Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Florens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLORENS
valuta. Firman Peruzzi hade 1300 tio utländska
bankfilialer; Cosimo de’ Medici var Europas
ledande bankir. De florentinska finansmännen
spekulerade främst i politik: Edvard III:s krig och
Edvard IV:s troninkräktning finansierades av dem.
Denna industriella utveckling bröt sönder de
äldre, vid skråna bundna tillverkningssätten.
Hus-hållningssystemet fick en kapitalistisk prägel;
ylleindustriens manufakturer och hemindustri
skapade ett stort proletariat. Under 1300-talet är
tendensen till driftskoncentration tydlig. Den starkt
differentierade sociala strukturen ger förklaring
till de tvära politiska kastningar, som äro
karakteristiska för F:s historia. I karolingisk tid lydande
under markgrevskapet Toscana lyckades staden
i början av 1100-talet göra sig till en självständig
stadskommun, med ett råd, valt av adeln.
Visserligen gjorde sig kejsarmakten åter gällande
under Fredrik Barbarossa, som insatte en podestä
i stadsstatens styrelse, men adelssläkterna,
invecklade i ständiga partifejder, innehade den verkliga
politiska ledningen, tills under 1200-talet det högre
borgerskapet, mäktigt genom sin
affärsverksamhet och sina självständiga militära organisationer,
genom en blodig kamp tilltvang sig allt större
inflytande. 1282 togo de högre skråna,
representerande de ledande handels-, industri- och
finansfamiljerna, makten i rådet. Efter en revolution,
ledd av Giano della Bella, antogs 1293 en
författning (Ordinamento di giustizia), som konsoliderade
de stora industriidkarnas makt och som betecknade
en borgerskapets diktatur. Feodaladeln utestängdes
från aktiva medborgerliga rättigheter; endast
borgare, inskrivna i ett skrå, fingo inneha ämbete.
Adelsmän straffades dubbelt så hårt som borgare,
deras befästade hus nedrevos. Samtidigt skärptes
genom lagstiftning arbetarnas ekonomiska
beroende av industrimännen. Visserligen inträdde
under några år en reaktion, men denna knäcktes
1302, och därmed bröts den gamla adelns makt
definitivt. Det var då Dante och hans
partivänner fördrevos. — Under 1300-talets förra del
beräknas F. ha haft c:a 100,000 inv.
Industrimännen hade stort intresse av att skaffa F. en
hamnstad. Trots häftiga strider lyckades detta
ej förrän 1406 genom Pisas erövring. — Den
sociala motsättningen mellan storföretagarna och
de lägre befolkningsskikten blev under 1300-talet
allt starkare. Denna motsättning kom nu att
prägla det politiska livet; den tog sig uttryck i
striden mellan de högre skråna (popolo grassd) och
de lägre {popolo minutd), vilka tilltvungo sig plats
i rådet, signoria, 1343, sedan under ett år Gautier
de Brienne, hertig av Aten, tack vare den sociala
osäkerheten innehaft makten som tyrann. Den
faktiska makten låg dock hos företagaroligarkien,
som behärskade valen. Kring seklets mitt
skakades oligarkiens ställning genom kriser i
näringslivet, beroende på de stora bankirhusen Bardis
och Peruzzis bankrutt genom Edvard III:s
be-talningsinställelse och på arbetslönernas enorma
stegring genom digerdödens härjningar. Den
demokratiska oppositionen, från 1370-talet ledd av
bankirfamiljen Medici, ökade i styrka, och 1378
lyckades de utanför skråna stående arbetarna en
tid rycka till sig makten {tumulto dei ciompi).
Detta svetsade ihop oligarkerna. Varje
samman
komst mellan textilarbetarna förbjöds; deras roll
i F:s politik är därmed utspelad. De lägre skrånas
opposition fortsatte; den leddes i början av
1400-talet av Giovanni de’ Medici, och de kommo
definitivt till makten under dennes son Cosimo 1434.
Under hans tid och över huvud under 1400-talet
upplevde F. sin kulturella storhetstid; samtidigt
började emellertid dess handelsställning bli
mindre säker på gr. av den frambrytande
merkanti-lismen och den orientaliska marknadens minskade
betydelse. Cosimo innehade intet ämbete men
behärskade suveränt sitt parti och lyckades därmed
grunda en maktställning så stark, att F:s historia
under de närmaste 300 åren är på det närmaste
knuten till hans släkt (se de’ Medici). Dock var
ättens maktställning ej utan avbrott; o. 1500 hade
F. sålunda skiftande öden; då inföll Savonarolas*
kortvariga men mångomtalade herravälde i F.;
1502—-12 och 1528—30 styrde P. Soderini som
gonfaloniere, och även andra styrelseformer
försöktes. Från 1530 behärskades emellertid F. av
medl. av huset Medici som ärftliga hertigar, efter
1569 som storhertigar av Toscana*. När huset
Medici 1737 utdog, övergick F. med Toscana till
huset Lothringen. 1865—71 var det Italiens
huvudstad. Sistn. år var folkmängden 168,000.
Jordbävningar hemsökte F. 1895, men sin svåraste
hemsökelse hade det under 2:a världskriget. Den
allierade flygbombningens huvudmål var
bangårds-området, som förstördes. Efter långa och häftiga
strider var F. helt i de allierades händer n/s 1944.
Ehuru tyskarna hårdnackat höllo n. sidan, ha de
stora kulturminnesmärkena, vilka nästan alla ligga
här, förblivit praktiskt taget oskadade. Denna
lyckliga omständighet får framför allt tillskrivas
de allierade truppernas behärskade uppträdande —
tryckta förteckningar hade utdelats bland dem
över kulturminnesmärken, vilka om möjligt borde
skonas. Att skadegörelsen på sina håll i staden
blev så stor, är huvudsaki. en följd av
systematisk tysk förstörelse. Av broarna sprängdes
sålunda alla utom den trånga Ponte Vecchio; men
de tätt bebyggda kvarteren närmast dess båda
landfästen, tillhörande stadens äldsta delar,
ödelädes. Borgo San Jacopo med sin karakteristiska
medeltida höghusbebyggelse utmed s.
Arno-stran-den är sålunda helt i grus. Den långa korridor,
som över Ponte Vecchio förenade Uffizierna med
Palazzo Pitti, blev i hela sin längd svårt skadad
och på c:a 200 m totalt förstörd. Bland förstörda
kulturminnesmärken på s. Arno-sidan kunna
nämnas Casa di Macchiavelli, Casa del Giambologna
och Casa del Torre de’ Bardi samt Biblioteca della
Columbaria, varifrån dock större delen av de
dyrbara handskrift- och inkunabelsaml. räddats. På
nordsidan blev förödelsen svårast i trakten kring
Via Por Santa Maria, Ponte Vecchios fortsättning.
Sålunda erhöllo Palazzo di Parte Guelfa, kyrkan
Santo Stefano och Loggia del Mercato Nuovo
svåra skador. Av stadens flyttbara konstskatter
hade det viktigaste blivit evakuerat.
I stadsplanen på n. Arno-sidan spåras alltjämt
tydligt det romerska castrum i det regelbundna
gatunätet innanför Via Tornabuoni, Via dei
Cer-retani, Via del Proconsolo och Via Porta Rossa.
De härtill anslutande medeltida delarna omslötos
efter 1172 med en mur, som även grep över på
— 991 —
— 992 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
