Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finansväsen - Finansår - Finblått - Finborrverk, arbormaskin - Finbräken - Finbränning, finering - Finby - Finch, Alfred William - Finch, Vernor - Finchley - Fincke, Gustav - Fincke, Caspar - Finckenstein, Ottfrid - Finck von Finckenstein, 1. Karl Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINCK VON FINCKENSTEIN
Självklart är t.ex., att olika samhällsklasser ej
kunna ha samma uppfattning om hur långt
socialpolitiken bör gå i inkomstutjämnande riktning.
Frågan, hur stora försvarsutgifterna skola vara,
blir ej blott beroende av olika uppfattningar om
det utrikespolitiska läget e.d. utan även av
skatte-fördelningen. Ju större del av beskattningen, som
vilar på en samhällsklass, desto mindre intresserad
är den av en utsträckning av den offentliga
verksamheten. Frågan om en socialisering av
näringslivet kan ej bedömas på samma sätt av dem,
som anse sig förlora, som av dem, som vänta
sig vinna på densamma, etc. Man brukar stundom
jämföra skatterna med pris, som den enskilde
erlägger för av det allmänna tillhandahållna
nyttigheter. Denna jämförelse haltar dock på flera
punkter. Medan i regel stora och små
inkomsttagare få erlägga samma pris för en vara, få de
förra betala ett högre pris för de offentliga
nyttigheterna. Ej heller kan den enskilde ensam
bestämma, hur mycket offentliga nyttigheter han
skall ”köpa”.
De offentliga utgifterna visa en tendens till
fortgående ökning. Som ex. kan nämnas, att
medan Statens samtliga skatteinkomster 1906/10
uppgingo till 156 mkr pr år, beräknas de för 1948/49
till 4,370 mkr. Delvis förklaras denna ökning av
penningvärdets fall, och delvis är den en självklar
följd av folkmängdens ökning. Till ojämförligt
större delen är det dock frågan om en reell
ökning, bland vars orsaker kunna nämnas: Den
ökade nationalinkomsten och det i takt därmed
stigande välståndet har gjort det möjligt att
tillgodose även de offentliga behoven på ett mera
tillfredsställande sätt, samtidigt som Statens
anställda erhållit högre löner. Teknikens
utveckling har pålagt det allmänna nya uppgifter, t.ex.
anläggandet av bilvägar och flygfält. Slutl. har
den politiska maktförskjutningen medfört en stark
ökning av de sociala utgifterna.
Vid bedömandet av den belastning, som den
offentliga hushållningens expansion medfört för
folkhushållet, får man skilja mellan utgifter, som
sänka de enskildas levnadsstandard, och övriga.
Till de senare höra först och främst alla sociala
utgifter, vilka blott innebära en utjämning av
inkomstfördelningen inom folkhushållet el., som man
också kan säga, en inkomstöverflyttning. Endast
om de härför upptagna skatterna skulle minska
näringslivets effektivitet, skulle de medföra en
nettobelastning av folkhushållet. Detsamma gäller
om utgifter för sjukvård, undervisning etc., vilka
blott betyda, att enskild konsumtion ersättes med
offentlig. I mots. härtill stå t.ex. försvaret och
den allmänna förvaltningen. Hur oundgängliga
utgifterna härför än kunna vara, minska de dock
den mängd produktionsfaktorer, som stå till
förfogande för enskild konsumtion el.
realkapital-bildning. Det reella skattetrycket i ett land
bestämmes alltså mindre av skattebördans totala
storlek än av de ändamål, vartill den
användes. Man får dock härvid ta hänsyn till att om
en offentlig uppgift löses genom att eljest
sysslolösa produktionsfaktorer tas i anspråk, inskränker
den ej övrig konsumtion el. realkapitalbildning.
Jfr Budgetpolitik. C.Wr.
Finansår, se Finansperiod.
Finblått, se Anilinblått.
Finborrverk, arbormaskin, se
Borrmaskiner, sp. 723.
Finbräken, bot., se Stenbräkensläktet.
Finbränning, f i n e r i n g, arbetsprocess vid
silver- och guldframställning, genom vilken de ädla
metallerna befrias från de sista resterna av
föroreningar. F. följer som en efterbränning på
metallernas drivning* och utföres på samma sätt som
denna, ehuru med särskild omsorg för ernående
av största möjliga renhetsgrad.
Finby, fi. Särkisalo, kommun i Äbo-Björneborgs
län, Finland, vid kusten s.ö. om Åbo, 90 km2,
1,813 inv. (1946; 26 inv. pr km2), flertalet
finsktalande (550 svensktalande 1940). Åkern upptar
16 km2 (18 % av arealen), skogsmarken 47 km2.
I F. finnes Förby kalkbrott.
Finch [finj], Alfred William,
belgisk-finländsk målare (1854—1930), efter studier i Belgien
anställd 1897 som lärare i keramik vid
Centralskolan för konstflit i Helsingfors. Som målare är
F. neoimpressionist.
Finch [finc], Vernor Clifford, amerikansk
geograf (f. 1883), prof, vid Wisconsin Univ. i
Madison 1927, har bl.a. utg. ”Geography of the
world’s agriculture” (tills, med O. E. Baker, 1917),
”Economic geography” (tills, med R. H.
Whit-beck, 1924) och ”Elements of geography” (tills,
med G. T. Trewartha, 1936).
Finchley [fin’cli], stad i grevskapet Middlesex i
England, 12 km n.v. om Londons city; 65,140 inv.
(1938). Omtyckt bostadsförort.
Fincke, Gustav, ämbetsman (o. 1510—66),
tycks redan före 1533, då Gustav Vasa begärde
nåd för F., som begått dråp i Köpenhamn, ha
varit i konungens tjänst. 1538 belånades han
med Pojo och Esbo socknar, vilka dock snart
återkallades. F. förordnades till slottsloven i
Stockholm 1542, till ”lutenant” på Viborg 1545
och till befallningsman på Nyslott 1547. I denna
befattning kvarstod han till 1562 och uträttade
därvid ett stort arbete för kolonisationen av det
inre Finland, främst n. Tavastland och
områdena kring Ule träsk. 1563 sändes F. i en viktig
beskickning till Ryssland. Året innan hade han
utnämnts till gubernator i Finland och kvarstod
på denna viktiga post till sin död. Ba O.
Fincke, C a s p a r, dansk konstsmed (o. 1584—
1655), verksam under Kristian IV, åt vilken han
utförde ett stort antal konstsmidesarbeten, bl.a.
på Frederiksborg och i Roskilde domkyrka, vars
gallerdörrar i Kristian IV:s kapell anses vara hans
bästa verk. — Litt.: F. Beckett, ”C. F.” (i ”Tidsskr.
for Industri”, 1913), ”Frederiksborg”, 2 (1914).
Finckenstein, O 11 f r i d, förf., se Finck von
Finckenstein 2).
Finck von Fin’ckenstein [-Jtain]. 1) K a r 1
Wilhelm F., greve, preussisk diplomat (1714—1800),
Fredrik den stores barndomsvän och förtrogne.
F. ingick 1735 i diplomatisk tjänst, tjänstgjorde
1735—40 i Stockholm, 1740—42 i Köpenhamn,
ledsagade 1744 Lovisa Ulrika till Stockholm, blev
1749 preussisk kabinettsminister och ledde under
sjuåriga kriget utrikesministeriet. F. behöll
ministerposten även under Fredrik Vilhelm II
och III.
— 593 —
— 594 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
