Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland - Konst - Litteraturanvisningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLAND
(f. 1899), Yrjö Saarinen (f. 1899) och Sam
V a n n i (f. 1908). Albert Gebhards (1869
—1937) banbrytande gärning inom tecknings- och
illustrationskonsten har fullföljts främst av T o
i-vo Vikstedt (1891—1930), Henry
Ericsson (1898—1933) och Erkki Tanttu (f. 1907).
Genom Finchs, Oinonens, Reino Harstis (f.
1900) och Aukusti Tuhkas (f. 1895)
lärar-verksamhet har konstgrafiken fått ett starkt
uppsving; nämnas må Anders Holmqvists
(1905—35) spröda akvatintablad, Harry
Henrikssons (f. 1907) kraftfulla torrnålsraderingar,
Matti Visantis (f. 1885) suggestiva
litografier samt Kalle Carlstedts (f. 1891), Ina
Collianders (f. 1905) och Vilho Askolas
(f. 1906) träsnitt i fri, dekorativt förtätad form.
Den finländska skulpturens födelse kan dateras
till 1856, då svensken Carl Eneas
Sjöstrand (1828—1906) — 40 år efter Cainbergs
död — inflyttade till F., där såväl hans
lä-rarverksamhet som hans ej sällan av monumental
storhet och plastisk fasthet präglade konst blev av
banbrytande betydelse. Under studier huvudsaki. i
Köpenhamn och Rom utvecklade Walter
Runeberg (1838—1920) och Johannes Takanen
(1849—85) denna klassicistisk-idealistiska stil mot
en mer realistisk-målerisk riktning, som kulminerar
i Robert Sti ge Ils (1852—1907) dramatiskt
lidelsefulla skulptur. En särställning i denna
generation intar Ville Vallgren (1855—1940), vars
graciösa, djupt besjälade småbronser nått
världsrykte. En mer nationellt romantisk riktning
företräda Emil Wikström (1864—1942) och
Eemil H a 1 o n e n (f. 1875), medan Felix
Nylund (1878—1940), den främste
representanten för en sträng, behärskad stil med
rötter i dansk klassicism, under de senaste åren
intagit en allt mera central plats vid sidan
av Wäinö Aaltonen (f. 1894), vars
karak-tärsfulla, storstilade porträtthuvuden el. figurer i
brons och granit måhända utgöra det märkligaste,
den finländska skulpturen har att uppvisa. Som
en utomordentligt begåvad, djupt originell och
fantasirik representant för den längesedan utdöda
traditionen från folkkonsten står träsnidaren och
målaren Hannes Autere (f. 1888) ensam i
F:s konsthistoria, medan bildhuggare som
Viktor Jansson (f. 1886) och Gunnar Finne
(f. 1886) företräda en smidig, dekorativ
eklekticism. Nämnas må ytterligare Essi Renvalls
(f. 1911) sensibelt modellerade porträtthuvuden,
medan Gerda Qvists (f. 1883) medaljer samt
Mikko Hovis (f. 1879), Carl Wilhelms’
(f. 1889), Ben Renvalls (f. 1903), Sakari
To hk as (f. 1911), Oskari Jauhiainens
(f. 1913) och Aimo Tukiainens (f. 1917)
brons- och granitfigurer präglas av stark plastisk
formkänsla.
Konsthantverket i F. bygger i mycket
på traditioner från allmogekonsten. Särsk. gör
detta sig gällande i textilkonsten (ryor och
finn-vävnader). De främsta odlarna av textilkonst äro
Finska handarbetets vänner i Helsingfors och
Inhemsk ull i Ekenäs jämte textilskolan i
Ta-vastehus. Därtill finnas framstående privata
ateljéer, ss. Dora Jung, Greta Skogster-Lehtinen och
Kreeta Pohjanheimo i Helsingfors. Ett mycket
SU 9. — 7o c —-
23 — Red. avsl. ,1/io 48.
personligt inslag i modern finsk textilkonst
utgöra Eva Anttilas (f. 1894) bildvävnader.
