Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fletcher, Constance - Fletcher, Joseph Smith - Fletcher, John - Fletcher, Inglis - Flett, Sir John - Flettner, Peter - Flettner, Anton - Fleur de lis - Fleure, Herbert John - Fleuriais - Fleuriste - Fleuron, Svend - Fleurs du mal, Les - Fleurus - Fleury, Claude - de Fleury, André Hercule
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLETCHER
”The light that railed” (1903), en dramatisering
av R. Kiplings roman med samma namn. Hon
gjorde sig även känd som en kunnig, spirituell
och självständig litteraturkritiker med bidrag i
”The Times Literary Supplement” 1902—10. I
hennes på sin tid berömda slott i Venedig, 1930
inköpt av italienska staten, uppehöllo sig gärna
bl.a. Robert Browning, John Addington Symonds
och Henry James. F. utgav sina böcker under
pseud. G. F 1 e m i n g. E.
Fletcher [flec’a], Joseph Smith, engelsk
författare (1863—1935). F. skrev poesi (”Collected
verse”, 1931), biografier, topografiska
beskrivningar, historiska och moderna romaner och noveller
(”When Charles the First was king”, 1894, ”I’d
venture all for thee!”, 1913), skådespel och
detektivberättelser. F. har lämnat en rad bidrag till
studiet av Yorkshires historia (”A picturesque
his-tory of Yorkshire”, 3 bd, 1899—I9°I, ”A book about
Yorkshire”, 1908, ”The cistercians in Yorkshire”,
1919). För sina över hundra detektivromaner
(övers, till skilda språk, bl.a. svenska) använde F.
gärna sina historiska och arkeologiska kunskaper,
ss. i ”The middle Temple murder” (1918). E.
Fletcher [flec’a], John Gould, amerikansk
författare (f. 1886). Efter univ.-studier reste F.
i Europa 1908—14, var i hemlandet till 1916, då
han slog sig ned i London. Där vistades han
till 1933, då han återvände till USA. F., som
tog intryck av och anslöt sig till imagisterna,
har sedan debuten 1913 med diktsaml. ”The
dominant city” publicerat en lång rad diktböcker
(”Selected poems”, 1938, ”The burning
moun-tain”, 1946), ett versepos om sin födelsestat (”The
epic of Arkansas”, 1936) och några prosaböcker:
”Paul Gauguin” (1921), ”Some American poets”
(s.å.), ”The two frontiers: a study in national
psychology” (1930), ”Life is my song” (1937), en
självbiogr., och ”Arkansas” (1947), ett historiskt
arbete. E.
Fletcher [flec’a], I n g 1 i s, amerikansk
författarinna, f. Clark (f. 1888). F. framträdde först
med ett par skildringar från våra dagars Afrika,
”White leopard” (1931) och ”Red jasmine” (1932;
sv. övers. ”Förtrollad jord”, 1942), som handlar
om en engelsk societetsdams upplevelser i det
inre av Afrika, men vann internationell
popularitet med en serie romaner, kännetecknade av bred
miljöskildring och romantiska händelseförlopp,
med motiv från sin släkts hemstat, North
Carolina, vars på starka motsättningar i fråga om
raser och religiösa riktningar rika historia hon
blivit väl förtrogen med genom ingående
arkivstudier och de berättelser ur det förgångna, som
hennes farfader förmedlat (”Raleigh’s Eden”, 1940,
sv. övers. ”Så föddes en nation”, 1941; ”Men of
Albemarle”, 1942, sv. övers. ”Frihetens
kavaljerer”, 1943; ”Lusty wind for Carolina”, 1944, sv.
övers. 1945; ”Toil of the brave”, 1946, sv. övers.
”De tappres ära”, 1948). E.
Fiett, Sir John Smith, engelsk geolog (1869
•—1947), doc. i petrografi vid Edinburghs univ.,
fick 1901 anställning vid Geological Survey of
Great Britain, blev 1911 chef för Skottlands
geologiska undersökning. F. intog 1920—35 en
ledande ställning inom brittisk geologi som dir. för
Geological Survey and Museum i London.
