Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fichte, 1. Johann Gottlieb - Fichte, 2. Immanuel Hermann von - Fichtelberg - Fichtelgebirge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FICHTELBERG
och tid samt kategorierna. Men medan Kant
menar, att föreställningsinnehållet kommer genom
intryck utifrån, vill F. även härleda detta ur jaget,
ur en inom jaget framträdande ”Anstoss”, ett
motstånd, som jaget har att övervinna. Att antaga
ett ”ting i sig”, varom vi ju ej ha kunskap,
finner han motsägande. På invändningen, att vår
värld då blott blir en drömvärld, svarar han, att
man ej kan tala om dröm, när man ej har
någon annan verklighet att jämföra med. Att
livet blir mera än en dröm, kommer sig av att det
får en mening i vårt praktiska liv. Första
förutsättningen för meningsfullt handlande är viljans
frihet. Till denna hade Kant kommit genom ett
praktiskt postulat, men F. anser friheten ligga
omedelbart i medvetandet, då jagets väsen just
är handling (Thathandlung, icke Thatsache).
I varje ögonblick pågår inom oss en handling,
som är fri. Men med detsamma vi rikta vår
uppmärksamhet på den, förvandlas den till
medveten-hetsobjekt och blir som alla fenomen underkastad
kausallagen. Dock, i dess ställe pågår nu den
handling, varigenom vi gjorde den förra till objekt,
och den är fri. Den fria handlingen kan därför
aldrig påvisas som ett psykiskt faktum men är
där ändå. Det sätt, varpå vi uppfatta den, kallar
F. intellektuell åskådning. Även
pliktmedvetandet får hos F. en teoretisk härledning. I sin
rätts-lära (1796) gör han gällande, att jaget ej blott
måste mot sig ha ett icke-jag, utan även känna
sig stå i förhållande till andra förnuftiga
väsenden. Utan ett Du, intet självmedvetande.
Sedelagens fordran på konsekvens och samstämmighet
i handlandet ligger omedelbart i själva
medvetandet. Gewissen och Wissen stå i oupplösligt
samband med varandra. Att förverkliga den
moraliska världsordning, som sålunda ligger som
riktning i själva medvetandet, blir människans
uppgift. Någon annan Gud än den moraliska
världsordningen behöva vi icke.
Denna åsikt om Gud väckte anstöt, och då
regeringen i Weimar (med Goethe) syntes vilja
ingripa mot F., förklarade denne, att han i så fall
komme att avgå från sitt ämbete, varpå
regeringen med detsamma entledigade honom, 1799.
F. levde sedan mest i Berlin, där han 1804 blev
prof, vid det nyupprättade univ. Beröringen under
dessa år med den romantiska riktningens män,
särsk. Schleiermacher och Fr. Schlegel, har
bidragit till att F:s filosofiska åsikter förskjutit sig.
Efter att han från början tagit det ”rena” jaget
som utgångspunkt och inom jaget nått fram till
”jaget som idé”, vilket i sig upptagit
världsförnuftet och därmed sprängt individualitetens
gränser, träder nu denna oupphinneliga idé, det
Absoluta, i förgrunden, och jaget uppgår däri som ett
moment; en förskjutning, som var utmärkande för
sekelskiftet och sammanhängde med spinozismens
växande inflytande. Det arbete, som bäst ger
utsikt över F:s hela tankekedja och filosofiska
bana, torde vara ”Die Bestimmung des Menschen”
(1800; sv. övers, bl.a. 1923). Andra arbeten av F.
äro: ”Das System der Sittenlehre” (1798), ”Der
geschlossene Handelsstaat” (1800), i vilken han
driver statens förmynderskap rätt långt,
”Vorlesung-en über das Wesen des Gelehrten” (1806), ”Die
Grundzüge des gegenwärtigen Zeitalters” (s.å.),
”Die Anweisung zum seeligen Leben” (s.å.).
Ve-tenskapsläran blev flera gånger omarbetad.
