- Project Runeberg -  Svensk vers. Psalmer, sånger och visor /
36

(1935) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men kom, å kom tillbaka
till detta karga land,
när isens murar braka,
och valborgseldar spraka
och sticka snön i brand!

Å kom igen, du stare,
i sol i rymder blå,
när åkerns hårda skare
har smält, och hagens hare
fått sommarpälsen på!

II.

Nu är dagens möda slut.
Surr och steg och buller tystna.
Staren ropar oss: kom ut,
        ut och njut och lyssna!
Nu får dagens arbetsfolk
sitta still och bara dra sig,
nu får staren vid sin holk
        lite ledigt ta sig.

Han har knogat, han har byggt
hela långa dan i ända,
jämt i farten, jämt i flykt,
        klo och vinge spända,
sitter nu framför sin holk
på den luftiga verandan,
gör som annat arbetsfolk,
        vilar och drar andan.

Vidgar strupe torr och trång,
prövar vinge, övar tunga,
börjar så sin aftonsång,
        spelar för de unga.
Sjunger vid sin gamla holk,
medan solen stilla dalar,
känner sig som allas tolk —
        tusen språk han talar.

Tusen stämmor härmar han
för att fyllest livet prisa,
varje luftens låt han kan,
        varje vårens visa.
Trast och lärka, fiol och flöjt,
tupp, som gal, och fink, som kvittrar,
alla härmar han förnöjt,
        och hans öga glittrar.

Och han kråmar sig och slår,
strupen darrar, vingen skälver,
vidgad näbb mot rymden står,
        bröstet högt sig välver.
Dagens trötta arbetsfolk
all sin vardagsmöda glömmer,
stirrar mot den gamla holk,
        lyss och ler och drömmer.

                                K. E. Forsslund.

37. Gökvisa.


Hör, göken gal i hagen,
        hoho.
Han gal mest hela dagen,
        hoho, hoho.
Han gal så grant i sol och vår,
så att han snart en fästmö får,
        hoho, hoho, hoho!

När björken börjar skifta,
        hoho,
i grönt, så bli de gifta,
        hoho, hoho.
— Var ska vi bo i grönan lid?
— Har intet bo, har inte tid
        med så’nt, hoho, hoho!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svversdal/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free