Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F-båtsinsamlingen - FCO - fco - F dur - f.e. - Fe (kemi) - Fe (väsen) - Fea, Carlo - Feaker - Fearne Islands - Fearnley, 1. Thomas - Fearnley, 2. Carl - Feature - Febe - Feber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FCO
Th. Fearnley: Labrofossen ved Kongsberg, 1837. Nasjonalgalleriet, Oslo.
till en pansarbåt av denna typ, men
ministärskiftet Lindman-Staaff på hösten s.å. och de
samtidigt tillsatta försvarsberedningarna ledde bl.a. till
att bygget t.v. inhiberades. Uppskovet
framkallade i jan. 1912 två initiativ till frivillig
penninginsamling, Svenska pansarbåtsföreningen (i
Stockholm) och Nationalinsamlingen för pansarbåt (i
Uppsala). Den förra slutredovisade över 17 mill.
kr, den senare 370,000 kr. K. m:t ställde sig
välvillig till insamlingen, och F-båten, sjösatt i
Göteborg 3/s 1915, fick namnet ”Sverige”, överskottet
anslogs dels till byggande av pansarskeppen
”Gustav V” och ”Drottning Victoria” jämte mindre
fartyg, dels till skapandet av en luftflotta. H.Sk.;Th.
FCO, förk. för Fackliga centralorganisationen (se
Fackförening, sp. 80).
fco, förk. för franco (se Franko).
F dur, ital. fa maggiore, fra. fa majeur, eng. f.
major, tonart med treklangen f-a-c som
centralklang; förtecken: 1 b (för h). Parallelltonart är
d moll. Jfr Tonart.
f.e., förk. för foderenhet.
Fe, kemiskt tecken för (1 atom) järn (lat. ferrum).
Fe (fra. fée, av vulgärlat. fata, fe, eg. plur. av lat.
fatum, öde, jfr Fata Morgana), kvinnligt
övernaturligt väsen i fransk-keltisk sagodiktning. Den
ursprungliga betydelsen öde, ödesgudinna hänger
samman med tron på ödesgudinnornas besök hos
det nyfödda barnet för att bestämma dess öde.
Då denna föreställning i dikten kom att knytas
blott till ovanliga människor, hjältar och
kungabarn, ha deras bestämmelser mera kommit att
uppfattas som vänliga el. ovänliga gåvor än som ett
förutbestämt öde (jfr sagan om prinsessan
Törnros). Därigenom har beteckningen lätt kunnat
överföras till den keltiska diktningens
övernaturligt sköna kvinnor från underbara fantasiländer,
sådana som Avalon*, och det är denna
feföreställning, som spriddes över Europa först med
Artur-sagan och på 1700-talet med franska sagor av
Perrault, Aulnoy m.fl. I nutida fransk folksägen
användas feerna som upphovsförklaring på
egen
domliga naturbildningar
o.d. alldeles som jättarna
hos oss. v.Sw-
Fea, Carlo, italiensk
arkeolog (i753—1836), en
av pionjärerna för den
romerska arkeologien och
en av de fem stiftarna
av Tyska inst. i Rom
(1828). F. var en av de
första, som arbetade för
utgrävning av Forum
Ro-manum, och utgav en rad
för sin tid betydande verk
över antik konsthistoria,
epigrafik och numismatik.
Fea’ker, grek, myt., se
Faiaker.
Fearne Islands [fa’n [-äi’-landz],-] {+äi’-
landz],+} engelsk ögrupp, se
Farne Islands.
Fearnley [fä’rnl(e)i]. 1)
Thomas F., norsk
målare (1802—42), studerade
i Kristiania och Köpen-
hamn samt även i Stockholm för Fahlcrantz.
Under studieresor i Italien, Frankrike och England
mognade hans konst, och han blev jämte J. C.
Dahl sin tids främste representant för norskt
land-skapsmåleri. Som kolorist är F. visserligen
mindre betydande, hans färg är ofta hård och täml.
onyanserad. Hans styrka ligger däremot i
stämningsrikedomen och den djupt poetiska
uppfattningen. Bland hans främsta bilder märkas
”Labrofossen” (1837; Nasjonalgalleriet, Oslo). — Litt.: S.
Willoch, ”Maleren T. F.” M.Bjn.
2) Carl Fredrik F., den föreg:s bror,
astronom (1818—90), assistent i Kristiania 1844, lektor
1857 och prof, i astronomi 1861, deltog i
Astrono-mische Gesellschafts zonarbete på n. himlen,
publicerade resultaten i ”Zonenbeobachtungen der
Sterne zwischen Ö4°5o’ und 7o°io’ nördlicher
Deklination” (1888), observerade planeter, kometer
och stjärnfall, deltog i gradmätningen i Norge och
utgav almanackan i Norge 1863—91.
Feature [fi’ca] (eng., eg. [anlets]drag,
kännemärke), huvudnummer, specialartikel (i tidn. o.d.); i
rundradion: programform, som behandlar ett ämne
i en blandning av föredrag, dialog, reportage,
musik, ljudkulisser etc.
Febe, enl. Rom 16:1 församlingstjänarinna i
Kenkrea (hamnstad till Korint), på grund härav ofta
räknad som den första diakonissan. Om ett sådant
el. likartat fast ordnat församlingsämbete fanns
redan på F:s tid, är dock ovisst. Hennes
församlingstjänst torde få fattas i mera allmän mening
och som tillkommen på privat initiativ. — Från
Ersta utgavs 1887—1945 en årlig publikation ”F.
Julhälsning från Diakonissanstalten”, fortsatt av
”Kyrka och tjänst. En julhälsning från de svenska
diakonianstalterna” (1946 ff.).
Feber (lat. febris, av omstridd och dunkel
härledning, möjl. eg. ”hetta”), sjukdomssymtom,
bestående i en över det normala förhöjd
kroppstemperatur. Av de definitioner, som uppställts
rörande f:s väsen, torde den allmännast accepterade
vara Liebermeisters, enl. vilken f. består i en
för
— 311 —
— 312 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
