Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allenast snön ger åt vägen ljus.
Fast starkt den faller vid grenars sus,
därpå ett grand hon ej aktar.
Med ens hon stannar orörligt still.
Lyssl — Skrek det ej i mörkret till?
Är vargen ute och stryker?
Nej, blott en skällande räv det var.
Sig morgonturen han hungrig tar,
när snö kring lyan det ryker.
Till skolan skall hon den milen lång.
Hon fram skall hinna, förrn bön och sång
hörs genom rutorna strömma.
Så tar i korgen hon bättre tag.
Dess torrmat räcker nog för en dag.
Dess böcker läxorna gömma.
Hon ock i huvut dem alla har.
Och fram hon hjältar ur minnet tar,
som segra stolt eller stupa.
Själv Gustav Vasa ur läxan går
och plötsligt följe med henne slår
i dalaskogen den djupa.
Och åter går hon. Den herreman,
han fick ej kaffe var morgon, han,
vid spis, som livande lyste.
I skogen låg han så mången natt,
och dansken fick honom icke fatt.
I vinterdrivor han ryste.
Och blåsten ruskar i gren och stam.
Till snötyngd stätta hon hinner fram,
där eljest muntert hon rastar.
Små kylda händer med vantar på
emot varandra sig varma slå,
och blicken kring sig hon kastar.
I somras finare var det här.
Då trivdes hallon och lingonbär,
där nu är snöigt och fruset.
Av kottar gjorde hon bruna kor,
och bären, dem bar hon hem till mor,
så det kom pengar till huset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
