Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och mitt bröd
stillar sorg och släcker nöd. —
Därför växer jag så glad
högst bland markens blom och blad”,
susar rågen.
Alla blommor höra på.
Åkern böljar mjukt som vågen,
ljusgrön än och blåklintblå.
I skrevan högst på klippan
har granen fattat rot,
där ännu icke trampat
spiksulad mänskofot.
Där klamrar hon sega rötter
kring den skrovliga sten,
den samme i vinterns snöstorm
som i glittrande vårsols sken.
Skageracks vågor rulla
allt från morgon till kväll,
och vita skummet ryker
mot klippans kala häll.
De vassa vindarna unna
ej grönskande granen ro ...
Men under yviga barren
reder ejdern sitt bo.
Hör vårt ord!
Högt i nord,
långt i tid och djupt i jord
går vår rot,
står vår fot,
därför stå vi stormen mot.
Vintrar snöga,
somrar dugga,
sekler skugga
för vårt öga;
molnet far,
mänskor födas
och förödas:
Vi stå kvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
