Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från molnens purpurstänkta rand
sjönk svanen lugn och säll
och satte sig vid älvens strand
och sjöng en junikväll.
Om Nordens skönhet var hans sång,
hur glad dess himmel är,
hur dagen glömmer natten lång
att gå till vila där.
Hur skuggan där är djup och rik
inunder björk och al,
hur guldbestrålad varje vik
och varje bölja sval.
Hur ljuvt, oändligt ljuvt det är
att äga där en vän,
hur troheten är hemfödd där
och längtar dit igen.
Så ljöd från våg till våg hans röst,
hans enkla lovsång då.
Och snart han smög mot makans bröst
och tycktes kväda så:
Vad mer, om än din levnads dröm
ej sekler tälja får.
Du älskat har på Nordens ström
och sjungit i dess vår.
Så hett skiner solen på Nilvågen ner,
och palmerna ge ingen skugga mer.
Då griper oss längtan till fädernejorden,
och tåget församlas. Mot norden! mot norden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
