Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men trollet syntes inte till.
Från träden hördes fågeldrill,
och ner till markens mossa grå
en stråle trängde då och då.
”Här går jag som en herre!
Jag trodde det var värre.”
Där stod ett berg vid skogens bryn,
det nådde nästan upp till skyn,
och kalt och tvärbrant såg det ut.
”Nu, Pelle, är din vandring slut!”
skrek ugglan i detsamma.
”Gack åter till din mamma!”
”Sköt du dig själv och din affär!
Jag får väl klättra”, sade Per.
Han klängde fram, han klängde opp,
han stod på bergets högsta topp,
och utan mycken bidan
han stod på andra sidan.
Han gick en mil, han gick väl två.
En väldig sjö han mötte då.
Ej andra stranden syntes till.
”Så dränk dig, Per!” skrek ekot till. —
”Ej frukta du behöver”,
sa’ Pelle och sam över.
Men när han andra stranden nått,
då såg han upp — och såg sitt slott.
Bland körsbärsträd och rosensnår
det stod, och allt omkring var vår.
Han log och svängde hatten:
”Det trodde inte katten.”
Och in i slottets sal han lopp.
Där satt prinsessan Rosenknopp.
”Du är så vacker som ett bär!
Och du blir min”, sa’ lille Per.
”I glädje och i gamman
vi leka sen tillsamman.”
Han var så röd och lustig. Hej!
Hon kunde inte säga nej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
