- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 9. Exlibris - Fonolit /
929-930

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flau - Flaubert, Gustave

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FLAUBERT

Del av en sida i Flatöboken. Initialen visar Olav den
heliges död i slaget vid Stiklastad 1030.

varu- el. fondmarknad: matt, trög, med ringa
omsättning; om handelsvara: med ringa el. ingen
efterfrågan; i bildlig användning: olustig o.d., om
stämning; fotogr., om negativ bild: kraftlös, svag.

Flaubert [flåbä’r], G u s t a v e, fransk författare
(1821—80). F. föddes och växte upp i Rouen, där
fadern var en ansedd läkare, och kom 18-årig
till Paris för juridiska studier. F., som varken
älskade Paris el. juridiken utan i stället
litteraturen, flyttade 1846 till familjegodset Croisset, där
han levde ett med åren alltmer utpräglat litterärt
klosterliv, avbrutet endast av ett par resor till
Orienten (1849) och till Tunis (1858) samt av åtskilliga
besök i Paris, där han stod i kontakt med ledande
litterära personligheter, i början av sin bana
Sainte-Beuve och Gautier, senare bl.a. Daudet, bröderna
Goncourt, Maupassant och Zola. F:s tidigaste
litterära försök stodo i romantikens tecken, men efter
en kris avlägsnade han sig från denna. I sin
debutroman ”Madame Bovary” (1857; sv. övers. 1883),
som föranledde ett sedlighetsåtal, varvid F.
frikändes, har F. en uppgörelse med romantiken inom sig
själv. Fru Bovary, vars fantasiliv fått sin inriktning
genom läsning av romantisk diktning, avskyr
vardagen och flyr undan verkligheten in i drömmerier
och ansvarslösa erotiska äventyr. Desillusionerad
begår hon självmord. Efter denna samtidsroman
följde en historisk roman med ämne från livet i det
antika Kartago, ”Salammbö” (1862; sv. övers. 1885).
Romantikern F:s dröm om Orienten, typisk för hans
generation, går här hand 1 hand med en
vetenskapligt noggrann realism i framställningen, som

byggde på djupgående historiska och topografiska
studier. I ”L’éducation sentimentale, histoire d’un
jeune homme” (1869) vände sig F. åter till
samtiden. Romanen innehåller minnen från hans
egen ungdomstid och tecknar utvecklingen till en
allt djupare desillusion; det är främst erotiken,
som avslöjas som en illusion. F:s temperament,
som alltid haft en dragning åt melankoli,
förmörkades efter 1870 alltmer. Med okuvlig energi
fortsatte han emellertid sitt författarskap. 1874 utkom
”La tentation de S:t Antoine”, frukten av
decenniers arbete; särsk. hade han här fördjupat sig i
filosofiens och teologiens historia. I praktfulla och
ohyggliga visioner dra alla sinnets och tankens
lockelser förbi öknens asket, och deras intighet
avslöjas. — I ”Trois contes” (1877) ingå
samtidsbe-rättelsen ”Un cæur simple” (sv. övers. 1919), som
handlar om en normandisk bondkvinna, ”La
lé-gende de Saint-Julien 1’hospitalier”, en
medeltids-legend, och ”Hérodias”, som med bibliskt motiv
är i mindre format en pendang till ”Salammbö”.
Sina sista år ägnade F. åt en stort upplagd roman,
”Bouvard et Pécuchet”, som ofullbordad utgavs
efter F:s död (1881). Den var en stridsskrift mot
den borgerliga enfalden, samtidigt som den
uttryckte F:s illusionsfria syn på vetenskaperna.
Liksom en del av F:s historiska romaner tynges denna
skildring av alltför stor stoffrikedom.

F. levde under övergången mellan romantik och
naturalism, vilket avspeglas i hans karaktär och
hans verk. Djupast i hans natur låg romantiken,
som han emellertid medvetet bekämpade; de två
tendenserna hållas därigenom i balans. I protest
mot romantikens subjektivism hävdade F., att
litteraturen skall vara opersonlig (impersonelle).
Författaren får aldrig själv visa sig el. blotta sig i
sitt verk; romankonsten skall vara objektiv. På
denna punkt gå F:s strävanden parallellt med ten-

Gustave Flaubert.

SU 9. — 020 —

30 — Red. avsl. 19/io 48.

— 930 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Aug 28 11:39:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-9/0579.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free