Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flagga el. flagg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLAGGA
Svenskt amiralsskepp (antagl. Klas Kristersson Horns)
från mitten av 1500-talet med ”bulsaner” (vimplar) och
”ståndare” (flaggor). Liksom de på land brukade
fälttecknen voro de dåtida svenska skeppens flaggor
randiga, och sådana förekommo ännu under Gustav II
Adolfs tid. Detalj av akvarell i en handskrift av R. van
Deventer 1585. Det kgl. Bibi., Köpenhamn.
Sverige och därunder lydande provinsers färger
på sina fartyg, som de funne bäst skicka sig
med själva stadens vapen och kännemärke”; de
fingo också bruka f. med gult kors men ”icke
med spetsar” utan ”fyrkantiga och jämnt avskurna”.
Den blå och gula korsflaggan återgår på ett
medeltida korsbaner, av allt att döma
tillkommet under Karl Knutsson Bondes regeringstid
vid 1400-talets mitt. Detta korsbaner var ett
kungligt värdighetstecken och användes som sådant
ännu av Gustav Vasa och hans söner. Under
Erik XIV:s tid brukades det i form av en
vimpel, ”bulsan”, som ”fälttecken till sjöss”, d.v.s.
som bevis på uppdrag att utöva konungens befäl.
På denna väg kom det kungl. baneret i alltmera
vidgat bruk även på konungens skepp, d.v.s.
örlogsflottan. Ännu under Gustav II Adolfs
regering uppträdde dock svenska örlogsskepp med
traditionellt randiga f. (se fig.). Vid 1600-talets
mitt var emellertid den tretungade blågula
korsflaggan en vedertagen symbol för den svenska
staten, ”vår och rikets f.”. Den förblev så till
1815, då en för Sverige och Norge gemensam
örlogsflagga tillkom som tecken för de förenade
rikenas gemensamma försvar. Den utgjordes av
den svenska statliga f., där det övre, blå fältet
vid stången var ersatt av ett rött fält med diagonalt
vitt kors, det äldre unionsmärket. Som
handelsflagga förde båda länderna den svenska.
1821 införde Norge en rent norsk f. (röd, belagd
med vitkantat, blått kors). 1844 erhöll det egen
örlogsflagga, och handelsflaggorna bestämdes vara
vartdera rikets särskilda f., båda i övre, inre
fältet försedda med ett nytt unionsmärke, som
bildades genom en symmetrisk
sammanställning av de till båda rikenas f. hörande
färgerna. Det som konstituerade örlogsflaggan var
unionsmärket — icke de tre tungorna —,
något; som vid stiftandet av nu gällande flagglag
av 1906 hade fallit i glömska, förmodligen därför
att unionsmärket senare på 1800-talet hade fått
plats även i den tvärskurna, privata f. 1899
avlägsnades unionsmärket ur den norska f., medan
det behölls i den svenska till unionsupplösningen
1905. — Färg och proportioner ha växlat alltefter
modet. Numera finnas bestämmelser även härför
(se nedan).
De tre tungorna äro en svensk symbol och
brukades så på arméns flottas helblåa dukar 1761—
.1813; senare upptogs denna svenska symbol även
av andra länder. Enl. tid efter annan utfärdade
bestämmelser skulle på vissa fartyg och byggna
der, tillhörande post-, tull- och lotsverken samt
Statens järnvägar, föras tretungad (från 1897
två-tungad) f. med i mitten av det gula korset ett vitt
fält, på vilket i guld- el. bronsfärg var anbragt:
för postverket (fr. 1844) ett posthorn med kungl.
krona över, för tullverket (fr. 1844) ett T med
kungl. krona över, för Statens järnvägar (fr. 1858)
ett lokomotiv, 1897 ersatt med ett bevingat hjul
med kungl. krona över, samt för lotsverket (fr.
1881) ett ankare med stjärna över.
I privilegier 1786 erhöll Västindiska kompaniet
rätt att föra Kronans f. i västindiska farvatten,
då ej något örlogsskepp där vore närvarande.
Eljest var det först 1832, som i Sverige f.f.g.
lämnades tillåtelse att på enskilda fartyg föra den
tretungade f., i det att Svenska segelsällskapet då
erhöll tillstånd att föra dyl. f. med en vit ruta
i det gula korsets mitt samt i denna ruta ett
gyllene O med furstlig krona, vilken 1878
ändrades till kunglig. 1893 fick även Göteborgs
segelsällskap tillåtelse att föra den tretungade f. med
vit ruta i det gula korset samt i den vita rutan
bokstäverna GSS, gyllene och med en gyllene,
femuddig stjärna över. Rättigheten för dessa
segelsällskap att föra tretungad f. bortföll emellertid
genom flagglagen 1906 (se nedan).
Tvåtungad svensk f. (d.v.s. utan gul tunga) har
förts av Ostindiska kompaniets skepp och
direktörer, men bruket av den var olagligt och
beivrades. Betr, enskilda personer tillhöriga fartyg, som
kontraherats att för postverkets räkning föra post,
bestämde k.br. Vs 1838, att de fingo föra svensk
f. med två tungor.
Då den blågula korsflaggan icke längre var
reserverad för kungliga personer, uppstod behovet
av en ny kungsflagga. Denna utformades
förmodligen redan under karolinsk tid och består av
en tretungad f., i vars mitt vapen på vitt fält
insatts (se vidare nedan).
I enlighet med bruket i de franska
revolutionshärarna infördes 1819 bruket av f. som fana i
den svenska krigsmakten.
7/s 1897 hade åtskilliga nya bestämmelser ang.
svenska f:s förande på Statens fartyg och
byggnader utfärdats, varigenom bl.a. stadgats, att vid
sidan av den tretungade f., som skulle reserveras
som örlogs- (och kungl.) f., skulle finnas en annan
statsflagga, utan gul tunga, vilken skulle
föras på sådana Statens fartyg och byggnader,
som icke borde föra örlogsflagga. Dessa
bestämmelser upphävdes genom flagglagen 1906.
Nu gällande lag ang. rikets flagga 22/«
1906, som innehåller noggranna bestämmelser om
f:s form och färg m.m., innehåller visserligen icke
något uttryck om ”Sveriges nationalflagga” men
stadgar, att svenska flaggan skall vara
”blå med gult kors”. Korset skall dela f. i fyra
rätvinkliga, lika höga fält (ang. f:s proportioner
— 907 —
— 908 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
