Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faros, Pharos - Farouk I - Farquhar, Harold - Farr, William - Farragut, David Glasgow - Farrar, Frederic - Farrar, Geraldine - Farrell, Edelmiro - Farrell, James
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAROS
Faros, P h a r o s, fordom ö, numera halvö vid
Alexandria med ett i forntiden vida berömt
fyrtorn (ett av ”världens 7 underverk”), krönt av en
kolossalstaty av Poseidon. Byggnaden, färdig 279
f.Kr., var av sten och säges ha ägt en total höjd
över vattnet av c:a 100 m. Den uppbar ett slags
lanternin, i vilken ett förhållandevis starkt fyrljus
kunde åstadkommas. Fyren gjorde tjänst under
o. 1,600 år; kort efter år 1300 föll tornet i spillror,
sedan det under tidernas lopp upprepade gånger
skadats av jordbävningar. — Namnet F. har i
flera språk givit upphov till det ord, som betyder
fyr el. fyrtorn. E.Hg.
Farouk I, konung av Egypten, se Faruk I.
Farquhar [fa’kQo], Harold Lister, brittisk
diplomat (f. 1894), inträdde i diplomatisk tjänst
1922, var generalkonsul i Barcelona 1941—45,
minister i Kairo 1945—46 och i Addis Abeba 1946—
47. I mars 1948 utnämndes han till ambassadör i
Stockholm efter Sir B. Jerram.
Farr [fa], William, engelsk statistiker (1807
—83). F. studerade först medicin och utövade
lä-karpraktik till 1838. Samtidigt ägnade han sig åt
vetenskapliga undersökningar över
befolknings-och medicinalstatistik, och 1838 erhöll han
anställning i Registrar-GeneraFs Office, det centrala
be-folkningsstatistiska ämbetsverket i England och
Wales. Där verkade han till sin avgång 1880 och
deltog i ledningen av folkräkningarna 1851, 1861
och 1871. Ett urval av F:s omfattande produktion
har av Noel A. Humphreys utgivits under titeln:
”Vital statistics, a memorial volume of selections
from the reports and writings of W. F.” (1885).
Se Farrs lag. T.Ln.
Farragut [färr’øgøt], David Glasgow,
amerikansk sjömilitär (1801—70), inträdde i marinen
1810, blev konteramiral 1862 och amiral 1866. I
sin ungdom deltog F.
med utmärkelse i
kriget mot England 1812
—15 och fick efter
inbördeskrigets utbrott
1862 befälet över
nordstaternas Western Gulf
Squadron, som under
F:s befäl satte sig i
besittning av
Missis-sippi-mynningen och
intog New Orleans i
april s.å. I aug. 1864
erövrade F.
sydstaternas sista marina
stödjepunkt Mobile Bay
.efter att ha slagit den där befintliga fientliga
eskadern, och 1866 trädde han i spetsen för USA:s
samtliga sjöstridskrafter. — Litt.: L. Farragut,
”Life of D. G. F.” (1879); A. Mahan, ”Admiral F.”
(1893, ny ed. 1908). E.Bs.
Farrar [färr’a], F r e d e r i c William, engelsk
teolog (1831—1903), dean (domprost) i
Canterbury 1895. F. var under sitt tidigare liv
verksam som skolman och författade några även till
svenska översatta romaner från skolans värld.
Som kyrkomän tillhörde han den bredkyrkliga
riktningen och stod under inflytande av F. D.
Maurice, liksom denne ivrande för en frisinnad,
socialt verksam kristendom. Världsbekant blev
F. framför allt genom sin populärvetenskapliga
framställning av Jesu liv (”Life of Christ”, 1874),
som översatts till många språk (flera sv. övers.).
Av F:s övriga teol. arbeten och
uppbyggelseskrif-ter finnas flera i svensk övers. — Litt.: Biogr. av
R. Farrar (1904). Y.B.
Farrar [färPa], G e r a 1 d i n e, amerikansk
operasångerska (sopran) (f. 1882), elev av
Traba-delo i Paris och Lilli Lehmann i Berlin, 1901—07
primadonna vid kungl. operan i Berlin, därefter
vid Metropolitan-operan i New York, tills hon
1922 lämnade scenen. F. hade 1915—20 också
framgång som skådespelerska, särsk. som Carmen
och Jeanne d’Arc. Hon gästspelade på operan i
Stockholm 1904 och 1906. Hennes självbiogr.
utkom 1916.
Farre’ll, E d e 1 m i r o Julian, argentinsk militär
och statspresident (f. 1887). Efter
militärrevolutionen i Buenos Aires i juni 1943 blev F., som då
var brigadgeneral, krigsminister i general Ramirez’
ministär och i okt. vicepresident. Sedan Ramirez
av den makthavande militärgruppen tvingats avgå,
blev F. i mars 1944 president, men regimskiftet
erkändes icke av USA och flertalet övriga
utländska makter förrän ett år senare. Som
president spelade F. personligen en obetydlig roll och
överskuggades snart fullständigt av vicepresidenten
Perön, som efter i laga ordning hållna val
efterträdde honom som president i juni 1946. L.P.
Farrell [färr’al], James Thomas, amerikansk
författare (f. 1904). F., som är född i en fattig
irländsk familj i Chicago, uppfostrades hos en
anförvant i småborgerlig miljö. Efter att ha gått i
en katolsk high school hade han plats som
kontorist i födelsestaden, studerade ett par omgångar
vid univ. där, hade skilda jobb, försökte sig som
reporter i en newyorktidning och debuterade 1932
som förf, med romanen ”Young Lonigan, a
boy-hood in Chicago streets”, en på egna upplevelser
fotad skildring av livet i småborgerliga
irisk-katolska kretsar i F:s födelsestad, fullföljd i
ytterligare två romaner, ”The young manhood of Studs
Lonigan” (1934; jämte den föreg. övers, till sv.
under titeln ”Studs Lonigan och hans gäng”. 1939)
och ”Judgement day” (1935). Miljöskildringarna
äro här ofta breda och ingående, den ekonomiskt
sociala bakgrunden är noggrant beaktad,
personteckningen är bestämd av den adlerska
individual-psykologien. Vardagslivet i Chicagos fattigkvarter
skildrade F. vidare i romanen ”Gashouse MacGinty”
(1933), som handlar om en arbetare vid en
bensinstation, och novellsaml. ”Calico shoes” (1934),
”Guillotine party and other stories” (1935) och
”Can all this grandeur perish” (1937). En ny, mera
självbiografiskt hållen romanserie började F. 1936
med ”A world I never made”, som han fortsatt
med ”No star is lost” (1938), ”Father and son”
(1940) och ”My days of anger” (1943); denna
romansvit anses ej ha samma värde som F :s första.
Romanen ”Tommy Gallagher’s crusade” (1939) är
en studie i fascistmentalitet, ”Ellen Rogers” (1941;
sv. övers. 1947) en psykologisk-erotisk studie och
”Bernard Clare” (1946) en självbiografisk skildring
med stoff från F :s journalistår. Noveller och
skisser ingå i ”$ 1000 a week and other stories” (1942),
”To whom it may concern” (1944), ”When
boy-hood dreams come true” (1946) och ”The life ad-
— 231 —
— 232 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
