Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fitzroy, ätt - Fitzroy, Robert - Fitzroy River (Queensland) - Fitzroy River (Västaustralien) - Fitzwilliam Virginal Book - Fiume
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIUME
hans sonson Augustus Henry F. se
Graf-ton. Sonson till den sistn. var nedannämnde R. F.
Robert F., sjöofficer, ämbetsman och
meteo-rolog (1805—65), var befälhavare för örlogsbriggen
”Beagle” under dess världsomsegling 1831—36, i
vilken även Charles Darwin deltog. Denna exp.
jämte en tidigare 1828—30 har haft stor betydelse
för kännedomen om Eldslandet.
Världsomsegling-en skildras av F. i ”Narrative of the surveying
voy-ages of H. M. S. Adventure and Beagle” (3 bd,
1839, 2 ed. 1848). 1843—46 var F. guvernör på Nya
Zeeland, från 1854 chef för handelsdep:s
meteorologiska avd. Som sådan införde F.
stormvarningar i England och skrev bl.a. ”Meteorological
observations” (1857 ff.) och ”Weatherbook” (1863). J.C.
Fitzroy River [fifsråi rivv’a], flod i
Queensland i ö. Australien, uppstår genom förening av
Mackenzie och Dawson River, gör en båge åt n.
och mynnar i Keppel Bay; segelbar för
oceangående fartyg till Rockhampton.
Fitzroy River [fifsråi rivv’a], flod i n.
Väst-australien, mynnar i King Sound; c:a 550 km
lång, segelbar 160 km.
Fitzwilliam Virginal Book [fitsQihjam va^inal
bokk’], den mest betydande samlingen av
pianomusik (virginalmusik), från drottning Elisabets tid
i England (felaktigt kallad Drottning Elisabets
virginalbok). Boken är skriven o. 1625 och
befinner sig i Fitzwilliammuseet i Cambridge, efter
vilket den fått namn. Den är utg. 1897 av
Fuller-Maitland och Barclay Squire.
Fiume [-o’-] (ital.), kroat. Rjeka, stad i n.v.
Jugoslavien, belägen mellan karstplatån och
Fiume-viken, den innersta delen av Quarneroviken av
Adriatiska havet, 60 km s.ö. om Trieste; 53,401
inv. (1936; 5,132 1776, 17,884 1869), därav ung.
2/3 italienare. F. växte upp vid det romerska
kastellet Tersa’tica, kallades under medeltiden
Fa-num sancti Viti ad flumen — roten till dess nuv.
namn •—- och kom efter växlande öden 1471
genom köp till kejsar Fredrik III av dynastien
Habsburg. Inom den habsburgska monarkien
tillhörde det från 1799 mestadels kungariket Ungern
men behöll därinom en viss särställning. Det
kom under tiden efter i:a världskriget i
förgrunden som föremål för en av de mest svårlösta
tvistefrågorna i samband med fredsslutet. I den
överenskommelse i London, varigenom Italien i
maj 1915 förband sig att ingripa i kriget, lovade
England, Ryssland och Frankrike, att italienarna
i freden skulle erhålla bl.a. huvuddelarna av
Ist-rien och Dalmatien, däremot icke F.; över denna
stad gick kroaternas naturliga utfartsväg till
havet, och den tänktes förenad med den stat, som
kroaterna komme att tillhöra. Vid
Versailles-kongressen underkände Wilson helt denna
överenskommelse. Enl. den av honom i april 1919
föreslagna s.k. Wilsonlinjen skulle Italien endast
erhålla v. delen av Istrien, medan ö. Istrien och
Dalmatien skulle tillfalla Jugoslavien. Italien åter
begärde de landområden, som utlovats i London
1915; därutöver och med tiden som
kompensation för Dalmatien krävde Italien staden F., som
huvudsaki. var befolkad av italienare. I Italien
stöddes detta krav av en ivrigt nationalistisk
folkmening. Då staden F. omgavs av en
kompakt jugoslavisk landsbygd, ställde sig Wilson
avvisande härtill men gick med på att F.
innanför Jugoslavien erhöll en viss autonomi. Ett
kompromissförslag framfördes i maj av Tardieu:
ö. Istrien med F. skulle bilda en buffertstat
under Nat. förb:s uppsikt. Medan förhandlingarna
härom pågingo, trängde en italiensk friskara
under G. d’Annunzio i sept. 1919 in i F. Av de dit
förlagda allierade trupperna anslöto sig en del
italienare till friskaran, övriga utrymde staden,
vars anslutning till Italien proklamerades;
d’An-nunzio trädde i spetsen för en provisorisk
regering. Den italienska regeringen tog officiellt
avstånd från kuppen och förklarade F. i — en dock
blott formell — blockad. Den fortsatte
förhandlingarna med England och Frankrike om frågans
lösning, och nya kompromissförslag, allt
förmånligare för Italien, framfördes. I dec. 1919
föreslogs autonomi för den italienska staden F. inom
den tilltänkta buffertstatens ram; i jan. 1920
uppgavs tanken på en buffertstat, och man föreslog,
att området skulle delas mellan Italien och
Jugoslavien, som bl.a. skulle erhålla det med staden
F. sammanhängande Susak, samt att en fristat
F. skulle upprättas, omfattande endast själva
staden och en smal kustremsa v. därom fram til
italienska gränsen. Wilson motsatte sig ivrigt
dessa kompromisser, men efter demokraternas
valnederlag i USA slöto Jugoslavien och Italien
i nov. 1920 i Rapallo direkt en överenskommelse,
som nära motsvarade januarikompromissen. I
huvudsak var lösningen till Italiens favör. I F.
hade emellertid d’Annunzio redan i sept. s.å.
förklarat F. som en suverän stat (”Italienska
re-gentskapet Quarnero”) och gett denna en
kor-porativ författning, säkerligen mellankrigstidens
första författning av denna typ. Nu motsatte han
sig Rapalloöverenskommelsen. Den italienska
regeringen ingrep emellertid mot honom. Han lät
22/i2 s.å. fristaten förklara Italien krig, och vissa
strider följde, men inom kort var F. i italienska
händer. Fristaden F. organiserades enl.
Rapallo-fördragets (d.v.s. januarikompromissens)
bestämmelser. Dess historia blev kort men fylld av inre
oro, som dels berodde på partimotsättningar
mellan de moderata autonomisterna och fascisterna,
vilka ville ansluta F. till Italien och företogo
kupper där, dels på fristadens betryckta
ekonomiska läge, betingat av dess skilsmässa från sitt
naturliga uppland. Icke heller var tvistefrågan
mellan Italien och Jugoslavien definitivt löst, då
fristadens östgräns i Rapalloöverenskommelsen
ej fixerats. Nya förhandlingar och
överenskommelser följde, och frågan löstes slutgiltigt genom
en traktat i Rom 27/i 1924. Jugoslaverna erhöllo
vissa särrättigheter i F. och likaså några för
deras handel särsk. viktiga punkter i dess ö. delar,
medan fristadens område eljest tilldelades Italien.
I mars s.å. inkorporerades F. i Italien. — Under
2:a världskriget skadades i sht stadens
hamnområde svårt av jugoslavisk art.-eld hösten 1943.
Efter häftiga strider även inne i själva staden
erövrades den från tyskarna av allierade trupper
i början av maj 1945. Genom freden i Paris
1947 överlämnades F. till Jugoslavien. — Den
äldre, oregelbundna stadsdelen med katedralen
från 1377 ligger amfiteatraliskt invid de vita
kalkstensbranterna, medan de modernare kvarteren
— 845 —
— 846 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