— Den finska keramikkonstens fader är den
engelskfödde konstnären, sedermera prof. Alfred
William Finch (1854—1930), som från
början av detta årh. till sin död verkade som lärare
i keramik vid Centralskolan för konstflit i
Helsingfors, F:s enda läroanstalt för konstindustriella
yrken. Hans form är alltid fulländat keramiskt
helgjuten och spänstig med klar uppfattning av
proportioner och materialets egenart. Hans
efterträdare vid skolan, Elsa Elenius (f. 1897),
har fortsatt hans livsverk på ett självständigt och
personligt sätt. Konstnärerna vid den
världsberömda porslinsfabriken Arabia i Helsingfors ha,
under ledning av konstnären Kurt Ekholm
(f. 1907) fört fram finsk keramikkonst till
internationell klass. De främsta namnen äro: Michael
S c h i 1 k i n (f. 1900), Toini M u o n a (f. 1905),
Friedl Kjellberg (f. 1905), A u n e S i
i-mes (f. 1909), Birger Kaipiainen (f. 1915)
och Rut B ryk (f. 1916). — Glaskonsten odlas
vid tre bruk: Riihimäki, littala och Notsjö.
Under senaste år har finskt glas nått mycket långt,
främst tack vare Gunnel Nymans (1909—48)
insats vid Notsjö. Vid sin död räknades hon som
en av de främsta i nordisk glaskonst. Främst
ägnade hon sig åt hyttarbetat glas och slipad
kristall. Bland andra konstnärer kunna nämnas,
vid Riihimäki Artturi Brummer (f. 1891) och
Helena T u r p e i n e n-T y n e 1 1 (f. 1918), vid
littala Göran Hongell (f. 1902), Tapio
Wirkkala (f. 1915) och Kaj Franck (f.
1911). En självständigt arbetande konstnär i egen
verkstad i Helsingfors (dekorativa fönster i tjockt,
blästrat glas) är Yrjö R o s o 1 a (f. 1904). Hans
främsta arbete är en 21 m lång glasvägg,
”Finlands gröna guld” med motiv från
skogshanteringen, i Finlands bank i Tammerfors. —
Möbelkonsten i F. har i stort sett följt samma
utveckling som i Sverige. Ett undantag är prof. Alvar
Aal to s (f. 1898) produktion av seriemöbler i
böjt faner, vilka numera framställas även i
Sverige och nått internationell ryktbarhet. En annan
framstående konstnär på seriemöbler är 11 m a r i
Tapiovaara (Keravan Puuteollisuus; f. 1914),
som främst ägnat sig åt s.k. paketmöbler, ägnade
för långa transporter och upplagring i
special-gjorda förpackningar. Werner West (f. 1890),
Stockmanns ritkontor, Helsingfors, Runar E n
g-b 1 o m (f. 1908) och Carin B r y g g m a n (f.
1920) äro de främsta namnen på
hantverksmöb-lernas område. — Bland nordisk armaturkonst
står firman Taito i Helsingfors främst. Dess chef
Paavo Tynell (f. 1890) har gjort mycket
personliga arbeten i metall, bl.a. armaturen till
restaurant Wivex i Köpenhamn, restaurant
Vaa-kuna och svenska beskickningen i Helsingfors
m.m. — Finskt konsthantverk har under senaste
tid lovordats, på utställningar i Stockholm 1946,
Oslo och Aarhus 1947, som det mest inspirerade
i Norden. B.He;K.Em.
Litt.: ”F., land, folk och rike” (3 bd, 1923—25);
C. A. J. Gadolin, ”F. av i går och i dag” (2 uppl.
1940); ”Fritt fädernesland” (1943); ”The Finnish
Yearbook 1936—37” (2 ed. 1937). — Geologi
och geografi: Texten till ”Atlas öfver F.
— 706 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
