Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feuillet, Octave - Feuilleton - Feuk, släkt - Feuk, 1. Johan - Feuk, 2. Tora - Feulgen-reaktion - Feuquières, 1. Manassès de Pas - Feuquières, 2. Isaac de Pas - Feuquières, 3. Antoine Manassès de Pas - de Feure, Georges - Féval, Paul - Fevrell, Walter - Fey, Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEY
(1832—1906), har gjort sig känd som älskvärd
memoar- och romanförf. Lff.
Feuilleton [föjtåu’] (fra.), se Följetong.
Feuk [fök], skånsk släkt, vars äldste kände medl.
var guldsmeden i Åhus Hans Föck (d. mellan 1616
och 1619). Till en äldre släktgren hörde bröderna
Lars F. (1813—1903), från 1857 kyrkoherde i
Gustaf (Börringe), känd som förf, (pseud. L a r i f a r i)
till bl.a. ”Biografiska skizzer och anekdoter från
Willands härad” (1858, 2 uppl. 1883), ”Ett
akade-demiskt album från studenttiden” (1889),
”Minia-turbilder af bemärkta prästmän i Lunds stift” (1893),
och Gustaf Adolf F. (1820—1907),
kyrkoherde i V. Ingelstad och ö. Grevie, som, själv medl.
av O. Lindblads sångarkvartett, utgav ”Otto
Lindblad och hans sångare” (1882). Till en yngre
släktgren hör F.i). C.
1) J o h a n F., folkhögskolföreståndare (f. 24/u
1889), fil. dr 1916, ord. lärare vid Blekinge läns
folkhögsk. 1915, sedan 1930 rektor därst. F. har
haft flera förordnanden som undervisningsråd och
varit led. av 1925 och 1926 års kyrkomöten. Han
har varit red. för ”Tidskr. för svenska folkhögsk.”
sedan dess grundande 1920 och vidare utg. bl.a.
”Blekinge läns folkhögsk. 1869—1944” (1944) och,
tills, med Astrid Borelius, ”Handbok för
folkhögskolor” (1945).
2) Tora F., f. Höjer, författarinna (f. 21/s 1896).
F. var 1919—23 e.o. tjänsteman i Domänstyrelsen.
Påverkad av Selma Lagerlöfs herrgårdsskildringar
har hon skrivit en rad historiska romaner med
romantisk handling, förlagd till herrgårdsmiljö i
Östergötland: ”Det står storm kring Bråviken”
(1940), ”La Paloma” (1941), ”Hunden skäller på
Färneberg” (1942), ”Vårdkasen brinner” (1943),
”Vallonkvinnans son” (1944) och ”Silverdimman”
(1947). — F. är sedan 1925 g.m. med. lic. Gustaf
Feuk. E.
Feulgen-reaktion [-je’n-], ärftl., erhålles genom
en speciell färgningsteknik för att påvisa
förekomst av tymonukleinsyra i cellkärnan. Då denna
syra förekommer särsk. i kromosomerna men ej
i nukleolerna, kan f. utnyttjas bl.a. för att skilja
mellan kromosom- och nukleolsubstans.
Feuquières [fökjä’r]. 1) Manassès de Pas,
markis de F., fransk krigare och diplomat (1590—
1640), blev 1629 generalmajor och sändes 1633 som
franskt sändebud till Tyskland. Han skulle här
söka stärka ständernas motstånd mot kejsaren samt
öka Frankrikes och minska Sveriges inflytande
utan att dock stöta denne oumbärlige
bundsförvant. Med stor skicklighet fast ej med fullständig
framgång fullgjorde F. sitt uppdrag. 1637
generallöjtnant deltog F. därpå i fälttågen vid Rhen men
blev 1639 slagen vid Thionville av Piccolomini,
dödligt sårad och fången. P.S.
2) Isaac de Pas, markis de F., den föreg:s
son, militär och diplomat (1618—88), blev 1653
generallöjtnant, 1660 vice konung över franska
Amerika. Han sändes 1673 som franskt sändebud till
Sverige och förmådde, delvis genom mutor, de
styrande att mot franska subsidier översända trupper
till Tyskland, vilket invecklade Sverige i krig med
Brandenburg, Danmark m.fl. I skånska kriget
deltog F. vid Karl XI :s sida men stötte sig med denne
och återkallades 1682, då Sverige övergått till
Frank
rikes motståndare. 1685 blev F. sändebud i
Madrid. P.S.
3) Antoine Manassès de Pas, markis
de F., den föreg:s son, militär (1648—1711),
utmärkte sig i Frankrikes krig i slutet av 1600-talet
och blev 1692 generallöjtnant men blev oense med
Villeroi, gick miste om den väntade
marskalksstaven, föll i onåd och deltog ej i spanska
tron-följdskriget. I stället författade han sina
”Mémoi-res de guerre”, vilka utgöra en under 1700-talet
som klassisk betraktad lärobok i krigskonst.
de Feure [da fö’r], Georges, fransk målare
och dekoratör (f. 1868), har ägnat sig åt så gott
som alla arter av konsthantverk och dekorativ
konst och väckte betydligt uppseende genom sin
inredning av avd. ”L’art nouveau” vid världsutst.
i Paris 1900.
Féval [fevall’], Paul Henri Corentin, fransk
författare (1817—87), en efterföljare till Dumas d.ä.,
en färgrik och i grunden fint konstnärlig
representant för le roman de cape et d’épée. Bland
romanerna märkas ”Le loup blanc” (1843), ”Les
mystè-res de Londres” (1844), ”Les couteaux d’or” (1857),
”Le bossu” (s.å.), ”Le chevalier Ténèbre” (1861).
F., som länge varit radikal i sina åsikter, blev vid
1870-talets mitt ultramontan och strängt religiös,
en process som han utförligt skildrat i ”Les étapes
d’une conversion” (1877—82), och ägnade sitt
återstående liv dels åt utrensning i sitt äldre
författarskap, dels åt historiska skildringar från
hemprovinsen, Bretagne. Åtskilliga av F:s romaner äro
övers, till svenska. — Litt.: Ch. Buet, ”P. F.”
(1888); A. Delaigue, ”Un homme de lettres, P. F.”
(1890). — En son, Paul F. d.y. (f. 1860), har
även gjort sig bemärkt som romanförf. i faderns
stil. Lff.
Fevrell’, Walter Fredrik Teodor, skolman
(f. 14/i 1876), fil. dr 1909, lärare vid Lundsbergs
skola 1900—01, 1902—07, vid olika läroanstalter i
Stockholm sedan 1908, lektor i pedagogik vid
Högre lärarinneseminariet 1914—43, föreståndare
för Statens biografbyrå 1911—14, varvid han
organiserade den första filmcensuren. F. har bl.a.
utg. ”Bidrag till de moderna främmande språkens
metodik” (1909), ”Uppfostrans idéer genom
tiderna” (1924) och ”Psykologien och människolivet”
(1933). [N.Lhl]E.Bng.
Fey [fai], Emil, österrikisk militär och
politiker (1886—1938), deltog med stor utmärkelse i
x:a världskriget som officer, nådde majors grad
och erhöll de högsta militära dekorationer, var
efter freden verksam
inom de österrikiska
officerarnas
organisationsarbete och ägnade
sig även åt
hemvärns-rörelsen samt blev
1930 hemvärnets
ledare i Wien. 1932 blev
han statssekr. och
1933 minister för den
inre säkerheten och
vicekansler. Han var
en av de ledande vid
socialdemokraternas
kuvande i febr. 1934
— 453 —
— 454 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
