Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Nå, spegel, vem är skönast nu?”
”Jo, Snövit fin hos dvärgar sju.”
Då höll hon på att kvävas.
Av vrede blev hon gul och grön.
”Vad, lilla Snövit lever än
och vågar vara skön i
Hos dvärgarna helt visst hon är,
men jag väl finner henne där.”
Förklädd hon gick till stugan
och räckte fram ett äpple glatt
åt lilla stackars Snövit,
som ensam invid fönstret satt. —
Men gift låg dolt i äpplets rund.
När Snövit åt, hon dog på stund.
Det klagan blev och jämmer,
då dvärgar kommo hem igen. —
En kista gjorde de av glas
och lade Snövit uti den.
De satte den i skogen så
bland röda bär och blommor små.
Då kom en mäktig konung,
till skogens snår av jakten förd.
Vid kistan still han dröjde,
av Snövits tysta skönhet rörd.
”Till slottets salar henne bär!
Må hennes bild mig jämt bli när!”
Men när som kistan lyftes,
tog Snövits dvala slut.
En liten giftig äppelbit
ur hennes mun gled ut.
Till livet väckt, en suck hon drog,
hon såg mot konungen och log.
Och det blev bröllop genast
med glans och mycken ståt. —
Men onda drottninghäxan ej
sig fröjdade däråt.
Hon blev så blek och gul som vax
och dog av avundsjuka strax.
Så lyder Snövits saga,
förtäljd av dvärgar sju. —
Det sköna dödas ej med gift,
det vet båd’ jag och du. —
Det ligger rent och lugnt på bår
och vaknar upp vid sol och vår.
”Du kinkar och kinkar, så rent jag tror
du kinkar livet ur mig,” sa’ mor.
För lillen var kvällstrött och svår och grät —
men mormor sade: ”Kom, sitt här i knät!
Kom, sitt vid fönstret hos mormor en stund,
så skall du få höra om gossen Jon Blund.”
Och lillen klev opp till mormors bröst
och glömde att gråta vid mormors röst.
”Den stjärnan där borta i kvällens sjö,
ja där, över åsen, är drömmens ö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
