högre än romanerna står novellcykeln ”Mio
figlio” (1879—80), som med finhet analyserar ett
barns utveckling. Av stort intresse är även
memoarverket ”La mia giornata” (3 bd, 1910—15).
Flera av F:s verk äro övers, till svenska. —
Litt: A. de Gubernatis, ”S. F.” (1910). G.Bgh.
Farinacci [-nac’i], Roberto, italiensk
politiker (1893—1945), urspr. järnvägstjänsteman,
senare advokat. F. var till 1919 socialist, övergick
då till fascisterna och blev en av Mussolinis’
främsta medarbetare. Han var fascistpartiets
gener alsekr. 1924—26, avgick från denna post som
protest mot Mussolinis i viss grad
tillmötesgående politik gentemot Vatikanen men blev 1933
medl. av fascistiska stora rådet. Han utövade
stort inflytande även genom sin tidn. ”11 regime
fascista” och var en ivrig förkämpe för
axel-politiken. F. deltog i kriget mot Grekland 1940,
var senare livligt verksam för att höja
krigsmo-ralgn på den italienska hemmafronten, blev efter
konung Viktor Emanuels kapitulation Mussolinis
— 217 —
— 218 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
