Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland - Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLAND
måndagar och torsdagar. Efter Seuerling spelade
i Åbo fru Anna Johanna Gellerstedt, som senare
associerade sig med Carl Gustaf Bonuvier. Under
åren 1813—27 kan Bonuvier betraktas som den
ledande teaterdirektören i F. Han lät 1814 i Åbo
inreda till teaterhus en av de stora
liderbyggnader, som voro uppförda på det s.k. Nytorget för
kosackernas och ryska arméns trosshästar. Senare
uppförde Bonuvier på egen bekostnad ett
teaterhus, ung. på samma plats, där den nuv. Svenska
teatern i Åbo är belägen, men denna byggnad
nedbrann vid Åbo brand 1827. Bonuvier var den
förste, som i F. uppförde Shakespeares ”Hamlet”,
Lessings ”Emilia Galotti” och Schillers ”Maria
Stuart”, ”Kabal och kärlek” och ”Rövarbandet”.
I övrigt upptog repertoaren skådespel och
komedier av Kotzebue, Iffland, Molière, Holberg och
Beaumarchais. Något år efter det Bonuvier i Åbo
uppfört sitt teaterhus, fick även Helsingfors ett
dylikt. Initiativet härtill togs av den synnerligen
teaterintresserade ordf, i stadens
nybyggnadskommitté, Johan Albrekt Ehrenström, som lät inreda
ett f.d. artillerimagasin, beläget i Kronohagen vid
nuv. Elisabetstorget, till teaterlokal. Denna
invigdes V12 1815 med en föreställning av den tyska
skådespelarensemble, som under dir. Johann
Gapp-mayers ledning ända sedan 1813 uppträtt i
Helsingfors och där inrangerat sig som det
förnämsta i raden av tyska skådespelarsällskap. Tio
år senare uppförde ett för ändamålet stiftat bolag
Helsingfors’ första, i ö. delen av de nuv. N. och
S. Esplanaderna belägna och av C. L. Engel
ritade teaterbyggnad, som invigdes 9/s 1827 med
en festföreställning av den tyske teaterdirektören
Johann Arnold Schultz’ sällskap. I den mån
staden växte, visade sig Engels av trä uppförda
teaterhus snart vara alltför trångt och primitivt.
Det tillbyggdes gång efter annan, men behovet
av en större, av brandsäkert material byggd
-teater blev dock med åren alltmer kännbart. 1854
lyckades några teaterintresserade slutl. få till
stånd ett nytt teaterhusbolag för antydda
ändamål, och 1858—60 uppfördes i de nämnda
espla-nadernas v. del ett nytt teaterhus av sten enl.
ritningar av G. Chiewitz, vilket invigdes 28/n 1860
med Topelius’ sagospel ”Prinsessan av Cypern”.
Tanken på en fast, svenskspråkig scen hade väckts
av lyckade försök med amatöropera i
Helsingfors 1849 och 1852. I följd härav blev den
nybyggda scenen, Nya teatern, från 1861 stående
talscen med huvudsaki. rikssvenska krafter. Nya
teatern nedbrann 8/s 1863, men redan i slutet av
samma år beslöt teaterhusbolaget skrida till
åter-uppförande av byggnaden. Ritningarna utfördes
av arkitekten N. Benois, och byggnadsarbetet
fullföljdes 1865—66. Teatern invigdes 2/io sistn. år
med en konsert under ledning av Fredrik Pacius,
och 7/io gavs den första dramatiska föreställningen,
Banvilles ”Gringoire” och Björnsons ”De nygifta”
av Åhman-Pousettes sällskap, vilket med en
alltigenom fullödig och omväxlande repertoar
upprätthöll teaterverksamheten i den nya
teaterbyggnaden, som nu i sju decennier utgjort hemvist
för Svenska teatern i Helsingfors. Denna
scen har haft en oerhört stor kulturell och
konstnärlig betydelse, och bland dess ledare märkas
svenskarna Wilhelm Åhman, Harald Molander, August
Lindberg och Victor Castegren samt finländarna
August Arppe, Konni Wetzer och från 1919 prof.
