Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid ett torp i en skog
med en häst för en plog
en fattig bonde körde och log.
Bäst han körde en stund,
stack han pipan i mund,
förnöjd av hjärtans grund.
Nöjd på sin torva, klen och knapp,
han vände sin lilla åkerlapp,
var så ren i sin själ,
tänkte ärligt och väl
förutan larm och gräl.
Solen glittra’ i skyn,
alla snarka’ i byn,
men morgonrodnan gladde hans syn.
Alltid först gick han ut,
alltid sist hem till slut
och svettig i var klut.
Bordet för honom dukas snart.
Vid källan, där vattnet rinner klart,
middag redes till:
med en kaka, en sill
hans vällust nöjas vill.
En far ifrån sin dödssäng talar
till sina söner: ”Jag åt er
har ej till arv att lämna mer
än denna lilla gård, än dessa fält och hagar,
som åt er ungdom myst. Jag vet, för ert begär
dess avkomst ej förslår, men för att bristen fylla
jag lovar er en skatt, förborgad i dess mylla.
Att finna, var den nedlagd är,
glöm ej att nyttja alla stunder!”
Vår kloke gubbe dör. Tillsammans — vilket under —
tre bröder bygga bo på deras ärvda jord.
En älskad faders sista ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