Flettner, Peter, konstnär, se Flötner.
Flettner, Anton, tysk ingenjör (f. 1885),
uppfinnare av flettnerroder (se Roder) och
rotorfartyg*.
Fleur de lis [flö’r da liz] (fra.), her., se Fransk
lilja.
Fleure [flö’r], Herbert John, engelsk
antropolog och geograf (f. 1877), prof, i geografi
i Manchester 1930—44, dessförinnan i zoologi,
geografi och antropologi (från 1910). Bland F:s
skrifter märkas ”Human geography in Western
Europé” (1918), ”Peoples of Europé” (1922),
”Ra-ces of England and Wales” (1923), ”The races
of mankind” (1927), ”The corridors of time” (8 bd,
1927—33; jämte H. Peake) och ”French life and
its problems” (1943).
Fleuriais [flörr’ie], se Avståndsmätning, sp. 967.
Fleuriste [flörist’] (fra.), se Flörist.
Fleuron [flöråq’], S v e n d, dansk officer och
författare (1874—1947), utg. en lång rad
naturbe-skrivande böcker och djurromaner i amerikansk
stil. Hans äldsta arbete är ”Jagtbreve” (1906),
hans största ”Kalv og Dyrehaven” (1912—20).
De flesta av F :s skrifter finnas övers, till svenska.
Fleurs du mal, L e s F. [le flö’r dy mall’],
diktsaml. av Baudelaire*.
Fleurus [flöry’s], industri- och kolgruvsamhälle
i prov. Hainaut i Belgien, 40 km s. om Bryssel;
6,699 inv. (1939). — Platåerna vid F. ha ett
strategiskt viktigt läge vid stranden av Sambre och
ha vid flera tillfällen varit skådeplatsen för
större slag. 1622 besegrade Ernst av Mansfeld,
protestantisk härförare under 30-åriga krigets
första skede, en spansk här, ledd av Cördoba,
och lyckades därigenom undsätta Generalstaterna.
1690 segrade den franske marskalken
Luxem-bourg över greve Waldeck, som anförde den
holländska kåren av Augsburgsförbundets styrkor i
kriget mot Ludvig XIV. Mest bekant är slaget
vid F. 26/« 1794, då Jourdan besegrade den
österrikiske härföraren hertigen av Koburg och
därmed möjliggjorde, att de franska
revolutionsar-méerna kunde besätta Belgien. BaO.
Fleury [flöri’], C 1 a u d e, fransk katolsk teolog
(tidigare jurist) (1640—1723), anställd vid hovet för
de kungl. barnens uppfostran, 1716—22 biktfader
hos Ludvig XV. F:s förnämsta arbete är ”Histoire
ecclésiastique” (fram till 1414; 20 bd, 1691—1720,
forts, av C. Fabre och A. Lacroix), vars gallikanska
tendens förskaffade F. konflikter med bl.a.
jesuiterna. — Litt.: F. Gaquère, ”La vie et les æuvres
de C. F.” (1925).
de Fleury [da flöri’], André Hercule, fransk
kardinal och statsman (1653—1743). Son av en
skatteuppbördsman i Lodève inträdde F. vid unga
år i det andliga ståndet, gjorde karriär vid hovet
under kardinal de Bonzis beskydd och blev 1698
biskop av Fréjus. 1714 utsågs han till lärare för
den unge tronföljaren, som följ, år blev konung
Ludvig XV. Smidig och älskvärd tillvann sig F.
stort inflytande över sin lärjunge, spelade under
den tid, då hertigen av Bourbon var
premiärminister, även en politisk roll och bidrog 1726 till
dennes fall. S.å. kardinal blev F. nu Frankrikes
egentlige styresman. Under hans försiktiga ledning
hämtade sig landet efter de kraftuttömrnande krigen
— 955 —
— 956 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
