Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid strömmens strand stod en åldrig hägg
med yvigt fladdrande silverskägg.
I hundrade vårar han klätt sig i grönt
och vaggat fåglar och blommat skönt.
Nu var han gammal och kal i topp
med roten till hälften ur mullen ryckt opp.
Men runt omkring stod den unga park
med kärnan frisk och med stammen stark.
Så kom där åter en vår en gång
med ljumma vindar och fågelsång.
Var telning, som spirat vid strömmens brädd,
stod snart i leende grönska klädd.
Det var en slösande rikedom
av yppig, doftande, snövit blom.
Den gamle värmdes i solens sken,
det började sjuda i stam och gren.
Och tusende minnen väcktes på nytt
av jublande fröjder i dagar, som flytt.
Då var det, som plötsligt han åter haft
sin friska, brusande ungdomskraft.
Och knoppar svällde på varje kvist,
i strålande blomning stod han till sist.
När midsommarsol över lunderna brann,
ej en bland de unga var fager som han. —
En natt genom rymderna stormen drog,
det åldriga trädet omkull han slog.
Det stupade ned uti strömmens sköt
och ut mot det eviga havet flöt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
