Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ack, vore jag väl hos min gamle far!
Jag björnen hör brumma och sjunga,
och björnen, han är den starkaste karl
och skonar varken gamla eller unga.
Det är så mörkt långt, långt bort i skogen.
Och skuggan faller så tjock, så tjock
som en fäll över ensamma leden.
Det tassar, det braskar över sten och stock,
och trollena träda på heden.
Det är så mörkt långt, långt bort i skogen.
Ack Gud, där är ett, det är två! I sitt garn
de mig ta. Se hur granna de svinga!
De vinka. Gud tröste mig, fattiga barn!
Här gäller för livet att springa.
Det är så mörkt långt, långt bort i skogen.
Och natten den nedsteg, och timmen blev sen,
och villare och villare blev leden.
Det tassar, det rasslar över stock och sten;
den lille springer på heden.
Det är så mörkt långt, långt bort i skogen.
Med pickande hjärta, med rosblommand’ kind,
vid milan hos sin far han faller ner.
”Välkommen, välkommen, kär’ sonen min!” —
”Ack, jag har sett trollen och väl mer.
Det är så mörkt långt, långt bort i skogen.”
”Min son, jag satt här i så månget år
och är med Guds hjälp välbehållen.
Den rätt kan läsa sitt Fader vår,
han rädes varken fan eller trollen,
fast det är mörkt långt, långt bort i skogen.”
Och liten pilt, han sitter en kulen höstekväll
och leker tyst inunder gula linden.
Han ser, hur ljusen brinna uti Gud Faders tjäll,
och hör, hur löven prassla under vinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
