Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjäder - 2. Zoologi - Fjäderarbete, fjädringsarbete - Fjäderboll - Fjäderborst - Fjäderbuske - Fjäderdosa, fjäderhus - Fjäderfä - Fjäderfäavel - Fjäderfäavelsföreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄDERARBETE
Fig. 4. Fjäderfält och nakna
fält hos tupp, a buksidan,
b ryggsidan.
bifjädrar. F j
ä-d e r b o r s t äro
hårlika bildningar
med endast några
få strålar i spetsen.
Endast hos strutsar
och pingviner äro
f. jämnt fördelade
över hela kroppen,
hos övriga former
sitta de i fält, s.k.
fjäderfält, mellan
vilka finnas nakna
partier (fig. 4). F:s
färg är beroende
dels av i
särskilda celler
förekom
mande färgämnen (svart, rött och gult), dels
av det översta cellagrets utbildning.
Metallglansen på vissa f. uppstår således i form av
interfe-rensfärger, därigenom att f:s yttersta cellager
utgöres av tunna, starkt ljusbrytande celler. — F.
fällas en gång varje år, vanl. om hösten
(rugg-ning). Hos vissa former fällas om våren f:s kanter
(brämfällning), varvid parningsdräktens starkare
och klarare färger framkomma (se Fåglar). H.Bn.
Fjäderarbete, fjädringsarbete, tekn., se
Fjädring.
Fjäderboll, halvklotformig boll (2,5—3 cm diam.)
med en kärna av kork, beklädd med skinn. I den
plana ytans ytterkant äro 14—16 6 å 7 cm långa
fjädrar instuckna. F. användes bl.a. i badminton*.
Fjäderborst, zool., se Fjäder.
Fjäderbuske, en stor, yvig plym- el. fjäderknippa,
vilken fästes på en (numera endast militär)
huvudbonad. F., som numera i Sverige bäres endast
av
generalstabsofficerare och av konungens
adjutanter till parad,
var förr vida
allmännare och brukades av
hela trupper och
korporationer; den
härstammar trol. från den
medeltida
hjälmbusken, som ofta bestod
av jättelånga plymer.
F., p a n a s c h, hade
åtm. under 1600-talet,
nästan symbolisk
betydelse som ett
äretecken (”fjädern i min
hatt”). Typiska äro
hos vissa italienska
soldater, bersaglieri, f.
av tuppfjädrar. — F.
sattes förr ofta även
som prydnad på
häs
tarnas seldon och på de stora praktvagnarna, särsk.
vid fest- och paradtillfällen, och har bibehållit sig
som prydnad vid kungl. galakorteger samt i
be-gravningsståten även i det borgerliga livet, ävenså
i cirkushästens klassiska utrustning. F. tillhörde
även, särsk. under barocken och rokokon,
sängtakets utsmyckning. I.
Fjäderdosa, fjäderhus, cylindrisk
metalldosa, som i urverk omger drivfjädern och hindrar
Carl Gustaf Wrangel med
fjäderbuske i hatten.
Målning av D. K. Ehrenstrahl,
1652. Detalj. — Se även
bild vid Epålett.
denna att spännas ut för långt. För att en fjäder
skall kunna dras upp ett maximalt antal varv,
bör den uppta dosans halva volym.
Fjäderfä, gemensam benämning på
domesticera-de höns- och simfåglar.
Fjäderfäavel. Tamfjäderfän ha förekommit i
Sverige sedan urminnes tider, aveln har emellertid
först under förra årh. börjat bli föremål för någon
större uppmärksamhet. Gåsaveln är äldst och
synes ha idkats redan under stenåldern, hönsaveln
från tiden omkr. Kr.f.; ank- och kalkonaveln äro
däremot av betydligt yngre datum. På 1840-talet
ökades intresset för fjäderfäskötseln, och under de
närmast följande decennierna förbättrades
djurmaterialet genom import av fjäderfän, spec. höns. Efter
1860 började man intressera sig för odling av
rasrena djur och därmed för ordnad f. Den första
föreningen för f:s främjande bildades i Stockholm
1884, och den första fjäderfäutställningen hölls i
Stockholm 1885. Vid denna tidpunkt började också
A. Lagergren sitt förtjänstfulla arbete på f:s
område, dels genom anläggandet av egen
mönsterhönsgård, dels genom utgivandet av tidskr. och
böcker rörande fjäderfäskötseln över huvud. 1898
bildades Sveriges (allmänna)
fjäderfä-a ve 1 s fö ren ing, som åtnjuter statsanslag sedan
1904. Genom denna förenings verksamhet har f.
förts framåt och blivit en lönande binäring.
Föreningens verksamhet rörande aveln omfattar
propaganda för odling av rasrena fjäderfän, vilket
sker genom en upplysningsverksamhet, omfattande
kurser, föredrag, utgivandet av tidskr. och annan
litteratur ävensom anordnandet av tävlingar,
utställningar och värpkontroll samt premiering.
Dessutom verkar föreningen för framställning av
förstklassiga avelsägg och avelsdjur genom en
avels-centraverksamhet. Slutl. bör nämnas, att ett
energiskt arbete till f:s främjande har utförts av många
enskilda personer, särsk. genom produktion och
försäljning av prima avelsägg och djur. Resultatet
därav har blivit, att man ganska allmänt börjat
inse betydelsen av att hålla prima djur som en av
de första förutsättningarna för uppnående av en
god räntabilitet av denna näringsgren. — Samtidigt
som tillbörlig hänsyn tages till de yttre
rasegenskaperna vid f., i syfte att uppehålla största möjliga
jämnhet inom resp, raser, lägges allt större vikt
vid djurens produktion och livskraft m.fl. från
ekonomisk synpunkt viktiga egenskaper. F. är den
mest utbredda av all husdjursavel och av stor
betydelse som binäring i hela Sverige. S.k.
sports-avel, d.v.s. med huvudvikten lagd vid kroppsform
och fjäderfärg m.fl. yttre karaktärer hos djuren,
synes vid avelsarbetet få en allt mera underordnad
betydelse till förmån för egenskaper, som betrygga
ett gott ekonomiskt resultat. N.O.
Fjäderfäavelsföreningar. Sveriges
fjäder-f äavelsförening (SFF), intill 1931 kallad
Sveriges allmänna fjäderfäavelsförening (SAFF),
bildades 1898 och har f.n. 15,000 medl. I varje län
har föreningen underavd., Malmöhus läns f.,
Kristianstad läns f. etc. Den åtnjuter statsanslag
sedan 1904, dess länsföreningar erhålla anslag från
resp, hushållningssällskap. Jfr Fjäderfäavel. —
övriga föreningar äro Svenska fjäderfäo
d-lareklubben och Sveriges fjäderfä-
— 863 -
— 864 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