I F:s filosofi blir handling det första och sista.
Det sammanhänger med hans personliga läggning.
Ett rigoröst pliktmedvetande ledde alla hans steg.
Han gjorde allvar av sin, och Kants, maxim att
ej fråga efter följderna. I pliktkänslan dolde sig
väl också stundom ett inslag av en ömtålig
självhävdelse. Temperamentet har ibland verkat
förryckande på tankarna. Ett utslag av F:s
pliktmässiga och temperamentsfulla handlingslynne ha
vi framför allt i hans ”Reden an die deutsche
Nation” (1808; sv. övers. 1914), vilka höllos i Berlin,
medan fransmännen ockuperade staden (vintern
1807—08). Däri får nationalitetsprincipen sin
filosofiska motivering. Varje nation har i den
moraliska världsordningen sin säregna uppgift och
bör få fullfölja denna. I princip hävdar F. alltså
nationalitetens okränkbarhet och vänder sig särsk.
mot språkförtrycket, men i sin medfödda
yver-borenhet undgår han icke att till övermått
framhäva Tysklands mission. För nationens
pånyttfödelse fordrar han en ny uppfostran — närmast i
Pestalozzis anda —, som från grunden och på kort
tid omdanar människan. — F:s ”Sämmtliche
Wer-ke” utgåvos av F.2) i u bd 1834—46, hans
”Nach-gelassene Schriften” av H. Jacob 1937 och hans
brevväxling med Schelling 1856 samt
”Briefwech-sel” i 2 bd 1925. — Litt.: J. H. Löwe, ”Die
Philo-sophie F:s” (1862); E. O. Burman, ”Die
Trans-scendentalphilosophie F:s und Schelling’s” (1891);
X. Léon, ”La philosophie de F.” (1902), ”F.
et son temps” (2 bd, 1922—27); R. Lagerborg, ”F.
Tankar i urval” (1905); K. Hedvall, ”F:s filosofi
i förhållande till Kants kriticism” (1914); H.
Larsson, ”Den intellektuella åskådningens filosofi”
(1920); E. Gelpcke, ”F. und die Gedankenwelt des
Sturm und Drang” (1928). H.L.
2) Immanuel Hermann von F., den
förege son, filosof (1796—1879), växte upp i sin
faders åskådningar (utgav dennes verk och
litterära kvarlåtenskap), studerade i Berlin, var
överlärare i Saarbrücken och Düsseldorf, efter 1836
prof, i Bonn, senare i Tübingen. I sin filosofi
söker F. särsk. under polemik mot Hegel
(”Beiträ-ge zur Charakteristik der neueren Philosophie”,
1829) gå tillbaka från den tyska idealismens
pan-teism till en teistisk världsåskådning, grundad icke
på apriorisk konstruktion utan huvudsaki. på
erfarenhet (”Die theistische Weltansicht und ihre
Berechtigung”, 1873; tidigare: ”Anthropologie”,
1856, ”Psychologie”, 1864—73, ”System der Ethik”,
1850—53). Weisse och Ulrici stodo hans ståndpunkt
nära; organ för kretsen blev den av F. 1837
grundade ”Zeitschrift für Philosophie und speculative
Theologie”, senare (efter 1847) ”Zeitschrift für
Philosophie und philosophische Kritik”. — F:s skrifter
ha utövat ett starkt inflytande på Viktor Rydbergs
filosofiska åskådning. E.v.A.
Fichtelberg [fix’talbärk], topp i Erzgebirge*.
Fichtelgebirge [fixTalgabirga], bergområde i n.ö.
Bayern. F. är en rombformig bergmassa med 37
km långa sidor, begränsad av Erzgebirges n.ö.—
s.v. spricksystem och Thüringer- och
Böhmer-waldes n.v.—s.ö., som här skära varandra. F.
bildar alltså en föreningslänk mellan dessa tre
bergkomplex. Dess sockel består av en gnejsplatå, vars
— 467 —
— 468 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