Nicken Rönngren. Åtskilliga av Sveriges främsta
scenkonstnärer från det senare 1800-talet och
fram till tiden för i:a världskriget stå till Svenska
teatern i Helsingfors i stor tacksamhetsskuld för
betydelsefulla utvecklingsår, t.ex. Emil Hillberg,
Axel och Valborg Hansson, Knut Lindroth,
Gunnar Wingård, Karin Svanström, Ivan Hedqvist,
Signe Kolthoff, Lars Hanson, Gustaf och Karin
Molander, Sven Bergvall, Edith Erastoff och Åke
Claesson samt Hjalmar Agardh, Ernst och Ida
Brander, Mauritz Svedberg, Ernst Ahlbom, Ernst
Malmström och Lisa Håkansson-Taube, vilka sju
sistn. växte sig fast och naturaliserades.
Helsing-forsteaterns ensemble, regisserad av bl.a. Gerda
Wrede och Mia Backman, står numera på en
synnerligen hög nivå, med Erik Lindström, Axel
Slangus, Waldemar Wohlström, Runar
Schau-man, Erik Fröling, Agnes Lindh, May Pihlgren,
Birgit Kronström och Kerstin Nyländer som de
främsta namnen. I repertoaren ingå även
operettföreställningar med Sylvelin Långholm och Ture
Ara i huvudrollerna. — Redan under 1870-talet
förekom operett och senare även opera sporadiskt
på spellistan. August Arppe ledde 1888—90
operasällskap och 1890—94 inhemskt dramatiskt
sällskap i landsorten. Det senares framgångar stärkte
kravet på den svenskspråkiga teaterns
nationalise-ring. Svenska inhemska teatern började
1894 under Anton Franck sin ambulatoriska
verksamhet, inledde annandag jul d.å. i Åbo en sejour
med P. Heyses ”Hans Lange”, koncentrerade sig
1898 under Arppe i denna stad och blev stommen
i den 1901 där upprättade fasta svenska scenen,
från 1919 Åbo svenska teater, den andra
ordinarie scenen i det svenskspråkiga F. Bland dess
konstnärer från begynnelsen och fram till våra
dagar märkas Ernst Ahlbom (teaterchef 1920—26),
Alma Berglund, Mia Backman, Arthur Lindberg, Adolf
Linderoos, Nanny Scherschakow, Georg Grönroos,
Edvin Ingberg, Konrad Tallroth, Oskar
Teng-ström (teaterchef 1926—37), Thure Wahlroos,
Mauritz Stiller, Adolf Niska, Sven Miliander, Leo
Golowin (teaterchef 1937—45), Holger Löwenadler
och Sven Magnusson. — Om teaterlivet i Vasa
under äldre tider äro underrättelserna
synnerligen sparsamma. Först efter hovrättens inrättande
1776, varigenom en mängd bildade familjer
till-kommo, började en serie konserter och
teaterföreställningar. Härunder uppträdde kända
sällskap, ss. Pierre Delands, Hedvig Djurströms och
J. P. Roos’, och bland svenska teatertrupper i en
senare tid må nämnas Thérèse Elfforss’, Bjarne
Lunds, C. J. Fröbergs, Axel Collins, Emil v. d.
Ostens och Hjalmar Selanders. Sedan 1919 är
Vasa teater F:s 3:e fasta svenskspråkiga scen.
Även den finska teaterns tidigaste anor
emanera från Åbo akad., där studenterna 1650 på
finska framförde ett moraliserande skådespel. Den
första egentliga teaterföreställningen på finska
ägde emellertid rum först 10/s 1869, då Hedvig
Raa, senare fru Winterhjelm, utan att behärska
språket annat än som utanläxa, jämte amatörer
med enastående framgång uppförde A. Kivis’
”Lea”. Som ett led i den finsk-nationella rörelsen
grundades 1872 Finska teatern (Suomalai-
— 691 —
— 692 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
