Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskväg - Fisködlor - Fiss - Fiss dur - Fissidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISSIDENS
Älyngelledare.
plats och avloppsströmmens styrka avpassas så,
att fisken utan större svårighet kan finna f:s
ingångsöppning. F. måste därför alltid anläggas med
hänsyn till de lokala vattenförhållandena vid tiden
för ifrågavarande fiskslags uppgång. Laxtrapporna
äro på gr. av sin storlek och den vattenmängd de
kräva (vanl. i å 2 m3 pr sek) i fråga om både
anläggning och drift dyrbara. De ha vanl. en
lutning av c:a i :8 å 10. Ibland har en fiskhiss
konstruerats i st.f. en laxtrappa. Ålyngelledarna äro
betydligt mindre, kräva mindre vatten, högst 0,1 m3 pr
sek och ha vanl. en lutning av c:a i: 5. Rummen
i dem äro delvis fyllda med stenar, mellan vilka
vattnet rinner fram. Om flera dammar ligga
ovanför varandra, kan i st.f. en älyngelledare vid varje
damm med fördel anordnas en
ålyngeluppsamla-re vid nedersta dammen. En sådan är byggd efter
samma princip som en ledare, men ålynglet ledes
ej ut i vattendraget utan till en kammare (bassäng),
varur det uppsamlas och utplanteras ovanför de
olika dammarna. I Trollhättan har Staten en
större ålyngeluppsamlingsstation, varifrån ålyngel
även försäljes för utplantering i andra vatten, årl.
o. 3 ä 4,000 kg av storlek o. 80 st pr kg. Större
ålyngel, s.k. sättål, uppsamlas vid vissa kuster, vid
Skånes av en storlek 15—40 st pr kg. N.Rn.
Fisködlor, Ichthyosäu’ria, en ordn. utdöda
kräldjur, som levde i havet och visade å ena sidan
likhet med fiskarna och å andra med valarna.
Likheten är betingad av en konvergent anpassning
till livet i vatten. Kroppen var naken, spolformig,
bakåt utdragen i en lång svans, som slutade med
en vertikalt ställd fena, i vilkens undre del
ryggraden gick ned genom en skarp vinkelböjning. På
ryggsidan fanns en ryggfena, som i likhet med
vissa valars saknade skelettdelar. Halsen var
starkt förkortad och huvudet utdraget i en lång
nos. De stora ögonen voro omgivna med en ring
av benplattor. Tänderna voro talrika, spetsigt
kä-gelformiga och sutto i en ränna på käkkanterna.
Extremiteterna, av vilka de främre voro starkt
utbildade, hade omdanats till fenor. Med hänsyn till
dessas form och byggnad kan man särskilja två
typer. Den ena utgjordes av sådana former, som
hade breda, korta fenor, i vilka fingrarnas (resp,
tårnas) antal ökats, stundom ända till 10 stycken.
Den andra typen omfattade sådana former, hos
vilka fenorna voro långa och smala med ett
reducerat antal fingrar (tår). Liksom hos nu levande
valar hade även hos f. fingrarna (tårna) i regel
ett stort antal, stundom ända till 20, leder. — F.
nådde en längd av 1—10 m och voro rovdjur,
som livnärde sig huvudsaki. av bläckfiskar och
fiskar; sannolikt voro de större formerna även
kannibaler, i det att de förtärde smärre släktingar.
Man har näml, i större ex. funnit fossila rester av
mindre individer. I en del fall utgöras dessa
säkerligen av inuti det fossila moderdjuret
förstenade foster. F. födde sålunda ungar. — Det mest
kända släktet är Ichthyosau’rus. — Man har
anträffat en stor mängd lämningar, även hela
skelett, av f. De levde från mellersta trias till senare
delen av kritperioden och hade en mycket stor
geografisk utbredning, omfattande Europa, n.
Amerika, Indien, Australien och Nya Zeeland
samt Patagonien. HJV.
Fiss, ital. fa diesis, fra. fa dièse, eng. f sharp,
mus., den med ett kromatiskt halvtonssteg höjda
tonen f-, betecknas med J framför noten f. Fiss är
enharmoniskt identisk med gess.
Fiss dur, ital. fa diesis maggiore, fra. fa dièse
majeur, eng. f sharp major, mus., tonart med
treklangen fiss-aiss-ciss som centralklang. Förtecken:
6 S (för f, c, g, d, a och e). Parallelltonart är diss
moll. Fiss dur är enharmoniskt identisk med Gess
dur. Jfr Tonart.
Fiss’idens, släkte av fam. Fissidenta’ceae bland
bladmossorna med o. 700 arter, de flesta i
tropikerna. Stammens toppcell är 2-sidig, varigenom
de med en ryggställd vinge försedda bladen
utbildas i 2 rader. Kapseln har enkelt peristom,
bestående av 16 2-kluvna tänder. F. intar en
mellanställning mellan de akrokarpa och stegokarpa
mossorna, i det de könliga organen ant. utvecklas i
stamtoppen el. på en sidogren. I Sverige finnas
8 arter, bland vilka må nämnas F. adianthoPdes
och F. polyphyll’us på fuktig jord och i kärr över
hela landet samt F. Julia’nus, som är submers på
stenar och trä i enstaka sjöar från Småland till
Norrbotten. W.
Fossil av fisködlan Ichthyosaurus quadriscissus.
Längd 2 m.
— 837 —
- 838 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
