Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkpensionering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKPENSIONERING
säkring upptogs i Sverige genom en
riksdagsmotion 1884. Flera förslag utarbetades under de
följ, årtiondena, men först 1913 antog riksdagen
en lag om allmän pensionsförsäkring,
vilken trädde i kraft 1914. Denna var huvudsaki.
byggd på rena försäkringsprinciper, vilket hade
till följd, att pensionernas grundbelopp
(avgifts-pensionerna) för flertalet pensionärer blevo
mycket små. Helt obemedlade kunde visserligen få
pensionstillägg om högst 150 kr pr år, men trots
detta hade 1913 års beslut mera principiell än
praktisk betydelse. En principiell nyhet i förh.
till andra länder var, att försäkringen omfattade
hela befolkningen. På de flesta håll i världen
finns ännu i dag f. endast för industriarbetare el.
mindre bemedlade löntagare. — 1935 ersattes
pensionsförsäkringen med en ny lag, vilken fick
namnet folkpensioneringslagen, emedan
försäkringsprincipen spelade en mindre roll vid
dess utformning. Enl. denna, som trädde i kraft
1937, utgick dels en grundpension, som stod i
visst förhållande till de erlagda avgifterna (i
genomsnitt 75 kr pr år), dels en tilläggspension,
vilken fr.o.m. 1938 var dyrortsgrupperad i tre
ortsgrupper. Därtill kommo under krigsåren
dyr-tidstillägg och provisoriska förstärkningar.
Sammanlagt uppgingo pensionsförmånerna 1947 till
resp. 730, 872 och 1,032 kr för ensamstående person
i de olika ortsgrupperna. Från detta belopp drogs
hälften av den del av inkomsten, som översteg 200
kr (före 1942 voro avdragsreglerna strängare).
Trots förbättringarna kunde folkpensionen
enligt 1935 års lag endast i undantagsfall räcka
till att försörja en pensionär utan andra inkomster
än pensionen. Ännu 1947 hade c:a Vs av
folkpensionärerna understöd av fattigvården. Först
med 1946 års lag om folkpensionering,
som trädde i kraft Vi 1948, ha pensionerna gjorts
så stora, att de i flertalet fall kunna beräknas
vara tillräckliga för en knapp försörjning. Enl.
denna lag omfattar f. liksom tidigare hela folket.
Alla inom landet mantalsskrivna svenska
medborgare i åldern 17—65 år betala årliga
pensionsavgifter, såvida de ej redan ha f. på
gr. av varaktig oförmåga till arbete. (F. kan
erhållas redan vid fyllda 16 år.) Avgiften är för
ogift person 1 % av den taxerade inkomsten,
dock lägst 6 och högst 100 kr. Gift person
betalar med samma begränsning V2 °/o av makarnas
gemensamma inkomst. Avgifterna betalas tills,
med skatterna, av anställda således genom
löneavdrag. Rätten till pension och pensionens
storlek är numera helt oberoende av antalet inbetalda
avgifter, vilka snarare kunna betecknas som ett
slags proportionell skatt än som
försäkringsavgifter i vanlig mening.
F. handhas av ett centralt ämbetsverk, P e
n-sionsstyrelsen, samt av pensionsnämnder
(se sp. 1204) i kommunerna. Hos Pensionsstyrelsen
fördes t.o.m. 1946 ett kortregister över alla
svenska medborgare över 18 år, där avgifterna
bokfördes för varje person. Sedan sambandet mellan
avgiftsbetalning och pension upphört, har detta
register kunnat slopas, men i stället finnes nu en
omfattande maskinavdelning för den maskinella
utskrivningen av utbetalningsanvisningar.
Styrelsen består av en generaldirektör och 6 byråchefer,
varjämte i vissa frågor särskilda
pensions-sakkunniga skola rådfrågas. Sammanlagda
antalet anställda uppgår till c:a 400. Under
Pensionsstyrelsen lyder sedan 1938 även
sjukkasse-väsendet (se Sjukförsäkring).
Enl. den före 1935 gällande
pensionsförsäkringslagen skulle de som erlagt pensionsavgifter
erhålla individuell valuta (avgiftspension) för de
avgifter de erlagt. De erlagda pensionsavgifterna
samlades till en fond,
pensionsförsäkring s f o n d e n, där de gjordes räntebärande
för att tills, med den upplupna räntan användas
till bestridande av kostnaderna för
avgiftspensio-nerna. Vid tillkomsten av 1935 års
folkpensioneringslag uppgick denna fond i f o 1 k p e
n-sioneringsf onden. Enl. K.m:ts av
riksdagen 1936 godkända plan skulle denna fond
successivt växa till 1 milliard kr under
budgetåret 1951/52, varefter dess tillväxt skulle
upphöra. Detta beslut har emellertid senare ändrats
därhän, att kapitaliseringen upphörde från 3%
1939 och inflytande avgifter jämte
ränteavkast-ningen i sin helhet inlevereras till statsverket för
att bidraga till täckande av kostnaderna för f. Det
fonderade beloppet, som f.n. uppgår till 787 mkr,
är till största delen utlånat till kommuner för olika
byggnadsföretag. Den årliga fondräntan uppgår
till c:a 29 mkr. Frågan om placering av fondens
medel handlägges av särskilda, av K.m:t
förordnade pensionsfullmäktige, sju till antalet.
Varje kommun bildar i regel ett
pensions-distrikt, men det förekommer ganska ofta, att
större kommuner äro uppdelade på flera distrikt.
Sammanlagda antalet var 1947 2,620. I varje
pensionsdistrikt finns en pensionsnämnd,
som består av ordf, och högst 6 led., den förre
utsedd av länsstyrelsen på 4 år, de senare av
kommunen. Vid varje
pensionsnämndssamman-träde skall dessutom ett av Pensionsstyrelsens
c:a 80 ombud vara närvarande och bistå
nämnden med råd och anvisningar. Ombuden ha ej
rösträtt vid sammanträdena, men de ha rätt att
överklaga besluten hos Pensionsstyrelsen.
Pen-sionsnämndernas uppgift var före 1948 endast att
pröva den pensionssökandes rätt till pension och
fastställa hans inkomst. Numera skola de
dessutom bestämma pensionens storlek i flertalet fall,
vilket innebär, att deras befogenheter betydligt
utvidgats, medan Pensionsstyrelsens
arbetsuppgifter minskats. Ärenden rörande pension åt
sjuklingar och invalider, där medicinsk prövning är
nödvändig, skola dock fortfarande avgöras av
Pensionsstyrelsen.
F:s förmåner äro av fyra slag: allmän
ålderspension, invalidpension, sjukbidrag och
änkepension. Samtliga pensionsformer kunna på vissa
orter förhöjas genom bostadstillägg och särskilt
bostadstillägg. Pensionsförmån till gift man kan
i vissa fall förhöjas genom hustrutillägg. Blinda
få i regel blindtillägg. Till samtliga pensionärer
utgår 1948 dyrtidstillägg med 5 % av
full pension på billigaste ort för att kompensera
för pi ishöjningarna sedan lagens antagande 1946.
En utredning pågår (1948) ang. f:s anknytning
till ett särskilt levnadskostnadsindex för
folkpensionärer, varigenom pensionsbeloppen automatiskt
skulle anpassas efter förändringarna i prisnivån.
— 1203 —
— 1204 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
