Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I sommargrönt, i snöfallsskrud
du syns mig lika fager.
Nu står du vitklädd som en brud
i vinterns blåa dager.
Du står helt tyst, liksom i dröm,
och ser, hur stjärneljusen
klart tindra nere i Norrström,
fast Mälarn ligger frusen.
Du tillhör sagans undervärld,
när västerns himmel brinner,
och över bländvit Riddarfjärd
ett hav av purpur rinner.
I guldstoft skimra tornen då,
som silver blänka taken,
i lågor alla rutor stå
i gamla slottsgemaken.
Och svept i vinterns hermelin,
när kvällens klockor tona,
du strålar, drottninghög och fin,
i mantel och i krona.
Svept i vårens skymning, tysta, vackra Haga,
smeker du mitt sinne som en gammal saga —
som en ton från fordom,
drömmande och skär;
då, mitt vackra, tysta Haga, ljuvt du är.
Långt från stadens buller du din fägring gömmer —
den, som en gång sett dig, han dig aldrig glömmer,
vandra vill han åter
tyst och enslig stig,
längtar ifrån flärd och glitter ut till dig.
När i mattblått vatten månens skära skiner,
ensam sjunger trasten ibland slottsruiner,
sjunger kära visor
ifrån gamla dar,
när mitt vackra Haga tredje Gustavs var.
Marschen går till Tuna
på hed och backar bruna,
marschen går till Mora
och bergen de blå.
Med hacka och med spade
vi draga hem så glade
till skogarna de stora
och kullorna de små.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
