Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiorilli, Tiberto - Fiorillo, Johann Dominik - Fiorillo Federigo - Fioringräs - Fiorino - Fioritur - Fioti - Fira - Firbas, Franz - Firdausi (Firdusi), Abu-l Kasim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIRDAUSI
Fioriiri, T i b e r i o, italiensk skådespelare (1608
—94), berömd framställare av Scaramuccia i den
italienska commedia delFarte. F. uppträdde länge
i Paris och påstås ha varit Molières läromästare.
FiorilFo, Johann Domini k, tysk
konsthistoriker och målare (1748—1821), skrev bl.a.
”Ge-schichte der zeichnenden Künste von ihrer
Wie-derauflebung bis auf die neuesten Zeiten” (5 bd,
1798—1808).
FiorilFo, F e d e r i g o, italiensk violinist (1753
—o. 1825), son till operakompositören I g n a z i o
F., som verkade i Kassel och Braunschweig som
hovkapellmästare. F. blev kapellmästare i Riga,
konserterade senare som violinist och bratschist
i Paris och London. Han komponerade talrika
verk för violin. Bekanta äro hans klassiska 36
kapriser, som alltjämt äga musikaliskt värde, även
om de äro pedagogiskt ojämna.
Fiori’ngräs, gräsart av vensläktet*.
Fiorfno, numism., se Florin.
Fioritu’r (ital. fioritura, blomning, blomma), mus.,
dets. som ornamentik*.
Fio’ti, se Kongospråket.
Fira, gradvis släppa efter på ett tåg, i vars ända
en kraft verkar dragande. Hastigheten i firningen
angives med uttrycken fira vackert (långsamt), fira
villigt (fort) och fira av el. loss. Jfr Hala och Hissa.
Firbas, Franz, tysk botanist (f. 1902). F.,
som är född i Prag, blev fil. dr där 1924, doc.
vid univ. i Frankfurt a.M. 1931, prof, vid
lant-brukshögsk. i Hohenheim 1940, vid univ. i
Strasbourg 1941 och vid univ. i Göttingen 1946.
I sina arbeten har F. behandlat Mellaneuropas
senkvartära vegetationshistoria, pollenanalysen,
växternas vattenhushållning och i samband
därmed deras anatomiska byggnad, vidare
fröväxternas system samt pollenkornens och
vingfrukternas fallhastigheter. F. har ingående prövat
och klarlagt pollenanalysens betydelse för
utforskandet av forntida sädeskulturer. Av hans
skrifter märkas ”Untersuchungen über den
Was-serhaushalt der Hochmoorpflanzen” (i
”Jahr-bücher für wissenschaftliche Botanik”, 74, 1931),
ӆber die Bestimmung der Walddichte und der
Vegetation waldloser Gebiete mit Hilfe der
Pol-lenanalyse” (i ”Planta”, 22, 1934), ”Die
Vegeta-tionsentwicklung des mitteleuropäischen
Spätgla-zials” (i ”Bibliotheca botanica”, 112, 1935), ”Der
pollenanalytische Nachweis des Getreidebaus” (i
”Zeitschrift für Botanik”, 31, 1937) samt
”Sper-matophyta” och ”Pflanzengeographie” (i den av
E. Strasburgei m.fl. grundade ”Lehrbuch der
Botanik für Hochschulen”, 20—24 Aufl., 1939
—47). A.Hr
Firdausi [-däu’-] (stundom F i r d u s i), A b u-1
K a s i m, persisk diktare (o. 930—1020), bördig
från Tos i Chorasan. Omkr. 975 skall F. enl. egen
uppgift ha påbörjat sitt stora diktverk
”Schah-name” (”Konungaboken”), som synes ha varit
färdigställt i sin första redaktion o. 999. Ung. vid
samma tid begav sig F. till hovet i Ghazna, där
sultan Mahmud nyss bestigit tronen. F. synes nu
ha omredigerat verket med särskild hänsyftning på
sitt förhållande till Mahmud. I sitt nya avslutade
skick förelåg det enl. F:s egen uppgift färdigt
1010. F:s förhållande till Mahmud, om vilket en
hel legendbildning uppstått, slutade med en bryt-
Scen ur ”Schahname”. Miniatyr ur ett
Firdausi-manu-skript från 1500-talet. Staatsbibliothek, München.
ning. Besviken i sina förväntningar på Mahmuds
uppskattning tog F. en bitter hämnd i sin satir, ett
slags komplement till ”Schahname”, där de
Mahmuds lov förkunnande verserna i ”Schahname”
förbytts i sin motsats. Efter brytningen med
Mahmud begav sig F. till bujiden Beha ed-Daulas hov,
där han författade sitt andra stora epos, ”Jusuf u
Zalicha”, en framställning av Josefs historia på
grundval av Koranens I2:e kap., den första
representanten i den persiska litteraturen för det
romantiska epos, som vunnit ett otal
efterföljare. F. återvände sedan till sin födelsestad, där
han dog. — ”Schahname” är den persiska
litteraturens utan gensägelse förnämsta diktverk. Det
avhandlar med episk bredd den iranska historien
från världsskapelsen. ”Schahname” skildrar det
iranska konungadömets mytiske urgrundare,
Ga-jomarth, den gyllene åldern under Djamscheds
500-åriga regering samt Dahhaks tusenåriga
skräckvälde, efter vilket den kamp mellan Iran
och Turan började, vars olika faser den
övervä
— 761 —
— 762 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
